Botkyrka kommun i Stockholmsregionen har tillsammans med Lokalt Unescocenter för samverkan (LUCS) utvecklat ett pilotarbete för att stärka och förbättra flyktingmottagandet. Syftet med LUCS-piloter är att hitta lokala lösningar på komplexa samhällsutmaningar med fokus på mänskliga rättigheter och interkulturell utveckling. Sedan sprider LUCS slutsatserna till andra kommuner. Vi har intervjuat Helena Rojas, utvecklingschef i Botkyrka kommun, om projektet.

Pilotprojektet utgår från flyktingars erfarenheter av mottagandet och hur det kan förbättras. LUCS vill främja jämlika möten, samarbeten och dialog mellan individer och grupper för att skapa ett värdigt flyktingmottagande. Vissa delar rår kommuner över, andra ansvarar Migrationsverket för. För att göra detta samarbetar Botkyrka kommun och LUCS med Support Group Network, en organisation som startats av flyktingar för flyktingar.

”Många flyktingar vi har mött säger samma sak: de får ett ovärdigt bemötande. Med hjälp av flyktingars egna berättelser identifierar vi vad vi som kommun kan och bör göra annorlunda. Support Group Network håller studiecirklar där vi ringar in vad ett värdigt mottagande innebär i praktiken. Där ställs frågor om vilka brister som finns i bemötandet, vad som kan förändras och vad funkar som funkar. Dessa erfarenheter måste vi som kommun ta vara på. En annan del i piloten handlar om att identifiera vilken aktör som är bäst lämpad i de olika momenten i flyktingmottagandet. Ibland är det offentlig sektor och ibland är det civilsamhället. Frågan är vem som gör vad bäst för att flyktingmottagandet ska vara värdigt. Det kanske inte är de som gjort det tidigare, utan någon annan,” säger Helena Rojas.

Syftet med projektet är att ge kunskap om hur flyktingfrågan ska hanteras på ett sätt som tar hänsyn till de grundläggande mänskliga rättigheterna.

”Vi ser att det nuvarande systemet är ovärdigt och att vi måste utmana det traditionella sättet att arbeta på. Vi som kommun har tolkat lagen snävt och förhåller oss inte till flyktingarnas egen kapacitet. Därför är LUCS som plattform viktigt för oss. LUCS ger oss möjlighet att ta oss an den här typen av komplexa samhällsfrågor vid sidan om den ordinarie kommunala verksamheten. Genom LUCS kan vi ställa frågor till oss själva och rikta blicken inåt. Utan LUCS hade vi inte satt igång ett utvecklingsarbete som detta”, säger Helena Rojas.

I maj 2019 ska resultaten från projektet återrapporteras till Botkyrkas kommunstyrelse. Då tar de ställning till det fortsatta arbetet.

”Vi vill bidra till ett flyktingmottagande som inte låser in individerna i utsatta situationer, utan tvärtom öppnar upp nya chanser. För att uppnå det måste de som berörs vara med och påverka hur mottagandet ser ut. Tiden här ska vara värdig oavsett antal flyktingar och nyanlända vi tar emot, om hen får stanna eller utvisas. Det är det projektet arbetar med”, säger Helena Rojas.

Helena Rojas menar att ett värdigt mottagande kan uppnås om Botkyrka kommun går från ett traditionellt flyktingmottagande till ett interkulturellt sådant.

”I det traditionella flyktingmottagandet saknas det inkluderande synsättet som ser människor som resurser och egna aktörer. Den generella integrationssynen i det svenska samhället är mångkulturell. I Botkyrka ser vi att det inte är tillräckligt. Det mångkulturella synsättet har för låg ambitionsnivå och nöjer sig med att människor med olika identiteter lever sida vid sida utan större utbyte. Det underskattar skillnader mellan människor inom en och samma grupp. Avsikten med att gå från mångkultur till interkultur är att vi skapar förutsättningar för att gå från samexistens till samspel”, säger Helena Rojas.

  ———————————————————————————————————————-

Lokalt Unescocenter för samverkan (LUCS)

LUCS skapar lokala hållbara platser som präglas av social jämlikhet, lika rättigheter och möjligheter för alla över etniska och religiösa gränser. Målet är att ta fram hållbara lösningar som kan spridas som inspiration nationellt och internationellt utifrån LUCS syften.

Unesco LUCS

FN har beslutat att under 2021–2030 fokusera på havsforskning och hållbarhet. Syftet är att årtiondet ska höja hälsotillståndet i världshaven och stärka förutsättningarna för en hållbar utveckling av hav och kuster. För att göra det krävs ett internationellt erkännande av vetenskapens viktiga roll i att stärka kopplingen mellan havet och Agenda 2030.

Innan årtiondet inleds är det mycket som måste förberedas. Därför har en planeringsgrupp tillsatts, där experter från hela världen har till uppgift att lägga grunden för det kommande arbetet. En av medlemmarna i planeringsgruppen är Anna Jöborn, avdelningschef på kunskapsavdelningen på Havs- och Vattenmyndigheten. Anna, som själv är forskare i grunden och har disputerat inom marin mikrobiologi, har lång erfarenhet av att jobba med kommunikation och samverkan mellan forskning och samhället både inom privata och offentliga sektorn.

Porträtt

Hej Anna ! Du har nyligen blivit invald i planeringsgruppen för FN:s årtionde om havsforskning för en hållbar utveckling. Hur känns det?

Det känns väldigt ärofullt och spännande att få sitta i en grupp av experter som jobbar med dessa frågor!

Varför behövs detta årtionde om havsforskning för en hållbar utveckling?

Havsmiljöfrågorna är väldigt angelägna. Havet är en gemensam resurs som vi alla delar och som vi måste förvalta så att även framtida generationer kan ha nytta av havet. Det finns en tendens att tänka att havet är oändligt, att havet inte påverkas av vårt agerande. Vi måste påminnas om att havet är en ändlig resurs och en grundläggande förutsättning för vår existens, exempelvis är vartannat andetag vi tar beroende av det syre som produceras av plankton i havet.  Klimatförändringarna har redan lett till varmare och surare hav och vi måste förstå och framförallt agera på kopplingarna mellan ett förändrat klimat och effekterna på havet. Skräp och föroreningar hamnar till slut i havet är det ställer till allvarliga problem. Vi är beroende av att havet är hälsosamt vilket är anledningen till att detta årtionde om havsforskning för en hållbar utveckling behövs.

Du deltog nyss på planeringsgruppens första möte – vad pratade ni om då?

Vi pratade om det praktiska genomförandet, hur vi ska skapa möten mellan forskare och samhället, hur vi kan mobilisera, engagera och samordna initiativet globalt. Vi som sitter i planeringsgruppen har en utblick över frågorna där vi både kan identifiera pågående initiativ, organisationer och framförallt ta fram nya möjligheter.

Vad vill du bidra med i planeringsgruppen?

Jag vill bidra med min långa erfarenhet av kommunikation och samverkan mellan forskning och samhället i övrigt, hur vi når ut med budskap och kunskap till samhället och framförallt till nästa generation, barn och unga. Jag vill jobba för att vi ska ta steget från att ha ett engagemang till att faktiskt göra det vi kan för att förvalta havet på ett klokt sätt.

Vad hoppas du uppnås under FN:s årtionde om havsforskning?

Jag hoppas att vi kan öka synligheten för havsmiljöfrågorna och kunskapen om haven för att främja hållbar förvaltning. Förståelsen för kopplingen mellan land och hav är grundläggande, att vi förstår hur våra individuella val och sättet vi organiserar våra samhällen på påverkar havsmiljön i förlängningen. Jag hoppas också att myndigheter och andra aktörer ges utrymme genom årtiondet att fatta kloka beslut då vi står inför stora samhällsutmaningar.

Norrköping är med i Unescos nätverk för kreativa städer och har fokus på musik. Medlemmar i nätverket ska integrera kultur i stadsutvecklingen. Ett exempel på det är ett projekt som initierades i Norrköping sommaren 2017. Målet var att stärka tjejer och visa den kreativa kraft som finns i staden. Slutprodukten blev en av deltagarnas egenproducerade musikvideo. Men vad hände sen? Vi har tagit kontakt med Rute Seid som medverkade i projektet för att se om det gav någon effekt.

Rute Seid är 19 år. Hon bor i Valdemarsvik en timme utanför Norrköping tillsammans med sin moster. Under sommaren 2017 medverkade hon i ett förändringsprojekt där 25 tjejer med bakgrund i 17 olika länder skapade en musikvideo. Gruppen kallade sig Thrive och skapade låten ”Vi är också Norrköping”.

– Projektet handlade om att stärka kvinnor. Att visa att kvinnor kan göra vad som helst, vad de vill. Att vi inte är sämre än män. Vi var från olika länder, och ville även ta fram att tjejer från andra länder än Sverige ska få ta plats och visa att vi kan, säger Rute Seid.

Musikvideoprojekt syftade till att stärka tjejer med mångkulturell bakgrund och ge dem redskap att ta plats i offentligheten. Projektet var initierat av Sibship och hölls i Unescos kreativa musikstad Norrköping. Under sommaren fick tjejerna feriejobb av Norrköpings kommun för att delta i projektet. Med stöd av pedagoger gjorde de allting själva; skrev låttexten, utvecklade danskoreografin och bokade in platser att filma på.

– De första två månaderna umgicks vi och lärde känna varandra så att vi skulle kunna jobba tillsammans utan problem. Efter det delade vi in oss i tre grupper beroende på vilket område vi var intresserade av. Några valde att skapa musiken, andra planering och den sista gruppen skapade koreografin, säger Rute Seid.

Rute Seid kom till Sverige från Etiopien för sju år sedan. Idag går hon på ett stylistgymnasium i Norrköping. Efter arbetet med musikvideon valde hon att starta en Youtube-kanal.

– Youtube-kanalen hade jag inte vågat göra innan musikvideon. Jag var rädd för vad folk skulle tycka och såna grejer. Jag hade problem med självförtroendet. Men genom projektet fick jag mycket bekräftelse. Jag kände att jag kan!

Rute och de andra tjejerna från projektet träffas fortfarande regelbundet. Många av dem var som Rute, vågade inte ta plats eller trodde inte på sig själva. Men nu har flera startat egna liknande projekt eller gått vidare till andra.

– Jag vill fortsätta med Youtube, men också med projekt som Thrive i framtiden. Jag menar, många killar har ställen eller aktiviteter att vara på, fotbollsplanen, skejtparken och så vidare. Visst vi tjejer kan också vara där, men dem rummen är ofta inte till för oss, eller så får vi inte plats. Projekt som Thrive skapar ställen och möjligheter för tjejer att delta och ha roligt. Att ha fritidssysselsättningar. Därför vill jag jobba så att vi också kan ha något, att vi också får plats i samhället, säger Rute Seid.