Ett världsarv är en plats, ort eller miljö som på ett unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. Det finns mer än 1100 världsarv i 168 länder – de flesta har blivit utnämnda för sina kulturvärden men vissa har hamnat på världsarvslistan för sina unika naturvärden. Ett fåtal, som svenska Laponia, är utnämnda både för sitt natur- och kulturarv.

195 statsparter (2023) har undertecknat Unescos konvention om skydd för världens kultur- och naturarv från 1972, den så kallade världsarvskonventionen. Målet med konventionen är att länderna ska skapa lagstiftning och förvaltning för att bevara kultur- och naturarvet i sitt eget land. Länderna rapporterar regelbundet till Unesco om hur de arbetar med kultur- och naturarv.

» Här kan du läsa konventionen.

I Sverige är det Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket som ansvarar för arbetet med världsarven. Läs mer här: Världsarv i Sverige | Riksantikvarieämbetet (raa.se) och här: Världsarv – jordens och människans historia (naturvardsverket.se)

Efter naturkatastrofer och till exempel krig kan världsarv skadas eller utsättas för stora risker. Då skrivs de in på Unescos lista över världsarv i fara.

» Läs mer om världsarvslistan och -konventionen på Unescos hemsida om världsarv.

2022 fyllde världsarvskonventionen 50 år. Läs mer på Unescos webbplats om hur detta firades: World Heritage Centre – The Next 50 – 50th anniversary of World Heritage (unesco.org)