Alla medlemsländer i Unesco betalar en medlemsavgift som varierar beroende på landets storlek och bruttonationalinkomst. Ett antal medlemsländer ger extra medel utanför medlemsavgiften, det kallas extra-budgetärt stöd. Ett nytt avtal innebär att Sveriges extra-budgetära stöd nu ökar kraftigt.
Den 28 november undertecknade Unescos generaldirektör Irina Bokova och Sveriges Unesco- och OECD-ambassadör Annika Markovic en överenskommelse som gäller för de kommande fyra åren. Avtalet innebär att Sverige, genom Sida, stödjer Unescos arbete bland annat inom kultur-, kommunikations- och vetenskapsområdet och inom vetenskapsområdet klimatförändringar och vattenfrågor.
Sverige har länge varit en av de stora givarländerna med extrabudgetärt stöd till Unesco, och i och med det nya avtalet blir Sverige en av de fyra största – avtalet innebär en fyrdubbling av det tidigare stödet och gäller omkring 400 miljoner kronor under fyra år.
Generaldirektör Bokova underströk vid signeringen att: ”Sverige är en stor försvarare av Unescos värderingar och stöder vårt arbete. Detta avtal är baserat på gemensamma värderingar kring Unescos arbete för att öka samarbetet kring utbildning, kultur, vetenskap, kommunikation och information. Unescos värderingar behövs för att skapa mer inkluderande och hållbara samhällen och stärka grunderna för att bygga varaktig fred”.
”Jag är djupt tacksam för Sveriges stöd och för det förtroende detta visar – avtalet är en bra modell för andra överenskommelser för att det räcker i hela fyra år, har ett strategiskt fokus och stödjer Unescos huvudsakliga ansvarsområden”.
24–28 november hålls ett stort möte om Unescos konvention om skydd för det immateriella kulturarvet. Deltagare från Sverige finns på plats i Paris tillsammans med mer än 900 delegater från 130 länder.
Konventionen om skydd för det immateriella kulturarvet antogs vid generalkonferensen 2003. Den tillkom för att kulturarv som traditioner, riter, dansformer, muntligt överförda kunskaper etc., är den viktigaste formen av kulturarv i länder som inte främst har ett byggt kulturarv (t.ex. kyrkor, slott och andra typer av byggnader).
Annika Nordström och Annika Sjöberg från Institutet för språk och folkminnen finns på plats i Paris. De berättar att möten under strikta former blandas med musik, dans, ritualer och hantverk från hela världen. Flera förslag har redan antagits till den representativa listan, bland annat traditionen att bada rökbastu i Estland, den afro-brasilianska Capoeiradansen och från Bulgarien en speciell mattvävningsteknik kallad Kilimi.
Följ mötet och se alla de förslag som antagits på #IntangibleHeritage på Twitter.
I maj 2014 invigdes Unesco LUCS, Lokalt Unescocenter för samverkan, som är placerat vid Mångkulturellt centrum i Fittja. Unescocentret grundades av tre svenska kommuner – Botkyrka, Eskilstuna och Malmö – och syftar till att arbeta mot diskriminering och rasism och för att främja mänskliga rättigheter både nationellt och internationellt. Verksamhetsledare Leif Magnusson berättar här om verksamheten.
Vilken typ av verksamhet bedriver ni på Unesco LUCS?
– Unesco LUCS fokuserar helt på att utveckla och förändra vårt sätt att tänka kring integration. Genom att fokusera på interkulturella perspektiv och dialoger kommer vi att bidra till en ökad social hållbarhet i de kommuner som går med i organisationen samt ge idéer till kommuner, civila organisationer och forskning kring de teman som vi går in i.
Hur fungerar det att arbeta mellan samhället och politiken?
– Det kräver en utvecklad förståelse över de olika roller som finns i samhället. Vi har stängt in kunskap i olika rum som vi vill bryta upp. Vi kommer att jobba i piloter och projekt med ett långsiktigt syfte att skapa hållbara förändringar. Motivationen finns att bidra till lösningar och att dessa lösningar behöver skapas så att kunskap och erfarenheter från politik, civilsamhällets aktörer och forskning kopplas ihop. Det är förstås ingen lätt uppgift men det finns lyckade exempel och de vill vi sprida. Inget projekt inom LUCS kommer att skapas utan att dessa tre dimensioner är inarbetade i problemlösningen.
Vilka resultat hoppas ni på?
– Inom fyra år är målet att vi skapat 20 kunskapsprojekt runt om i landet. Vi började med tre under projektfasen 2012-2014 (maj) men har idag sex ytterligare under uppbyggnad. Flera av dessa är stora och ska fungera som egna mötesplatser för kunskapsutveckling och utbyte. Ett annat resultat är att vi kan skapa hållbara lösningar som kan trycka tillbaka den växande hypersegregationen vi ser i olika delar av landet.
Varför är Unesco en viktig aktör i mångfaldsarbetet?
– Unesco inspirerar främst med sitt starka fokus på mänskliga rättigheter och de konventioner som lyfter fram och ger begriplighet till begreppet kulturell mångfald. LUCS vill använda detta starkare på lokal nivå och omsätta detta till praktiker som utvecklar trygghet och utveckling på stadsdelsnivå. Det finns ett stort behov i vårt samhälle att bryta om det ”Vi och Dom-tänkande” som etablerats och Unesco har ett ramverk som behöver och kan kopplas till lokala utvecklingsstrategier för sammanhållning över kulturella och religiösa gränssnitt.
Den 14 november uppmärksammade Svenska Unescorådet och Vetenskapsrådet gemensamt Världsvetenskapsdagen 2014. Forskare, forskningsfinansiärer, studenter och civila samhället bjöds in till ett seminarium med syfte att arrangera en diskussion och debatt om integrerad forskning och det svenska forskningssystemet. Vid seminariet deltog över 80 personer från olika områden inom forskarvärlden för att diskutera om integrerad forskning är möjligt och om det är eftersträvansvärt som en lösning till globala samhällsproblem.
Inför seminariet togs antologin Hela vetenskapen! Femton forskare om integrerad vetenskap fram och presenterades vid konferensen. I antologin diskuterar forskare om gränsöverskridande forskningens betydelse, relevans och utmaningar i det svenska forskningssystemet. Ett flertal av författarna till antologin deltog i paneldiskussioner under dagen och la fram deras syn på nödvändigheten och hindrena för integrerad forskning.
En rad hinder för integrerad forskning identifierades i diskussionerna, så som att forskningens organisering, meritering och finansiering tenderar att missgynna tvärvetenskap och integrerad forskning. Beatrice Crona, Sveriges unga akademi, beskrev svårigheterna för en tvärvetenskapligt orienterad forskare att meritera sig och göra karriär. Många poängterade dock att förmågan att bedriva integrerad forskning är en akademisk kompetens i sig.
Även frågan om vem som har makten att skapa förutsättningar för integrerad forskning diskuterades och Charlotte Brogren, Vinnova, konstaterade att initiativen för integrerad forskning måste komma från universitetsledningarna, och att departementet behöver ställa tydliga krav på universiteten i denna fråga.
Vill du läsa mer om förutsättningarna och hindren för integrerad forskning så kan antologin Hela vetenskapen! Femton forskare om integrerad vetenskap beställas här >
Den 20-21 november firades Världsfilosofidagen med en filosofifestival med temat ”Filosofi i vardagen”, som arrangerades av Svenska Sällskapet för Filosofisk Praxis, Arbetarnas bildningsförbund och Svenska Unescorådet.
Evenemanget pågick torsdag 20 november 13.00 – 20.30 och fredag 21 november 10.00 – 16.45 i ABF-huset på Sveavägen i Stockholm. Bland programpunkterna fanns bland annat filosofi i vardagen, filosofi med barn och Sokratiska samtal i klassrummet, samt och inspelningen av P1-programmet Filosofiska Rummet inför publik.
Världsfilosofidagen, som instiftades av Unesco 2005, firas varje år den tredje torsdagen i november. Dagen firas med flera evenemang över hela världen. Läs mer om Unesco och filosofi >
Den 10-12 november genomfördes Unescos världskonferens om utbildning för hållbar utveckling i Nagoya, Japan. Över 1000 personer fanns på plats, bland annat Unescos generaldirektör Irina Bokova, den japanske kronprinsen och Japans utbildningsminister Hakubun Shimomura.
Konferens markerade slutet för FN:s årtionde för utbildning för hållbar utveckling och lanseringen av det globala aktionsprogrammet som tar vid efter årtiondet. Arrangemanget var mycket välorganiserat och innebar en stor satsning från Japans sida. Ett 90-tal ministrar och statssekreterare och 1 000 delegater från över 130 länder deltog. Från Sverige deltog en delegation med ett 10-tal representanter från myndigheter, lärosäten och civilsamhället. En deklaration togs vid mötet som stöd till det försatta arbetet. Deklarationen i pdf-format >
Efter den inledande invigningen så arrangerades ett särskilt högnivå möte för deltagande ministrar och där gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic höll ett av huvudanföranden. Läs mer på regeringens hemsida >
Under de kommande dagarna genomfördes 34 workshops och 27 side events. Mycket fokus låg på erfarenheterna från årtiondet för utbildning för hållbar utveckling (2005-2014) medan en stor del av deltagarna var mer intresserade av att diskutera det fortsatta arbetet i det globala handlingsprogrammet för utbildning för hållbar utveckling (GAP). Som avslutning presenterades de 360 organisationer runt om i världen som på olika sätt har åtagit sig att arbeta med GAP. Från Sverige finns åtta anmälda, bl.a. Svenska Unescorådet, SWEDESD och OMEP Sweden. För mer information om GAP och det fortsatta arbetet läs mer här >
Idag startar Unescos världskonferens för utbildning för hållbar utveckling i Nagoya, Japan. Detta är slutsummeringen på FN:s årtioende för utbildning för hållbar utveckling som har pågått sedan 2005. Det har pågått ett intensivt arbete i Unesco och inte minst i Sverige under årtiondet med hur utbildning för hållbar utveckling ska kunna genomföras i medlemsstaterna. Många olika program, projekt och nätverk har bidragit till en stark grundförståelse av betydelse av ett integrerat och livslångt lärande och ses som en förutsättning i arbetet med att lösa de globala samhällsproblemen.
I Nagoya deltar över 80 ministrar och statssekreterare och den svenska delegationen leds av Sveriges gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic. Under konferensen kommer man att diskutera hur man kan arbeta vidare med integrering av utbildning för hållbar utveckling inom utbildningssystemet. Hadzialic kommer även att tala om erfarenheter från Sverige och vilka ytterligare steg som kan vara möjliga vägar att gå.
Under konferensen kommer den svenska delegationen att twittra under hashtagen #esdnagoya
Många viktiga frågor lyftes när Svenska Unescorådet i samarbete med Martin Schibbye från Kalityfonden bjöd in till seminarium om journalisters säkerhet den 4 november.
Svenska Unescorådets generalsekreterare Mats Djurberg inledde seminariet med att konstatera att under de senaste tio åren har över 700 journalister dödats och i över 90 procent av fallen har ingen dömts. Straffriheten på brott mot journalister är ett av de stora hoten mot pressfriheten i dag. Situationen är i dagsläget så pass alarmerande att FN beslutat sig för att göra den 2 november till en internationell dag mot straffrihet.
”Journalister är en väsentlig del av demokratins blodomlopp” konstaterade nästa talare, Amelie von Zweigbergk, som är Sveriges representant i Unescos styrelse. ”Samtidigt är de demokratins renhållningsarbetare. De letar upp det smutsiga som ligger och skräpar och som behöver komma upp till ytan.” Detta har grupper med onda avsikter insett, och gjort journalister till villebråd.
Amelie ställde frågan hur man skulle känna sig om ens partner eller barn skulle åka i väg till Syrien för att rapportera om händelserna, och svarade själv att ”jag skulle låsa in personen och kasta bort nyckeln”. Så är det många som tänker, och därför är det så svårt att veta vad som faktiskt händer i dessa områden.
Att hotet mot journalister får konsekvenser för utrikesbevakningen var något som nästa föredragshållare, Magnus Forsberg som tidigare varit säkerhetsansvarig på Svenska Afghanistankommittén, kunde understryka. Efter att Sveriges Radios korrespondent Nils Horner mördades på jobb i Afghanistan den 11 mars i år, har rapporteringen från Afghanistan avtagit. Magnus berättade att det är en lägre närvaro av rutinerade, pålästa korrespondenter vilket innebär att granskningen inte blir lika bra. Redaktionerna är istället beroende av pressmeddelanden och ”citizen journalists”, eller rapporterar inte alls.
Magnus anser att man bör lämna kevlar- och skyddsvästsdiskussionen och istället fokusera på proaktiva säkerhetsåtgärder. Ett proaktivt säkerhetstänk beskrevs som att undvika att incidenter inträffar, snarare än att skydda sig när något faktiskt har hänt. Acceptans är det bästa skyddet, och enligt Magnus är säkerhet att ta tid till att leverera texter av bra kvalitet, samla in råd och skapa ett nätverk med civilsamhället för att bygga upp acceptans.
Frilansjournalisten Terese Christiansson var inne på samma spår och menade att nätverk som har kunskaper och erfarenheter från den aktuella platsen är av stor vikt. Man måste få en förståelse för hur landet är uppbyggt; en förståelse för olika etniska grupper. Ett annat tips som Terese har är jobba långsiktigt och skapa ett eget, lokalt nätverk för att bli oberoende från exempelvis internationella biståndsorganisationer eller militär hjälp. När man är beroende av andra tar man också på sig deras hotbild – och tvärt om.
Både Magnus och Terese tog upp att det är viktigt att tänka på de lokala journalisterna och fixarna. Riskerna för de lokala journalisterna blir större och större – 94% av de journalister som dödas är lokala. Det är de som är kvar på platsen när de internationella reportrarna åker hem, och det kan vara de som får ta konsekvenserna om det blir en twist på storyn som man inte hade räknat med. Speciellt viktigt är den digitala säkerheten i kontakten mellan internationella journalister och fixare, ansåg Magnus.
Tyvärr finns det ingen gyllende regel när det kommer till säkerhet, anser Terese. Enligt hennes erfarenhet är säkerhetssituationen kontextbunden och kan se helt olika ut från land till land. Dessutom kan säkerhetsläget förändras över årstider och från en dag till en annan. Det kan exempelvis vara en helt annan situation i valtider än vad det är mellan två val.
Att säkerhetsåtgärderna måste anpassas till den specifika situationen, konstaterade även Elisabet Cantenys från Rory Peck Trust. Rory Peck Trust har arbetat med säkerhetsfrågor för journalister i över 20 år och har samlat många viktiga erfarenheter – en av dessa är att många frilansare utgår från att samma säkerhetsutrustning kan och ska användas i alla konfliktområden. Elisabet berättade om en frilansare som kom till organisationen för att få hjälp att skaffa en skyddshjälm. Personen hade stor erfarenhet från att rapportera i Pakistan, men skulle nu till en helt annan del av världen. ”Hur vet du att det här är utrustningen som du behöver, och hur vet du att hjälmen i själva verket inte leder till att det är större risk att du hamnar i fara?”, hade personalen på Rory Peck Trust frågat.
Cecilia Tengroth, folkrättsexpert från Röda Korset, berättade att det inte bara är journalister som utsätts för ökade hot och risker. Situationen är densamma för Röda Korsets hjälparbetare; de dödas, de kidnappas, och ambulanser kommer inte fram. Attackerna mot hjälparbetare och journalister är inte bara slumpmässiga. Många attacker är medvetna.
Internationella lagar på området är väl utvecklade. Problemet är inte att det saknas regler, utan att de inte följs. Stater anser att de inte är bundna, fiender struntar i alla regler. En anledning är att det länge inte funnits tillräckligt bra sanktionssystem. Den humanitära rätten börjar från vissa håll att ifrågasättas, och ibland används den på fel sätt. ”Kampen mot terrorismen” används för att sätta dit journalister.
Avslutningsvis berättade Martin Schibbye om några av sina upplevelser och vikten av att journalister gör något konstruktivt av sina erfarenheter. ”Varje dag på pressfrihetsdagen konstaterar vi att fler dör. Vi kan inte bara säga att det bästa sättet att hedra är att fortsätta rapportera, och sedan inte göra det.” Terese Christianson hade en liknande poäng under sitt föredrag tidigare under dagen, när hon konstaterade att visserligen är situationen för journalister just nu illa. ”Men för de som bor i de här områdena, är situationen ännu värre. Det är vår skyldighet att lista ut hur vi ska ta oss runt problemen och fortsätta rapportera.”
Martins förslag är en konkret säkerhetshandbok för journalister, som ska vara färdig i maj 2016. För att stödja processen kan privatpersoner och organisationer förbeställa boken. Mer information finns på Kalityfondens hemsida >
Tweets från seminariet finner du genom att söka på hashtag #journosafety
Den 29 oktober överlämnade Svenska Unescorådet, WWF Sverige, Den Globala Skolan och SWEDESD 32 rekommendationer med förslag på hur Sverige bör arbeta med utbildning för hållbar utveckling till gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic.
Under 2014 har organisationerna organiserat två konferenser där rekommendationerna har arbetats fram. Den första hölls den 3 juni på Uppsala universitet och den andra den 27 augusti på Rosenbad i Stockholm. I processen har representanter från hela utbildningssystemet, myndigheter, civila samhället samt politiker från riksdagens partier medverkat och bidragit med sina erfarenheter och perspektiv på hur det svenska utbildningssystemet kan bättre integrera utbildning för hållbar utveckling.
Nu på måndag startar världskonferensen i Nagoya, Japan, som både är en summering av FN:s årtioende för utbildning för hållbar utveckling samt en nystart för det fortsatta arbetet med utbildning för hållbar utveckling. Bland annat kommer Global Action Programme (GAP) att lanseras. GAP är ett handlingsprogram som kommer att fokusera på implementeringen av utbildning för hållbar utveckling i utbildningssystemet. I den svenska delegationen deltar bland annat Aida Hadzialic och Mats Djurberg, generalsekreterare för Svenska Unescorådet.
Igår den 2 november uppmärksammade Unesco för första gången den Internationella dagen för avskaffandet av straffrihet för brott mot journalister. Ämnet behandlades i två debattartiklar i svenska medier.
Under det senaste decenniet har 700 journalister dödats. Endast en bråkdel av fallen har klarats upp. Majoriteten av dessa dödsfall var avsiktliga mord; de flesta på journalister som undersökt brottslighet eller korruption. Nittio procent av dessa fall utreds inte, antingen på grund av otillräckliga resurser eller brist på politisk vilja. För att uppmärksamma det stora problemet, har Internationella dagen för avskaffandet av straffrihet för brott på journalister instiftats.
Frilansjournalisten Martin Schibbye och Svenska Unescorådets generalsekreterare Mats Djurberg uppmärksammade Straffrihetsdagen genom en debattartikel på SVT Opinion. De konstaterar i artikeln att det stora antalet mord på journalister får konsekvenser för rapporteringen, och att det stora antal fall som inte klaras upp sporrar förövarna att forsätta ge sig på journalister. Utveckligen måste vändas nu. ”Låt oss i Sverige ta intryck av debatten som pågår internationellt och hålla den livsviktiga säkerhetsdiskussionen levande. För vi kan inte bara räkna pinnar i statistiken, hedra de döda och konstatera att det ser mörkt ut.” Hela debattartikeln finns på SVT Opinion >
I en debattartikel i Expressen reflekterar Sveriges Radios vd Cilla Benkö över mordet på Nils Horner och Unescos generaldirektör Irina Bokovas senaste rapport om journalisters säkerhet och straffrihet, där den skrämmande statistiken över antalet mord och uppklarade fall presenteras. ”Det ska inte gå att döda en journalist ostraffat. När journalister hotas, kidnappas, skadas och i värsta fall dödas så är det en attack både mot rättssamhället och det fria ordet och därmed demokratin.” Läs artikeln i sin helhet på Expressens hemsida >
Med anledning av detta uppmärksammar Svenska Unescorådet och Martin Schibbye frågan genom ett seminarium den 4/11 om journalisters säkerhet. Mer information om seminariet finns här >
I maj 2014 invigdes Unesco LUCS, Lokalt Unescocenter för samverkan, som är placerat vid Mångkulturellt centrum i Fittja. Unescocentret grundades av tre svenska kommuner – Botkyrka, Eskilstuna och Malmö – och syftar till att arbeta mot diskriminering och rasism och för att främja mänskliga rättigheter både nationellt och internationellt. Verksamhetsledare Leif Magnusson berättar här om verksamheten.
