Unescos Världsarvskommitté har vid sitt möte i Kambodja beslutat att införa 19 nya områden på Världsarvslistan. De två sista, som fördes in på söndagen 23 juni, var ”Bergpark Wilhelmshöhe” i Tyskland och ”Medici Villas and Gardens” i Toscana i Italien.

Foto: Bergpark Wilhelmshöhe. © UNESCO/Nik Barlo Jr

Utöver dessa är även följande områden nu med på listan:

Naturarv: Xinjiang Tianshan (Kina), Mount Etna (Italien), El Pinacate and Gran Desierto de Altar Biosphere Reserve (Mexiko), Namib Sand Sea (Namibia), Tajik National Park (Tadzjikistan).

Kulturarv: Red Bay Basque Whaling Station (Kanada), Cultural Landscape of Honghe Hani Rice Terraces (Kina), Historic Monuments and Sites in Kaesong (Nordkorea), Levuka Historical Port Town (Fiji), Hill Forts of Rajashtan (Indien), Golestan Palace (Iran), Fujisan, sacred place and source of artistic inspiration (Japan), Historic Centre of Agadez (Niger), Wooden Tserkvas of the Carpathian Region in Poland and Ukraine (Polen/Ukraina), University of Coimbra – Alta and Sofia (Portugal), Al Zubarah Archaeological Site (Qatar), Ancient City of Tauric Chersonese and its Chora (Ukraina).

» Läs listan på alla världsarven

782 I nättidningen Skola och Samhälle skriver Carl Lindberg, särskild Unescorådgivare, om vad lärarutbildningen gör för att främja hållbar utveckling. Nedan kan du läsa utdrag av artikeln.

Den nya lärarutbildningen är på väg att införas. Den kommer att bli den till studerandeantalet största högskoleutbildningen och för den svenska samhällsutvecklingen de kommande decennierna viktigaste utbildningen. Mot bakgrund av de oerhörda utmaningar mänskligheten och därmed även vårt eget land kommer att möta, är det angeläget att ställa frågan om den nya lärarutbildningen verkligen fått de bästa förutsättningarna att förbereda de blivande lärarna att ta del i arbetet för att främja en hållbar utveckling i världen.

Det är inte bara från FN, Unesco och EU som starka rekommendationer till våra lärarutbildningar kommer för att främja utbildning för hållbar utveckling. Även FNs regionala organisation för Europa och Nordamerika, UNECE, med 55 medlemsstater – har antagit en strategi för ESD. Där konstateras att ”varje land är ansvarigt för att genomföra denna strategi” och att ”det kommer att krävas starkt politiskt stöd på alla förvaltningsnivåer, för att integrera aspekten hållbar utveckling inom all utbildning”.
De finns stora och berättigade förväntningar på Sverige från många av de tyngsta internationella organisationerna att vi ska främja ESD. Och inom det internationella samarbetet för ESD har Sverige en respekterad ställning. Senast visade det sig vid Unescos generalkonferens i höstas, där Sverige med stöd av Japan och Tyskland tog ett initiativ, som fick fullständig uppslutning, och som innebär att Unesco får rollen att främja ESD även efter FN-årtiondets slut.

I den UNECE-strategi som Sverige ställt sig bakom uppmanas regeringarna ”att överväga att använda sina budgetar och ekonomiska incitament för att finansiera ESD för alla utbildningsformer”. Har detta någonsin skett i Sverige? Däremot har regeringen nyligen anslagit 24 miljoner kronor för att bidra till att skolväsendet genomsyras av entreprenörskap.

Du kan läsa hela, och kommentera debattartikeln här.

I samverkan med Unesco har det tunisiska inrikesdepartementet utlyst nya träningssessioner för säkerhetsstyrkor i regionen, med målet att göra säkerhetsstyrkorna mer uppmärksamma på mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och journalisters säkerhet.

En sexdagars-träning kommer äga rum i fyra olika städer; Gafsa, Sbeïtla, Bizerte och Sidi Bouzid under juni och juli 2013. Totalt kommer 90 officerare från polisen, den nationella säkerhetsstyrkan och krisberedskapen och 30 journalister att utbildas. Utbildningen kommer att tillhandahållas av Unesco och inrikesdepartementet.

Denna samverkan, som går hand i hand med de institutionella reformerna som initierades av FN, syftar till att gynna övergången till demokrati i landet. 

 » Läs mer om hur Unesco arbetar för journalisters säkerhet.

De stora utmaningar som finns för skapandet av ett pressråd i Makedonien var temat då representanter från landets olika mediaorganisationer möttes vid ett rundabordssamtal i Skopje. Mötet, som ägde rum den 6 juni, var organiserat av Makedoniens Medieinstitut med stöd från Unesco och South East European Network for Professionalization of the Media (SEENPM).

Peter Saracini, programansvarig för Makedoniens Medieinstitut, konstaterade att ”the professional standards of journalists need to be further strengthened in the country, following the digital transformation of media and the lack of proper education or training among media professionals at all levels”. Enligt många nationella mediaexperter har den ökade digitaliseringen av samhället skapat behov av en högre nivå av professionalism inom media.

Det var i denna kontext som the Association of Journalists of Macedonia under 2010 grundade ett råd för etiska riktlinjer inom media. Rådet har under 2012 varit aktivt och har gett konsultationer till både tidningsägare och medlemmar om vikten av självreglering.

Förutom självreglering diskuterades vid rundabordssamtalet också utbredningen av hets mot folkgrupp på den digitala arenan, och hur detta kan motarbetas genom trovärdighetsmekanismer inom media.

Världsarvskommittén överväger att addera 32 ytterligare platser till Unescos Världsarvslista under det nuvarande sammanträdet mellan den 16 och 27 juni i Phnom Penh och Siem Reap, Kambodja.

Följande nomineringar till Världsarvskonventionen kommer att diskuteras:

För sina natur-egenskaper: Xinjiang Tianshan (Kina); Great Himalayan National Park (Indien); Mount Etna (Italien); Mount Kenya-Lewa Wildlife Conservancy (en utvidgning av “Mount Kenya National Park/Natural Forest, Kenya); El Pinacate och Gran Desierto de Altar Biosphere Reserve (Mexiko); Namib Sand Sea (Namibia); Mount Hamiguitan Range Wildlife Sanctuary (Filippinerna); Tajik National Park (Pamirbergen) (Tajikistan); Cat Tien National Park (Vietnam).

För sina natur- samt kultur-egenskaper: Pimachiowin Aki (Kanada), Archipel des Bijagós – Motom Moranghajogo (Guinea-Bissau); Sehlabathebe National Park (Lesotho) (en utvidgning av “uKhahlamba / Drakensberg Park,” Sydafrika).

För sina kultur-egenskaper: Red Bay Basque Whaling Station (Kanada); Cultural Landscape of Honghe Hani Rice Terraces (Kina); Historic Monuments and Sites in Kaesong (Nordkorea); Levuka Historical Port Town (Fiji); Water features and Hercules within the Bergpark Wilhelmshöhe (Tyskland); Hill Forts of Rajasthan (Indien); Golestan Palace (Iran); Cultural Landscape of Maymand (Iran); Medici Villas and Gardens (Italien); Fujisan (Japan); Town and Castle of Vianden (Luxemburg); Isandra Zoma (Madagaskar); Agadez (Historic Centre of Agadez), (Niger); Wieliczka and Bochnia Royal Salt Mines (utvidgning av “Wieliczka Salt Mine”, Polen), Wooden Tserkvas of the Carpathian Region in Poland and Ukraine (Polen/ Ukraina); University of Coimbra – Alta and Sofia (Portugal); Al Zubarah Archaeological Site (Qatar); Bolgar Historical and Archaeological Complex (Ryssland); Historic city of Alanya (Turkiet); Ancient City of Tauric Chersonese and its Chora (400-talet f.Kr.  till 1300-talet e.Kr., Ukraina).

Att så pass många potentiella världsarv diskuteras kan vara en konsekvens av den möjliga politiseringen som skett inom kommittén. För mer information om detta, läs Lars Amréus och Mats Djurbergs debattartikel i SvD:s Brännpunkt.

Francois Hollande mottog nyligen Félix Houphouët-Boigny Fredspris för Frankrikes snabba insats i norra Mali i januari, som bland annat hindrade förstörelsen av Timbuktus unika världsarv.

Foto: Hollande pratar under priscermonin. ©UNESCO/Emilien Urbano

”What was targeted in Timbuktu was not just the heritage of one region or people, it was the World Heritage”, uttalade UNESCO:s generaldirektör Irina Bokova under prisceremonin. Andra närvarande var bland annat flertalet presidenter från Västafrika och Sahel-området, som Thomas Boni (Benin) och Dioncounda Traoré (Mali).

Förutom själva prisdiplomet mottog även president Hollande en guldmedalj samt ett prisbelopp på 150 000 dollar. Pengarna kommer han att donera till två välgörenhetsorganisationer; den ena som stödjer kvinnor i Afrika och den andra till att assistera krigsveteraner.

I sitt tacktaluttryckte Frankrikes president sin beundran inför UNESCO:s arbete med följandeord:

“When UNESCO practices multilingualism, dear to the French-speaking world, it is true to its mission. When UNESCO puts the emancipation of women at the heart of education,it is exemplary. When it places culture at the heart of its work, it is visionary. When it defends pluralism and access to information everywhere, UNESCO is liberating. So, receiving the Houphouët-Boigny prize here at UNESCO takes on a special meaning”.

» Läs mer om Félix Houphouët-BoignyFredspris

…chef för avdelningen för Education for Sustainable Development (ESD) på Unescos sekretariat i Paris.

1548

The UN:s decade for sustainable development is coming to an end in 2014. What has been most successful during the decade for ESD?

First of all, the decade has helped us to raise recognition of the importance of ESD. Sustainable development is more often mentioned in policy documents both on an international and national level. Secondly, there has been a large increase in concrete projects related to ESD on the ground. Partly because new projects have been generated by the decade and partly because already existing projects have had increased visibility. Today, a majority of countries have some form of ESD activity. A simple but important indicator of the success of the decade is that during the UNESCO General conference at the beginning of the decade in 2005 ESD was mentioned a handful of times, at the last GK in 2011 ESD was mentioned more than 80 times.

And what has been not so successful?

All activities and programs that have come out of ESD have been excellent, but many of them are only individually run and/or are separated from a more comprehensive approach and a network. A holistic approach is needed to form solutions on sustainable development. We also see the need to relate ESD- work to other relevant discourses inside UNESCO such as climate change and risk reduction.

UNESCO has decided to continue working on ESD when the decade ends in 2014. What are the plans at the moment?

A big conference on ESD will be held next year in Nagoya, Japan. My hope is that this conference will send a strong message on the importance of ESD and that it will make ESD more visible to the global community. We will launch our project framework with a limited number of priority action areas: policy integration, reorienting education institutions, empowering educators, empowering youth and empowering local communities. With this we hope that countries as well as important stakeholders will make a strong commitment to the continuation of ESD.

How can UNESCO support different countries in their efforts on implementing ESD?

As the problems with ESD are different in each country we will approach country by country and assess what their specific needs for support are. We have a small but very competent office in Paris with expert knowledge that we will use in supporting projects and network building in member states. We will also highlight specific well run projects in member states so that experiences and lessons learned can be shared globally.