Hon har arbetat som journalist i Tanzania, varit med och startat upp Forum för levande historia – och nu är hon generalsekreterare på Svenska Unescorådet! Men vem är Anna-Karin Johansson och hur ser hon på sin nya roll?
Du är ny generalsekreterare på Svenska Unescorådet, hur känns det?
Jag känner mig förväntansfull! Unesco arbetar med många viktiga och spännande områden som är centrala för samhällsutvecklingen just nu. Yttrandefrihet, akademisk frihet och kulturell mångfald, för att nämna några. Coronapandemin har också aktualiserat frågor om hur vi säkerställer utbildning av kvalitet som når alla, även utsatta grupper.
Jag är ödmjuk inför de här stora och viktiga frågorna och ser fram emot att komma igång med arbetet.
Berätta om dig själv, vad är din bakgrund?
I tre ord: journalistik, mänskliga rättigheter och internationella frågor. Mitt internationella intresse började när jag som ung journalist tillbringade tid i Tanzania, där jag lärde mig mycket om utvecklingsfrågor. Jag har bland annat arbetat på Diskrimineringsombudsmannen som chef för en avdelning som arbetade med att främja arbete för anti-diskriminering och jag var med och startade upp Forum för levande historia.
Nu senast har jag varit generalsekreterare RFSU, som ju arbetar med sexuella och reproduktiva rättigheter, och innan dess var jag på Svenska Afghanistankommittén, som fokuserar på rätten till utbildning och sjukvård i ett av världens fattigaste och mest konfliktdrabbade länder.
Vad var ditt intryck av Unesco innan du började? Jag har haft kontakt med Unesco när det gäller utbildningsfrågor i Afghanistan och på Forum för levande historia, där vi arbetade med skydd av kulturarv i konflikter. Mitt intryck är att Unesco är en organisation med mycket kompetens och stor bredd. I Sverige är det kanske mest arbetet med världsarv och biosfärområden som synts och där har jag varit imponerad över att så många engagerar sig för Unescos arbete.
Vad ser du mest fram emot att arbeta med?
Nationellt ser jag fram emot att utveckla verksamheten tillsammans med det kompetenta nätverk som finns i Sverige – vare sig de arbetar lokalt eller globalt.
Globalt har Sverige en viktig roll att lyfta jämställdhet och mänskliga rättigheter i Unesco inom viktiga områden som allas rätt till undervisning, journalisters säkerhet eller hållbar utveckling. Det skulle kännas väldigt bra att bidra till det.
Unesco fyller 75 år i höst, hur ser du på Unescos roll idag?
Jag tror att Unesco kommer att få en allt viktigare roll. Unescos uppdrag har blivit tydligare i och med FN:s strategi för hållbar utveckling och då framför allt mål fyra, om allas rätt till utbildning, där Unesco har ett särskilt ansvar.
Det finns inte heller någon annan inom FN-systemet som värnar om det fria ordet på samma sätt som Unesco. Det är helt nödvändigt att det finns en global röst som står upp för forskare, journalister och kulturutövare och försvarar deras yrkesutövande.
Om du blickar in i framtiden, vad ser du då?
Jag ser stora utmaningar, men också att FN och dess organ är helt oundgängliga i en tid då globala problem kräver gemensamma lösningar – corona-pandemin, klimatfrågorna, informationsspridningen över världen. Vi har satt upp höga mål för oss själva i Agenda 2030, och behöver hjälpas åt att nå dem!
En viktig fråga som Unesco tagit sig an är artificiell intelligens, det vill säga förmågan hos datorer och maskiner att lära sig av sina tidigare erfarenheter, förstå naturligt språk och lösa problem. Här finns stora möjligheter men också stora risker. Unesco tar nu fram ett etiskt ramverk för att artificiell intelligens ska stärka samhällsfunktioner som utbildning och sjukvård och inte blir en destruktiv kraft för att kontrollera människor.
Många känner till Unesco främst genom världsarven men det finns ju många andra svenska områden som Unesco uppmärksammat. Finns det något du känner lite extra för?
Jag har skrivit en bok om Astrid Lindgren och hennes arkiv, som ju är utnämnt till ett världsminne av Unesco, ligger mig varmt om hjärtat.
Jag har också besökt flera av de svenska världsarven. Hälsingegårdarna, som lyfter böndernas hantverk, gjorde ett stort intryck på mig. Hällristningarna i Tanum var också helt magiska, jag blev väldigt fascinerad av den komplexa världsbild och de berättelser de gav prov på.
Jag ser särskilt fram emot att lära mig mer om biosfärområdena, som ju utför ett arbete som är helt centralt för genomförandet av Agenda 2030.
