Unescos kommitté för tryggande av det immateriella kulturarvet har utnämnt berättarprojektet Sagobygden till ett gott exempel på hur traditioner kan föras vidare och hållas levande. Det är första gången som Sverige gör en internationell nominering i anslutning till det immateriella kulturarvet. Sagobygden ingår nu i ett register som lyfter fram förebilder i arbetet med att föra vidare och utveckla immateriella kulturarv så som seder, bruk, kunskaper eller traditioner.

Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke välkomnar beslutet:

Sagobygdens omfattande arbete med sagor och muntligt berättande är ett utmärkt exempel på hur en organisation kan lyfta, sprida och utveckla det immateriella kulturarvet. Det är glädjande att Unesco på det här sättet uppmärksammar det arbete som Sagobygden har gjort. Sagobygden är en sann inspirationskälla för andra aktörer som arbetar med immateriellt kulturarv, både i Sverige och internationellt.

Sagobygden drivs av föreningen Berättarnätet Kronoberg och verksamheten syftar till att hålla den muntliga berättartraditionen levande. Sagobygden förmedlar kunskap om folkdiktens sagor och sägner, och lyfter fram människors berättartraditioner. Föreningen bedriver även forskning och utbildning. Runt om i Sagobygden har cirka 80 sägenplatser markerats till vilka det ordnas resor med guidade turer. I Ljungby arrangeras årligen en återkommande berättarfestival, och där ligger också ett Sagomuseum.

Meg Nömgård, verksamhetschef för Sagobygden:

Att Sveriges regering och Unesco har valt att lyfta den muntliga berättartraditionen på detta sätt är oerhört glädjande. Det är ett otroligt fint erkännande av den verksamhet vi har bedrivit i snart 30 år. Utnämningen innebär utvecklingsmöjligheter men också ett stort ansvar som vi ser fram emot att förvalta både nationellt och internationellt. Att dela med oss av våra erfarenheter kring att arbeta med immateriellt kulturarv och verka i Unescos anda ser vi som viktigt.

Bakgrund

Registret över goda metodiska exempel är en del av Unescos Konvention om tryggandet av det immateriella kulturarvet (2003). Konventionen uppmärksammar det immateriella kulturarvet så som högtider och ritualer, hantverk, muntligt berättande, musik och dans. I registret finns exempel på ideella organisationer och projekt som på ett framgångsrikt sätt vidareför och sprider kunskap om levande traditioner och kan tjäna som förebilder för liknande projekt i andra länder.

Det finns just nu bara 20 projekt i hela världen upptagna i registret. Sagobygden blir det andra exemplet i Norden som förs upp. Det första är ett norskt båtbyggarcentrum, Oselvarverkstaden, som sprider kunskap om traditionellt båtbyggande.

Sverige undertecknade konventionen år 2011. Sedan dess har Institutet för språk och folkminnen samordnat arbetet med tillämpningen av konventionen i Sverige och påbörjat en svensk förteckning med exempel på immateriella kulturarv. Mer information finns här

Meg Nömgård verksamhetschef för Sagobygden

Läs mer om Sagobygden här.

I ett inslag på TV4 Nyheterna den 26 november erbjöd TV4:s expert fyra av Sveriges största auktionsverk att köpa cirka 2 000 år gamla gravföremål från Kina. Vid kontakt med Göteborgs Auktionsverk framhölls att föremålen var äkthetstestade, men att dokumentation helt saknades. Trots detta tvekade inte Peder Lamm, företrädare för Göteborgs Auktionsverk, att acceptera föremålen för försäljning.

– Den illegala handeln med kulturföremål är en del av den internationella organiserade brottsligheten och därför är det oerhört upprörande att Göteborgs Auktionsverk så flagrant struntar i att minimera riskerna för att bli en del av den. Auktionshusen har ett mycket stort ansvar att ta reda på proveniensen och granska dokumentation innan man beslutar sig om att sälja ett föremål. Vi är mycket glada att Bukowskis, Stockholms och Uppsala Auktionsverk så tydligt tagit avstånd från att befatta sig med dessa föremål, säger Svenska Unescorådets generalsekreterare Mats Djurberg.

Det finns en utbredd organiserad kriminell handel med arkeologiska kulturföremål. Och en av de största och viktigaste åtgärderna är att minska efterfrågan på illegalt exporterade föremål, eftersom plundring av arkeologiska utgrävningar bara är lönsamt så länge det finns en marknad och efterfrågan.

– Unescos konvention mot illegal handel med kulturföremål, som Sverige har ratificerat, är glasklar med att varje land ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att motverka den illegala handeln. Det är mycket viktigt att branschen intensifierar diskussionen om hur de kan bidra till minskad illegal handel med kulturföremål och därmed riskerna att bli en förlängd del av den internationella organiserade brottsligheten, fortsätter Mats Djurberg.

Unescos arbete mot illegal handel med kulturarvsföremål

  • Unescos konvention om åtgärder för att förbjuda och förhindra olovlig införsel, utförsel och överlåtelse av äganderätten till kulturegendom från 1970 innebär krav på att länder aktivt motverkar illegal handel av kulturföremål genom att bland annat införa förebyggande åtgärder såsom exportlicenser, inventarieförteckningar och straffpåföljder. Länderna åtar sig bl.a. att förbjuda import av kulturföremål som är stulna från ett museum eller religiöst monument i ett annat land om föremålet är del av en inventarieförteckning (artikel 7 b). Sverige har skrivit på och ratificerat konventionen, som är bindande.
  • Unesco organiserade 20-21 mars 2018 en konferens med namn Engaging the European Art Market in the Fight against the Illicit Trafficking of Cultural Property för att öka dialogen och samarbetet mellan den offentliga och privata sektorn i kampen mot illegal handel med kulturföremål. Unesco underströk att grundläggande i arbetet mot illegal handel är att marknadens aktörer; säljare, köpare och förmedlare av kulturföremål alltid utför due diligence och strävar efter att försöka fastställa föremåls proveniens.
  • Just nu, 26-28 november 2018, pågår en utbildning om illegal handel med kulturföremål organiserad av Unesco och EU för polistjänstemän och åklagare, med svenskt deltagande.
  • Unescos informationskampanj #Unite4Heritage lyfter fram och slår vakt om världens kulturarv genom att uppmärksamma den illegala handeln både som en inkomstkälla för extremistgrupper och som en kränkning av kulturell mångfald.
  • I Sverige drivs kampanjen ”Hotat Kulturarv” av Statens museer för Världskultur, Riksantikvarieämbetet, Svenska Unescorådet och Svenska ICOM (svensk gren av museernas internationella samarbetsorganisation). Kampanjen lyfter vad man som resenär bör tänka på om man kommer i kontakt med kulturföremål utomlands.

Mer information

Unescos konvention om åtgärder för att förbjuda och förhindra olovlig införsel, utförsel och överlåtelse av äganderätten till kulturegendom (1970)

Svenska Unescorådets hemsida om illegal handel med kulturföremål

Kari Gardelin, kommunikatör Svenska Unescorådet, telefon: +46 70 287 28 39 eller Kari.Gardelin@regeringskansliet.se

För femtonde året i rad publiceras Unescos årliga rapport om utbildning, Global Education Monitoring report (GEM). Årets tema är utbildning och migration. Rapporten, som delvis är finansierad av Sverige, ger en överblick över migrationen i världen och hur migranters tillgång och möjlighet till utbildning ser ut. Lena Sommestad, ordförande i Svenska Unescorådet, välkomnar rapporten:

Unescos rapport ger en överblick över de utmaningar som finns inom utbildningsområdet, men den ger också förslag på lösningar och är därför ett viktigt verktyg för beslutsfattare. Rapporten är särskilt intressant för Sverige med tanke på att vi tog emot ett stort antal flyktingar de senaste åren. Det är därför glädjande att se att flera goda svenska exempel lyfts fram i rapporten. 

Runt om i världen finns det 258 miljoner migranter. Det motsvarar 3,4 procent av världens befolkning. Dessa möter ofta stora utmaningar i utbildningsystem, ofta till följd av språksvårigheter, kulturella skillnader eller svårigheter med att få en kontinuerlig skolgång. Detta bidrar bland annat till att barn till invandrare ofta lämnar utbildningssystemet tidigare. Inom EU hoppar 19 procent av barn med invandrarbakgrund av skolan i förtid jämfört med 10 procent av andra barn. Samma trend syns i PISA-mätningen där barn som invandrat eller har föräldrar som gjort det ofta uppvisar sämre resultat.

Utbildning finns inskriven som en absolut rätt i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och i barnkonventionen. Trots det finns det flera länder, bland annat USA, Slovakien och Sydafrika som begränsar barns skolgång på olika sätt om deras föräldrar vistas illegalt i landet.

Rapporten lyfter fram flera exempel på länder, däribland Sverige, som aktivt stödjer flyktingbarns rätt till utbildning. Framför allt betonas vikten av det svenska systemet för att utvärdera och testa invandrares resultat i skolan, samt att Sverige har integrerat mångfald i läroplanen. Rapporten ger exempel från Lidköping där man anställde lärarassistenter från olika bakgrunder för att skapa bättre stöd för invandrare i skolan samt en bättre relation mellan skolan och föräldrarna. Lena Sommestad säger:

Unescos rapport är en viktig del i genomförandet av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling som understryker vikten av tillgång till inkluderande och jämlik utbildning av god kvalitet till alla. Barn till invandrare har ofta haft en svår start i livet och det är därför av yttersta vikt att de har bra förutsättningar att utbilda sig.

Rapporten konstaterar att migration också kan påverka barns utbildning positivt. I många fall får barn och ungdomar bättre tillgång till utbildning – tillgången till utbildning är i vissa fall ett bidragande skäl till beslutet att migrera.

Ladda ned rapporten här.

Oron över minskad akademisk frihet blir allt starkare. För att uppmärksamma detta höll Svenska Unescorådet tillsammans med Sveriges Unga Akademi ett seminarium där exempel på hot mot den fria forskningen i flera europeiska länder lyftes. Richard Sannerholm, ledamot i Svenska Unescorådet och enhetschef på International Legal Assistance Consortium (ILAC), talade på seminariet. Vi passade på att ställa några frågor om den hotade akademiska friheten och vad vi kan göra åt det. 

Hur står det till med akademisk frihet i Europa?

Överlag står det bra till med den akademiska friheten i Europa, men flera orosmoln hopar sig vid horisonten – särskilt om vi ser till utvecklingen i Ungern, Polen och Turkiet. Men det är viktigt att uppmärksamma akademisk frihet även i länder där den inte är hotad i samma utsträckning. Den akademiska friheten är inte skyddad från hot och utmaningar i något land. Vi ser att akademisk frihet utmanas på ett varierat och ibland subtilt sätt – av politiker och populistiska rörelser, ekonomiska intressen och religiösa grupper. Det kan handla om en växande kritik och ifrågasättande av vetenskapligheten i olika forskningsämnen eller kampanjer i syfte att skapa misstro mot vissa forskningsfinansiärer och universitet. Oavsett hur utmaningarna mot akademisk frihet ser ut i olika länder finns det en gemensam kärna som handlar om vilken betydelse forskningen ska tillmätas i samhället, särskilt i länder där forskningen anses gå emot starka politiska intressen.

Varför är akademisk frihet viktigt?

Akademisk frihet är ett mål i sig men är också en grundbult för att överhuvudtaget kunna bedriva forskning. Frihet att välja forskningsinriktning, frihet att bedriva forskning och frihet att kunna kommunicera sin forskning är tre grundläggande delar. Akademisk frihet gör det möjligt för universitet att dela med sig av sin forskning till samhället, det vi i Sverige kallar för universitetens tredje uppgift (vid sidan av utbildning och forskning). En samhällsdebatt som grundar sig på och berikas av forskning uppmuntrar till kritiskt och självständigt tänkande – detta är det mest framgångsrika ”vaccinet” vi har mot fördomar, vidskeplighet, godtycke och populism.

Hur kan vi arbeta för att uppnå akademisk frihet?

I ett europeiskt sammanhang handlar det till största del om att bevara och fortsätta värna akademisk frihet. För de länder i vårt närområde där forskningens oberoende gjorts till ett undantag handlar det om att se till olika möjligheter att erbjuda stöd och insatser, bland annat för utsatta forskare att kunna fortsätta sin forskargärning vid ett annat lärosäte. Samtidigt behövs frågan om akademisk frihet lyftas på global nivå. Unescos Recommendation on Science and Scientific researchers från 2017 är ett viktigt exempel på globalt normativt arbete. Rekommendationen slår fast vikten av akademisk frihet men föreslår också policies och åtgärder som stater borde följa för att värna om och stärka den akademiska friheten.

Östra Vätternbranten

Vi behöver skapa ett nytt och mer hållbart sätt att leva, vilket är syftet med biosfärområden. Biosfärområden är modellområden där nya metoder och kunskaper utvecklas genom att stimulera ekonomisk, ekologisk och socialt hållbar samhällsutveckling. Biosfärområden ska helt enkelt utveckla lokala lösningar på globala problem.

Men hur görs detta?

Bland annat genom forskning, samverkan och lärande. Biosfärprogrammet är ett tvärvetenskapligt forskningsprogram där natur- och samhällsvetenskap förenas för att på vetenskaplig grund förbättra relationen mellan människan och hennes livsmiljö. Biosfärområdena ska ligga i framkant gällande att generera, använda och sprida ny kunskap från den forskning som bedrivs.

I Sveriges alla sju biosfärområden sker forskning för hållbar utveckling. Ofta i samverkan med de närliggande lärosätena.

I biosfärområdet Vänerskärgården med Kinnekulle pågår ett projekt med forskare från Göteborgs universitet och Högskolan i Gävle om vilken roll kulturarv och kulturmiljön har för en hållbar landskapsförvaltning. Det tvärvetenskapliga projektet, där både samhälls- och naturvetare ingår, undersöker hur kulturarv, kulturmiljö och platsidentitet relaterar till människans välmående och hur det påverkar bevarandet och skötseln av landskapet.

Stockholms universitet, Linnéuniversitetet och Statens Veterinärmedicinska Anstalt bedriver forskning om tiaminbrist (vitamin B₁) hos vilda djur. I biosfärområdet Blekinge Arkipelag tas bland annat prover från fisk i Blekinge skärgård, där flera arter har påträffats sjuka på grund av tiaminbrist. Genom kontakt med andra biosfärsområden runt Östersjön och ökad kunskap om tiaminforskningen vill Blekinge Arkipelag skapa opinion och på så sätt stödja forskningen.

Hur många träd som finns på betesmarker ger effekt på biologisk mångfald. Det visade ett doktorandprojekt vid Göteborgs universitet i samarbete med biosfärområdet Östra Vätternbranten. Studien undersökte lantbrukares syn på EU:s regler om öppna betesmarker med begränsning av trädens täthet och dess påverkan på mångfald av växter, fåglar och fladdermöss. Resultatet? Avverkning av träd på betesmarker påverkade biologisk mångfald negativt.