Unescos generalkonferens, där mer än 3 000 deltagare träffades i Paris under två veckor, har nu avslutats. Generalkonferensen är det högsta beslutande organet i Unesco där de 193 medlemsländerna tar fram målsättningar för det kommande arbetet. Sveriges delegation leddes av utbildningsminister Anna Ekström och flera representanter från civilsamhället deltog, bland andra Sveriges unga akademi, Naturskyddsföreningen, WWF, Lärarförbundet, Journalistförbundet, och Svensk Biblioteksförening.

Generalkonferensen antog bland annat en konvention om erkännande av högre utbildning, ett nytt ramverk för utbildning för hållbar utveckling samt beslutade att Unesco ska fortsätta arbetet med ett klassificeringssystem för lärarutbildning. Vidare utropade Generalkonferensen ett årtionde för urfolksspråk och en årlig vecka för media- och informationskunnighet. Generalkonferensen beslutade även om att ta fram en rekommendation om etik och AI samt en rekommendation om öppen och fri vetenskap.

Sverige hade tagit fram ett förslag på tillägg till ändringar av Unescos stadga som godkändes och kommer att träda i kraft omedelbart. Ändringen innebär att medlemsländer som har en skuld till Unesco inte ska kunna kandidera till styrelsen och förlorar sin rösträtt i styrelsen. Förslaget uppskattades av många medlemsländer som välkomnade Sverige som en stark röst för multilateralism och för FN-systemet, inklusive för vikten av genomförandet av Agenda 2030.

Utbildningsminister Anna Ekström deltog i flera olika paneler och möten där hon bl.a. lyfte utbildningens roll i att motverka extremism, inkludering i högre utbildning samt yrkesutbildning. Ekström träffade även Unescos generaldirektör Audrey Azoulay för överlämnande av Sidas signering av tillägget på 36 MSEK i stöd till Unescos utbildningssektor.

Parallellt med generalkonferensen ägde ett Kulturministermöte rum vilket lockade totalt 130 länder, varav cirka 80 kulturministrar. Från Sverige deltog statssekreterare Helene Öberg. I sitt inlägg fokuserade Öberg på kulturarvets betydelse och Sidas stöd till Unesco med särskilt omnämnande av yttrandefrihet, jämställdhet och konstnärlig frihet.

Mats Djurberg slutar efter nio år som generalsekreterare på Svenska Unescorådets. Han sammanfattar sin tid på Svenska Unescorådet så här:

”Efter 9 fantastiska år är det dags för mig att gå vidare och ta mig an andra arbetsuppgifter. From den 1 mars så börjar jag som chef för Sjöhistoriska museet.

Att vara generalsekreterare för Svenska Unescorådet har tveklöst varit det roligaste, bredaste, dynamiska och mest utmanade uppdrag jag haft under min yrkestid. Det har varit en personlig kunskapsresa och en institutionell resa för Svenska Unescorådet.

Vi har under dessa år åstadkommit mycket tillsammans under den här tiden. Sveriges röst har kommit att bli en av de starkaste och mest inflytelserika i Unesco. Sverige har utvecklats till att bli den största bidragsgivaren av frivilliga medel till organisationen. Unescos närvaro i Sverige har inte bara växt kraftigt till 15 världsarv, 7 biosfärområden, 2 kreativa städer, 8 Unescoprofessurer, 7 världsminnen m.m., utan börjar också fyllas med spännande och viktigt innehåll/verksamhet.

Jag kommer verkligen sakna er, alla engagerade människor som gör Unescoarbetet både meningsfullt och möjligt. Jag kommer också sakna de kompententa tjänstemännen på Unescos sekretariat och inte minst den internationella och interkulturella mötesplats som Unesco utgör.

Från Unesco-samarbetet tar jag med mig många erfarenheter in i mitt nya uppdrag som chef för Sjöhistoriska museet. I ett samhälle i snabb förändring har museer en allt viktigare roll som kunskapsförmedlare och för att föra samman människor genom berättelser och föremål.

Stort tack för denna tid och jag ser fram emot fortsatt gott samarbete i ny roll!”

Porträtt

Biosphere for Baltic är ett internationellt samarbete med syfte att främja Östersjöns miljö och kultur. Biosfärområdena i Östersjöregionen har gått samman för att skapa samverkan och möjliggöra utbyten av kunskap och erfarenheter, men även för gemensamma projekt och mål. Vi intervjuade Anna Särnblad, marinbiolog och biträdande verksamhetschef på Marint Kunskapscenter i Malmö, om hennes, och Sveriges, engagemang i biosfärsprojektet. 

Vad betyder denna internationella samverkan för Östersjöregionen? Hur fungerar samarbetet?
Syftet med projektet har varit att initiera en samverkan och skapa möjligheter för utbyte mellan biosfärområdena i Östersjöregionen och att synliggöra och lyfta fram områdenas roll att bidra till Agenda 2030. De delar Östersjöns hållbarhetsutmaningar och bidrar med lösningar på olika sätt och genom Biosphere for Baltic ges möjlighet att inspireras och lära av varandra. Genom projektet får deltagarna möjlighet att besöka varandras områden och ta del av lokala projekt och initiativ vilket främjar framtida samarbeten. Det bidrar även till en starkare förankring av biosfärprogrammet i Östersjöregionen och till ett gemensamt engagemang för att lyfta fram och bidra med lösningar och sprida kunskap om regionens utmaningar.

Projektet är en del av det frivilliga åtagande som Havs- och vattenmyndigheten, Svenska Unescorådet och Svenska Biosfärprogrammet gjorde vid FN:s havskonferensen i New York 2017 och finansieras av Havs- och vattenmyndigheten.

Biosphere for Baltic har varit mycket uppskattat av deltagarna och fortsätter under 2019–2020 med finansiering från Svenska Institutet.

Hur arbetar ni i praktiken med FN:s globala mål Agenda 2030?
Genom sitt lokala engagemang och praktiska arbete med samverkan och hållbar utveckling bidrar biosfärområdena på olika sätt till implementeringen av Agenda 2030. Med Biosphere for Baltic vill vi lyfta fram och synliggöra detta, såväl inom projektet som utåt. Biosphere for Baltic handlar med andra ord om att visa på vilket sätt biosfärområdena bidrar till Agenda 2030.

Internt gör vi det genom att utbyta projektidéer och arbetssätt och genom att på olika sätt arbeta med att lyfta fram hur dessa bidrar till framförallt mål 14. För att kommunicera och sprida kunskap om biosfärområdenas roll utåt har en kort animerad film samt en folder tagits fram. Projektet har även haft möten med olika relevanta aktörer samt presenterats vid olika event så som Havs- och Vattenforum samt den internationella konferensen Ocean Literacy in Coastal Cities.

Biosphere for Baltic arbetar utifrån två teman, Source to Sea samt Learning and Ocean Literacy. Vill du utveckla temanas innebörd och vad dessa betyder för er verksamhet?
Vi valde att arbeta tematiskt utifrån Source to Sea och Learning and Ocean Literacy för att på ett tydligt sätt fokusera samarbetet till Östersjön och dess problematik. Östersjön har stora tillrinningsområden och det som händer uppströms påverkar miljön i kustområdena och egentligen hela Östersjön. Att sprida kunskap (lärande) är en central del i alla biosfärområdens verksamhet och även nyckeln till en ökad havsmedvetenhet (Ocean Literacy), dvs förståelse för hur havet påverkar oss och vår påverkan på havet, i det här fallet Östersjön.

Hur ser ni på projektets, och Östersjöns, framtid?
Vi arbetar för att hitta en långsiktig finansiering för projektet så att biosfärområdena kring Östersjön kan fortsätta att arbeta tillsammans och fördjupa sin samverkan kring frågor och utmaningar som identifierats i och med Biosphere for Baltic. Vi har precis inlett arbetet med projektet Biosphere for Baltic – Tourism for Ocean Literacy and Sustainability som finansieras av Svenska Institutet. Ett direkt resultat av gemensamma möjligheter och utmaningar som identifierats under projektets utbyten. Östersjön har stora miljöproblem och står inför en mängd utmaningar som kommer att kräva stora insatser inom en rad olika områden framöver. Genom att lyfta fram biosfärområdenas unika arbetssätt och funktion, där lokala aktörer och intressenters perspektiv, intressen och kunskap kopplas samman och tas tillvara för att stimulera en hållbar utveckling, hoppas vi kunna bidra till ett ökat engagemang i frågorna.

Kika gärna på biosfärprogrammets hemsida. Där kan man läsa mer om projektet och där finns även filmen samt en förklarande folder.

https://biosfarprogrammet.se/projekt/biosphere-for-baltic/

 

9–14 december träffas Unescos medlemsländer i Bogotá, Colombia, för att diskutera arbetet med immateriellt kulturarv – traditioner, seder och bruk. På dagordningen står bland annat Unescos lista över representativa immateriella kulturarv. För första gången någonsin föreslås att stryka ett immateriellt kulturarv, festivalen i Aalst i Belgien, från listan. Anledningen är att festivalen vid upprepade tillfällen haft rasistiska och antisemitiska inslag.

Mats Djurberg, generalsekreterare på Svenska Unescorådet, välkomnar beslutet: ”Det rör sig om grovt rasistiska och antisemitiska karikatyrer. Unesco har en viktig uppgift att motverka rasism och antisemitism. Det är bra och viktigt att organisationen på det här sättet visar att det här är oacceptabelt.”

I samband med mötet i Bogotá kommer Sverige att lansera sin kandidatur till Unescos kommitté för immateriellt kulturarv. Målet är att Sverige ska få en plats i kommittén för perioden 2020-2024.

Unesco valde 2018 att uppmärksamma den svenska berättarprojektet Sagobygden i Ljungby som ett gott exempel på hur man kan trygga och föra vidare immateriellt kulturarv.

Frågor och svar om immateriellt kulturarv

Vad är ett immateriellt kulturarv?

Ett immateriellt kulturarv är traditioner och kunskap som förs vidare mellan människor, till exempel hantverkskunskap, ritualer och musik.

Är ett immateriellt kulturarv samma sak som ett världsarv?

Nej, ett världsarv är en plats eller en byggnad, till exempel Drottningholms slottsområde. Ett immateriellt kulturarv är en tradition eller kunskap, till exempel Spaniens flamenco eller Frankrikes måltidstradition.

Vad styr Unescos arbete med immateriellt kulturarv?

Det viktigaste dokumentet är Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet från 2003. Sverige anslöt sig till konventionen 2011.

Finns det en lista över immateriellt kulturarv i Sverige?

De länder som anslutit sig till konventionen ska göra nationella förteckningar över immateriellt kulturarv för att skapa överblick och ge möjlighet till bättre överföring av kunskap. Institutet för språk och folkminnen samordnar arbetet med förteckningen i Sverige. Förteckningen heter ”Levande traditioner” och finns här.

Har Unesco några listor över immateriella kulturarv?

Ja, Unesco har två listor och ett register kopplade till konventionen:

1) En lista över representativt immateriellt kulturarv. Här finns till exempel den indiska yogan och den turkiska kaffetraditionen.

2) En lista över immateriellt kulturarv som behöver omedelbart stöd för att inte försvinna.

3) Ett register med goda exempel på hur man kan arbeta med att trygga immateriella kulturarv.

Hur blir någonting listat som ett immateriellt kulturarv?

Unescos kommitté för immateriella kulturarv beslutar vilka immateriella kulturarv som ska tas upp på listorna och registret. Kommittén består av 24 medlemsländer som anslutit sig till konventionen. De utses vartannat år för en period på fyra år. Det är regeringen i varje land som är ansvarigt för att nominera till listorna och registret. Sverige kandiderar till en plats i kommittén för perioden 2020-2024.

Har Unesco uppmärksammat de immateriella kulturarven i Sverige?

2018 upptogs Sagobygden i Ljungby på Unescos register över goda exempel på hur man kan arbeta med att trygga immateriella kulturarv. Sverige har inte nominerat några immateriella kulturarv till listorna.

Region Gävleborg delar 2019 för första gången ut ett residensstipendium kopplat till Världsarvet Hälsingegårdar. Den norska konstnärinnan Åse Liv Hauan är årets världsarvsstipendiat och fick som en del i stipendiet bo en månad i en av gårdarna. Åse Liv Hauan har ett tidigare engagemang i det norska världsarvet Vegaöarna och baserar mycket att sin konst på platser eller platsintryck. Vi passade därför på att fråga om hennes vistelse i Hälsingland!

Vad betyder det här stipendiet för dig och ditt skapande?

Det var roligt att få respons baserat på mitt arbete och min erfarenhet. Det är ett sätt att få en extra uppmuntran och vilja jobba vidare. Mitt arbete blir satt i en kontext och därmed börjar nya idéer att ta form. Jag skulle antagligen inte sökt mig till det här områden även om det ligger nära till mina egna arbetsmetoder.

För mig personligen innebar det en utveckling och för mitt skapande en större erfarenhetsbank att nyttja.

 Du har kopplingar till ett norskt världsarv, Vegaöarna, vill du berätta mer om ditt engagemang?
Jag var med och startade en konstskola för barn på Vegaöarna innan det blev ett världsarv. Konstens engagemang i kulturen och naturen var nog en del av beslutet att öarna blev ett världsarv. Siden dess har jag bland annat deltagit i praktiskt arbete med restaurering, lokala arrangemang, anordnat många konstprojekt som har förmedlat världsarvsvärdet och satt fokus på problematik samt nya frågor om världsarv.

Vad tar du med dig från din vistelse i Hälsingegårdarna?
Jag tar med mig många fina möten med de som bor och arbetar i världsarvsmiljön. Under vistelsen har jag besökt museer och träffat människor som berättat om området och kulturen kring världsarven. Jag har samlat mycket information och dokumentation från platserna, allt från hantverk och tekniker, visuella uttryck och mest av allt minnena av att vara fysiskt tillrätta i naturen och tillsammans med människorna. Under min vistelse i Järvsö fick jag också ta del av en okänd del av historien genom en arkeologisk utgrävning av en sockenlappbostad. Jag har tagit med mig många problemställningar om världsarvet och förvaltningen av dessa.

I motiveringen står det att du ska genomföra ett konstnärligt arbete där du ”rekonstruerar denna kontext och skapar nya verk i olika material”. Hur har det gått?
Jag sitter med många intryck som nu har börjat utforma sig. Det är ännu på ett tidigt stadium och jag vet inte helt var det slutar. Jag har börjat arbeta med linfiber och en ornamentik, möjligen både med papper och broderi. Jag planerar en installation som kan rymma ett möte mellan de två världsarv jag har störst erfarenhet av, Vega och Hälsingegårdarna, där jag vill hitta likheter men även framhäva olikheter. Det skall också rymma en konstnärlig öppen tolkning. Jag har bjudit in en samarbetspartner från Vega som jag tidigare arbetat med. Jag tänker att våren 2020 kan vara en bra plan för att färdigställa arbetet. Jag planerar även en utställning där jag berättar om mitt möte med Hälsingegårdarna och min vistelse där.