Monthly Archives: november 2019

Ansökan för Sveriges första globala geopark är inskickad!

Postat

Platåbergens geopark har ansökt om att bli Sveriges första globala geopark. Projektet är ett samarbete mellan nio kommuner i Västergötland. Statusen som en global geopark skulle vara ett bevis på att Platåbergen värda att uppmärksammas internationellt, och skulle bidra till ökade kunskaper om hur ett landskaps geologiska aspekter kan bidra till hållbar utveckling.

Vad är en global geopark?

Globala geoparker utses av Unesco, och är områden med internationell geologisk betydelse som förvaltas med ett fokus på skydd, utbildning, forskning och hållbar utveckling.

En global geopark använder sina geologiska värden kombinerat med områdets naturliga och kulturella arv för att öka förståelsen av utmaningar som samhället står inför, till exempel resursslöseri och klimatförändringar. Det finns idag 147 globala geoparker i 41 länder, inklusive våra nordiska grannländer
Globala geoparker arbetar med flera av målen i Agenda 2030, bland annat mål 11 (Hållbara städer och samhällen), mål 13 (Bekämpa klimatförändringarna), mål 16 (Fredliga och inkluderande samhällen) samt mål 17 (Globalt partnerskap).

I Sverige finns också ett system för nationella geoparker, som utnämns av SGU.

Vad är Platåbergen?

Platåbergen i Västergötland har en lagerföljd med bergarter som berättar om den geologiska eran Paleozoikum (541 miljoner år sedan till 251 miljoner år sedan). De är världsunika och vittnar om flera stora geologiska processer som är viktiga för att förstå jordens utveckling. Man hittar till exempel både fossil från numera utdöda djur och några av världens äldsta fynd av meteoriter i platåbergen. Platåbergen har skapat förutsättningar för ett rikt kulturarv och värdefulla naturtyper.

Den tänkta globala geoparken sträcker sig över nio kommuner: Trollhättan, Vänersborg, Grästorp, Lidköping, Götene, Skara, Mariestad, Skövde och Falköping. Både Platåbergen och urberget som de vilar på har världsunika geologiska värden. Platåbergens ansökan stöttas bland annat av Svenska Unescorådet, som granskat ansökan utifrån Unescos riktlinjer, och Sveriges Geologiska Undersökning (SGU), som granskat de geologiska aspekterna av Platåbergen.

Hur ser processen ut?

Ansökningsprocessen för Unescos globala geoparker är relativt omfattande. En förutsättning är att den sökande geoparken har fungerat som en geopark i minst ett år. På det årliga mötet för International Geoscience Programme (IGCP) presenteras samtliga ansökningar till Unesco att bli en global geopark. Parallellt med detta skickas ansökan till International Union of Geological Sciences (IUGS) för en första utvärdering av den geologiska betydelsen av den sökande geoparken.

Under förutsättning att inga skriftliga invändningar har inkommit från något medlemsland under de tre månaderna, utser Global Geoparks Bureau två utvärderare som utför en inspektionsresa till den sökande geoparken. Utvärderarna sammanställer en rapport som skickas till UNESCO Global Geoparks Council som tar ställning till om ansökan ska godkännas, avvisas eller skjutas på framtiden.

Om ansökan godkänns av UNESCO Global Geoparks Council, inkluderas förslaget på en ny global geopark för beslut på Unescos styrelsemöte.

”Vi tränar enkel addition och subtraktion genom att använda båtar med bemanningsstreck eller andra hällristningsbilder” – Alexandra Mahlén Selenius och Petter Öhnell på Vitlycke museum/Västarvet

Postat

Vitlycke museums verksamhet sträcker sig bortom museum, det innefattar även en världsarvsförskola med koppling till Unescos världsarv Tanum hällristningar. Vi pratade med Alexandra Mahlén Selenius, Museipedagog och Petter Öhnell, Enhetschef på Vitlycke museum/Västarvet om hur en gör för att kombinera museum och världsarv med en förskola.

Hur har ni anpassat verksamheten till förskolebarn?

Världsarvspedagogik riktad till så pass unga barn måste vara flexibel och lusten att utforska måste komma först. Det händer därför ganska ofta att vi gör omvärderingar. Man får i mångt och mycket vara lyhörd och ta fasta på det barnen nappar på.

Vi har förmånen att många av barnen som går nu är andra eller tredje generationen av syskon, barnen går dessutom på förskolan sedan en ålder av cirka ett och ett halvt år så de är vana och gillar att vara delaktiga. Om det pågår en utgrävning i området får barnen följa med och titta, lagas mat i kokgrop kan de äldre vara med och förbereda. Med de yngre barnen handlar det framför allt om att de får vara med och att skapa ett intresse, vi använder sånger, ramsor och taktila föremål.

Tanken har hela tiden varit att verksamheten skulle vara en utomhusförskola med närhet till natur och fornminnen. Sedan uppstart för mer än tio år sedan har olika modeller testats, ett tag användes museets pedagogiska verkstad som extra inomhusyta medan förskolan idag har en egen byggnad bestående av ett kök, kapprum och toalett med möjlighet att byta blöjor samt möjlighet till annan förvaring.

Barnkonventionen har ett starkt släktskap med Unescos världsarvskonventionen. Som Västra Götalandsregionens enda världsarv arbetar Vitlycke museum efter världsarvskonventionens idéer och uppdrag. Vi bygger samman dessa två konventioner i en verksamhetsidé för små barn. Förskolan lägger stor vikt vid att förstå världsarvets betydelse och dess sammanhang med vår tid.

Hur arbetar ni för att inkorporera världsarvspedagogik i förskolan?
Vi arbetar med en hel del aktiviteter, förskolan är exempelvis med i underhåll av bronsåldersgården och odlingen. Barnen har varit med och lerklinat väggar, krattat löv, flätat in ris i trasiga grindar, skördat och tröskat. Vi lagar mycket mat och bakar bröd. Vi testar även på enklare hantverk med exempelvis ull. Förskolan och museet försöker även samarbeta inom olika högtider, så som Mickelsmäss, Midvinterfest och liknande.

Vi tränar enkel addition och subtraktion genom att använda båtar med bemanningsstreck eller andra hällristningsbilder, de ger oss även möjligheten att träna på enklare begrepp som större eller mindre, många eller få, stor eller liten. Vi har även gjort vår egen utgrävning av en gammal sopdepå, vilken dokumenterades och sedan lades i en monter inne på museet. Efteråt källsorterade vi materialet. Vi läser även folksagor, hittar på egna berättelser och nästan lajvar händelser baserat på hällristningar eller berättelser från området. Vi använder oss även av utställningen och museets många kopior för att utforska vidare.

Vilka är fördelarna för barnen samt för samhället att världsarvsskolor finns?
Det är i såväl barnen som samhällets intresse att världsarvsskolor existerar, barnen får en känsla av lokalförankring och kännedom om sin hemort men också chansen att indirekt se att vi inte är isolerade i världen, att människor över hela världen intresserar sig för världsarv och att det faktiskt är ett utbyte och något som vi delar. För samhället så hjälper världsarvsskolorna till att hålla världsarven levande och synliga, relevanta.

Det är en stor fördel då barnen förstår värdet av platsen, de vill inte att platsen skall förstöras, de vill vara med och ta hand om den och förmedla dess värde. De känner sig stolta över att vara en del av världsarvet och besitta kunskap som få andra har. Barnen lockar hit föräldrar som engagerar sig i världsarvet såväl som andra släktingar och familjemedlemmar. De tar ofta hit vänner och bekanta från andra orter.

Genom att besöka platser i världsarvet lär sig barnen navigera och undersöka, vi tittar på skyltar och spårar olika typer av lämningar och pratar om natur. Genom att exempelvis göra frottage av avgjutningar utav hällristningar inne i museet så lär sig barnen om arkeologi  samt förfina motorik och resonerar kring bilderna. Här finns fantastiska möjligheter att lära sig genom att uppleva, att testa sig fram och engagera alla sinnen.

”Det är självklart för Svensk biblioteksförening att arbeta för att Unescos roll och arbete stärks” – Karin Linder, generalsekreterare Svensk biblioteksförening

Postat

Karin Linder är generalsekreterare för Svensk biblioteksförening och delegat i svenska delegationen till Unescos generalkonferens 2019. I år är civilsamhällesorganisationer medbjudna i delegationen och vi ville veta mer om hennes och Svensk biblioteksförenings prioriteringar och förväntningar på generalkonferensen. 

Du är en del av Sveriges delegation till Unescos generalkonferens, hur kommer det sig? Är några särskilda frågor du är särskilt intresserad av och kommer prioritera?
Den här gången är civilsamhället inbjudet att delta i den svenska delegationen och Svensk biblioteksförening fick en inbjudan. Svensk biblioteksförening arbetar för starkare bibliotek och bibliotekens uppdrag baseras på grundlagsskyddade rättigheter som yttrandefrihet, allas rätt till information, jämlikhet och lika villkor. Det är därför självklart för Svensk biblioteksförening att arbeta för att Unescos roll och arbete stärks. Jag kommer att delta i kommissionen för kommunikation och information och ska fokusera på frågor som yttrandefrihet och medie- och informationskunnighet.

Svensk biblioteksförening är, precis som Svenska Unescorådet, delaktiga i arbetet kring medie- och informationskunnighet, vill du berätta lite om hur ni arbetar med de frågorna?
Vi har precis avslutat ett fyra-årigt arbete med att lyfta frågan kring medie- oh informationskunnighet. Under de här fyra åren har vi bland annat arbetat för att visa vikten av att Sveriges alla elever har tillgång till ett skolbibliotek med en utbildad specialist i medie- och informationskunnighet – skolbibliotekarier, vi har givit ut två rapporter, nu senast var vi partners med Bokmässan som hade medie- och informationskunnighet som tema där vi bland annat genomförde kompetenshöjande workshops, seminarier och delade ut pris till Årets skolbibliotek. Vi arbetar aktivt med att sprida kunskapen om vad medie- och informationskunnighet är och innebär för alla åldrar.

På vilket sätt är Unesco en viktig plattform för Biblioteksföreningen?
Unesco är en otroligt viktig plattform eftersom det är mänskliga rättighets-frågor som behandlas internationellt. Mänskliga rättigheter är en grund för biblioteksväsendet och internationellt arbete stärker och stöttar nationellt.

”Det är oerhört viktigt för Sverige att allt Unescos arbete genomsyras av jämställdhet och respekt för allas lika värde.” – Sveriges Unescoambassadör Anna Brandt

Postat

Vartannat år möts 3000 människor från Unescos 193 medlemsländer under två veckor för att prata om aktuella frågor på Unescos generalkonferens. Nu är det snart dags igen och vi passade på att träffa Anna Brandt, Sveriges ambassadör till Unesco, för att prata om vad som är på gång.

Det här blir din första generalkonferens, hur känns det?

Det känns spännande och intressant. Det har varit mycket förberedelser och nu ser jag fram emot att det ska komma igång! Vi har haft många möten här i Paris med olika länder för att förklara Sveriges position i flera frågor och jag har till exempel precis avslutat en lunch med representanter från flera afrikanska länder.

Det är glädjande och värdefullt att utbildningsminister Anna Ekström kommer att leda den svenska delegationen till generalkonferensen och att hon ska träffa generaldirektör Audrey Azoulay. Det kommer att ha stor betydelse för arbetet framöver att vi får politisk uppbackning i de frågor som Sverige driver.

Varför är Unescos generalkonferens så viktig?

Generalkonferensen är en möjlighet för alla Unescos medlemsländer att träffas och diskutera Unesco. Ministrar och nationella experter finns på plats för att ge vägledning till Unesco om hur man ska utveckla arbetet vidare. Generalkonferensen är viktig för medlemsländernas engagemang men också för att involvera olika aktörer, framför allt från civilsamhället, som bidrar till Unescos arbete.

Vad har hänt inom Unesco sedan generalkonferensen 2017?

Mycket har hänt – framför allt har Unesco fått en ny generaldirektör i Audrey Azoulay och det här är hennes första generalkonferens. Det blir hennes första tillfälle att träffa medlemsländerna och redovisa hur hon har arbetat och höra deras synpunkter.

USA och Israel lämnade Unesco vid årsskiftet 2017–2018. USA var en viktig partner för Sverige i arbetet med att främja mänskliga rättigheter och jämställdhet, så vi har förlorat en allierad röst. USA har lämnat ett vacuum bakom sig som fylls av andra länder som inte alltid delar vår värdegrund. Budgetmässigt kom dock den stora förändringen redan när USA slutade att betala sin medlemsavgift 2011.

Generellt ser jag ett stort och starkt stöd från de 193 medlemsländer som är kvar och det finns inga tecken på att de övriga länderna överväger att följa i USA:s fotspår. Tvärtom, finns det nu en större samsyn kring och stöd för Unescos roll i det multilaterala systemet.

Unesco spelar en viktig roll i genomförande av Agenda 2030, både vad gäller normativa frågor och riktade insatser tex vad gäller målen för utbildning och rätten till information för alla. Det gör att Unescos roll i den globala politiken blir tydligare och mer framträdande. Unesco har också blivit stärkt av en oberoende utvärdering som gjordes tidigare i år som visade att organisationen är värdefull för medlemsländerna, har en bred expertis och relevans inom global politik.

Vilka frågor kommer Sverige att driva på generalkonferensen?

Sverige driver aktivt på för att stärka Unesco genom flera olika reformer, inklusive att organisationen ska ha ett större fokus i sitt arbete. En viktig fråga är att vi har föreslagit att Unesco ska ändra sina stadgar så att det blir kännbart om medlemsländer släpar efter med sina medlemsavgifter, vilket så klart skulle förbättra Unescos finansiering.

Det är oerhört viktigt för Sverige att allt Unescos arbete genomsyras av jämställdhet och respekt för allas lika värde. Det kommer vi att driva både på generalkonferensen och också framöver i arbetet med att ta fram Unescos nya fler-åriga strategi.

Media och kommunikation fortsätter att vara ett viktigt område, inte minst eftersom jag är ordförande i Unescos kommitté för det internationella programmet för medieutveckling (IPDC). Här prioriterar vi främst yttrandefrihet och journalisters säkerhet.

Debattartikel: straffrihet för brott mot journalister är ett gift mot samhället

Postat

Artikeln publicerades i Dagens Arena i samband med den internationella dagen mot straffrihet för brott mot journalister.

Daphne Caruana Galizia, Jan Kuciak, Viktoria Marinova och Jamal Khashoggi. Förra året mördades fyra journalister i Europa och i Sverige säger fyra av tio journalister att de ägnar sig åt självcensur på grund av hot, hat och andra typer av brott. Det skadar vårt samhälle, skriver företrädare för Svenska Unescorådet, Reportrar utan gränser och Medieinstitutet Fojo.

I dag, den 2 november, är det den internationella dagen mot straffrihet för brott mot journalister. Dagen instiftades av FN år 2014 för att uppmärksamma att journalister dödas, hotas och trakasseras utan att nästan någon förövare grips eller straffas.

I fler än 90 procent av alla fall då en journalist mördas går mördarna fria, i länder i krig såväl som i länder i fred. Det har till och med gått så långt att en journalist kan kvävas och styckas på sitt eget lands konsulat, av representanter för landets egen säkerhetstjänst. Utan att någon ansvarig ställs till svars.

Enligt FN-organet Unesco har 1 154 journalister mördats sedan 2006. Det innebär att en journalist mördas nästan var fjärde dag. Av de journalistmord som rapporterats till Unesco finns i knappt hälften av fallen information om vilka juridiska åtgärder som vidtagits för att utreda morden. För den andra hälften har inga rättsliga följder rapporterats överhuvudtaget.

Under 2019 har Unesco och Reportrar utan gränser fördömt morden på fler än 40 journalister och deras medarbetare. Många har mördats i konfliktområden, men fler än nio av tio av journalisterna har rapporterat om organiserad brottslighet eller korruption.

Till denna statistik ska läggas de många journalister som dagligen upplever hot, trakasserier, tortyr, kidnappningar och även godtyckligt frihetsberövande – inte sällan sanktionerade av staten. Att stats- och regeringschefer utnämner journalister och media till folkets fiende är särskilt allvarligt.

Straffrihet för brott mot journalister är ett gift för samhället och sänder signaler till extremister, kriminella och även makthavare inom politik och näringsliv att de kan attackera journalister utan konsekvenser. Även i Sverige pekar företrädare för politiska partier numer ut journalister som fiender.

Enligt en undersökning av Göteborgs universitet säger tre av tio journalister i Sverige att de upplever hot och hat. Få av dessa brott utreds av den enkla anledningen att de inte anmäls eftersom få journalister tror att polisen prioriterar dem, enligt en artikel i tidningen Journalisten.

För att öka chanserna att förövarna lagförs genomför Unesco, Medieinstitutet Fojo och Reportrar utan gränser flera utbildningsinsatser. Genom Demokratijouren vidareutbildar Medieinstitutet Fojo svenska journalister i hur de polisanmäler och kan agera för att förundersökningar inte ska läggas ner.

Unesco genomför riktande utbildningssatsningar för domare och andra nyckelpersoner inom rättssystemet i flera av världens länder för att öka kunskapen om hur brott mot journalister ska hanteras. Reportrar utan gränser föreläser i skolor, på journalistutbildningar och även på redaktioner och för politiker om vikten av att skydda journalister och motverka straffrihet för brott mot journalister.

Straffriheten för brott mot journalister skadar hela samhällen eftersom det blir lättare att dölja korruption, kriminalitet och brott mot mänskliga rättigheter. Bara det faktum att fyra av tio journalister i Sverige ägnar sig åt självcensur på grund av hot och hat är en varningssignal.

Det ligger i allas gemensamma intresse att vända trenden. Framför allt måste politiker, medieägare, medieföreträdare och internationella organisationer göra mer. Låt oss börja med att sprida dessa ord för dem som inte längre kan eller vågar utföra sina arbeten som journalister.

Mats Djurberg, generalsekreterare Svenska Unescorådet

Kersti Forsberg, verksamhetschef Medieinstitutet Fojo

Erik Halkjaer, ordförande Reportrar utan gränser Sverige

Sveriges första världsarvsstrategi ska stärka de svenska världsarven

Postat

För första gången någonsin finns en strategi för världsarvsarbetet i Sverige. Strategin ska stärka de 15 svenska världsarvsarven genom ökad information, utökad samverkan och en tydligare organisation. Den stärker också världsarvens förmåga att bidra till samhällsutvecklingen och genomförandet av FN:s strategi för hållbar utveckling, Agenda 2030.

Världsarvsstrategin beskriver hur Sverige arbetar med Unescos världsarvskonvention och de svenska världsarven. Syftet med strategin, som tagits fram av Riksantikvarieämbetet i samarbete med Naturvårdsverket och Svenska Unescorådet, är att tydliggöra roller, ansvar och framtida inriktning i arbetet med de svenska världsarven och världsarvskonventionen.

”Vi måste se till att de svenska världsarven uppnår sin fulla potential och bidrar till en positiv samhällsutveckling. Strategins vision Världsarven visar vägen till en hållbar och fredlig värld är ledord för det svenska engagemanget: världsarven och deras aktiviteter har en viktig samhällsfunktion både lokalt och nationellt. Strategin ska vara ett stöd för alla som arbetar med världsarv,” säger Svenska Unescorådets generalsekreterare, Mats Djurberg.

Strategin identifierar fyra områden som tillsammans ska stärka det svenska världsarvsarbetet:

• Agenda 2030-målen genomsyrar världsarvsarbetet i Sverige,
• Arbetet med världsarv i Sverige är förebildligt i fråga om att hållbart bevara, använda och utveckla natur- och kulturmiljöer,
• Sverige är aktivt i det internationella arbetet och verkar för att konventionen är ett effektivt redskap inom Unesco,
• Världsarvsarbetet präglas av samarbete, dialog och lokalt medbestämmande

För att nå dessa mål tar strategin fram en förbättrad modell för samarbete och samverkan mellan myndigheter och övriga aktörer. Nästa steg i arbetet är att ta fram en handlingsplan för genomförandet av strategin. I den beskrivs hur de identifierade utvecklingsbehoven ska mötas och vad som bör prioriteras först. Lokala och regionala aktörer förväntas ta fram egna handlingsplaner för deras arbete.

Bakgrund:
Världsarv utses av FN-organet Unesco och anses ha ett särskilt stort universellt värde. Det kan röra sig om en plats, ort, miljö eller objekt som på ett unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. Världsarv ska garanteras skydd och vård för all framtid. Unesco har utsett 15 världsarv i Sverige, varav 13 är kulturarv, ett (Höga Kusten) är naturarv och ett (Laponia) är både natur- och kulturarv.

Världsarvslistan grundar sig på Unescos konvention om skydd för världens kultur- och naturarv, som antogs 1972. Sverige skrev under Världsarvskonventionen 1984. Därmed åtog Sverige sig att säkerställa att världsarven bevaras för all framtid samt att sprida kunskap om världsarven och främja att de bidrar till samhällets utveckling.

Läs mer om våra svenska världsarv här!

Världsarvsstrategin finns att läsa som PDF här.