Sverige valdes igår in i kommittén för Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet för perioden 2020–2024 och det är första gången ett nordiskt land är medlem i kommittén. Immateriella kulturarv är sedvänjor, kunskaper eller traditioner som förs vidare mellan människor och kan till exempel vara hantverk, högtider, musik eller berättelser.

Sverige anslöt sig 2011 till Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet. Kopplat till konventionen finns en lista över representativt immateriellt kulturarv, en lista över hotat immateriellt kulturarv och ett register med exempel på hur man kan trygga immateriella kulturarv. Det är regeringen i varje land som nominerar till listorna och registret. 2018 upptogs Sagobygden i Ljungby på detta register. I mars 2020 nominerade Sverige, tillsammans med de övriga nordiska länderna, traditionen att bygga båtar enlig klink-metoden till Unescos lista över representativt immateriella kulturarv.

”Jag är väldigt glad att Sverige har fått det här förtroendet. Kulturella traditioner är viktiga både för oss som individer och som samhälle. Det berättar något om såväl vår samtid som vår historia. En viktig fråga som Sverige kommer arbeta för är civilsamhällets förutsättningar globalt att arbeta med dessa frågor. Deras engagemang är viktigt för att det immateriella kulturarvet ska fortsätta att hållas levande”, säger kulturminister Amanda Lind.

Under sin tid i kommittén kommer Sverige också att prioritera erfarenhetsutbyte mellan länder, värna om expertkunskap samt främja det immateriella kulturarvets mångfald. Läs mer om Sveriges kandidatur här.

 

 

Snart öppnar Sveriges första dedicerade yttrandefrihetsbibliotek, Dawit Isaak-biblioteket, i Malmö. Adam Hidestål, stadsarkivarie i Malmö, är en av de som arbetat hårt för att skapa biblioteket och vi pratade med honom för att lära oss mer.

Vad är ett yttrandefrihetsbibliotek?
Runt om i världen finns det en mängd böcker, filmer och musik som någon, oftast en stat eller regering, vill att vi inte ska kunna läsa eller lyssna på. Vi har startat Dawit Isaak-biblioteket för att se till att just de här böckerna, filmerna och musiken ska finnas tillgängliga.

Biblioteket är inte bara en plats där man lånar böcker utan också en plats där allmänheten och skolbarn kan lära sig mer om yttrandefrihet. Vi kommer att anordna flera seminarier och föreläsningar framöver – det första som händer är att Betlehem Isaak kommer hit för att berätta om sin far och sin uppväxt.

Hur kom ni på den här iden?
Malmö har en lång tradition av att arbeta med yttrandefrihet och vi har sedan länge varit inblandade i ICORNs arbete med att erbjuda en fristad för författare och konstnärer som förföljs eller förtrycks på grund av sitt arbete. Vi ville fördjupa det arbetet och insåg att det inte bara var viktigt att värna individen och hens möjligheter att skapa, utan också att göra hens arbete tillgängligt för en bredare publik.

Varför väljer Malmö att satsa på yttrandefrihet och konstnärlig frihet?
Malmö har alltid varit Sveriges port mot Europa: händelser och trender i Europa når Malmö först – precis som migrationsströmmar. Internationella frågor har därför varit viktiga för oss på ett naturligt sätt. Tack vare arbetet med fristadsförfattare har yttrandefrihetsfrågorna varit mycket väl förankrade hos den politiska ledningen. Det är roligt att en stad kan ta en ledande roll i en sakfråga på det här sättet.

De här frågorna är mer aktuella nu än på länge så tyvärr ligger satsningen på biblioteket mycket väl i tiden. Målet är biblioteket ska bli en resurs för skolor och att eleverna ska lära sig mer om yttrandefrihet och att den inte kan tas för givet.

Vad innebär samarbetsavtalet med Unesco?
Vi är hedrade av att Unesco valde att ingå ett samarbetsavtal med oss, det ger en kvalitetsstämpel på arbetet. Avtalet har stärkt vår trovärdighet internt och ökat stödet från den politiska ledningen och andra samarbetspartners. Men framför allt har det öppnat dörrar globalt. Tillsammans med min kollega Emelie Wieslander så presenterade vi till exempel vårt arbete på Unescos stora konferens på pressfrihetsdagen i Addis Abeba förra året vilket skapade nya kontakter med flera internationella organisationer.

Vad är nästa steg i samarbetet med Unesco?
Avtalet skrevs under i april i år så samarbetet har precis kommit igång. Nu kartlägger vi hur vi kan skapa ett mervärde för Unesco och hur vi ska kunna dra nytta av samarbetet på bästa sätt.

Kulturförvaltningens ledningsgrupp. Adam Hidestål, Stadsarkivet
Adam Hidestål, Stadsarkivet i Malmö

Hon har arbetat som journalist i Tanzania, varit med och startat upp Forum för levande historia – och nu är hon generalsekreterare på Svenska Unescorådet! Men vem är Anna-Karin Johansson och hur ser hon på sin nya roll?

Du är ny generalsekreterare på Svenska Unescorådet, hur känns det?
Jag känner mig förväntansfull! Unesco arbetar med många viktiga och spännande områden som är centrala för samhällsutvecklingen just nu. Yttrandefrihet, akademisk frihet och kulturell mångfald, för att nämna några. Coronapandemin har också aktualiserat frågor om hur vi säkerställer utbildning av kvalitet som når alla, även utsatta grupper.

Jag är ödmjuk inför de här stora och viktiga frågorna och ser fram emot att komma igång med arbetet.

Berätta om dig själv, vad är din bakgrund?
I tre ord: journalistik, mänskliga rättigheter och internationella frågor. Mitt internationella intresse började när jag som ung journalist tillbringade tid i Tanzania, där jag lärde mig mycket om utvecklingsfrågor. Jag har bland annat arbetat på Diskrimineringsombudsmannen som chef för en avdelning som arbetade med att främja arbete för anti-diskriminering och jag var med och startade upp Forum för levande historia.

Nu senast har jag varit generalsekreterare RFSU, som ju arbetar med sexuella och reproduktiva rättigheter, och innan dess var jag på Svenska Afghanistankommittén, som fokuserar på rätten till utbildning och sjukvård i ett av världens fattigaste och mest konfliktdrabbade länder.

Vad var ditt intryck av Unesco innan du började? Jag har haft kontakt med Unesco när det gäller utbildningsfrågor i Afghanistan och på Forum för levande historia, där vi arbetade med skydd av kulturarv i konflikter. Mitt intryck är att Unesco är en organisation med mycket kompetens och stor bredd. I Sverige är det kanske mest arbetet med världsarv och biosfärområden som synts och där har jag varit imponerad över att så många engagerar sig för Unescos arbete.

Vad ser du mest fram emot att arbeta med?
Nationellt ser jag fram emot att utveckla verksamheten tillsammans med det kompetenta nätverk som finns i Sverige – vare sig de arbetar lokalt eller globalt.

Globalt har Sverige en viktig roll att lyfta jämställdhet och mänskliga rättigheter i Unesco inom viktiga områden som allas rätt till undervisning, journalisters säkerhet eller hållbar utveckling. Det skulle kännas väldigt bra att bidra till det.

Unesco fyller 75 år i höst, hur ser du på Unescos roll idag?
Jag tror att Unesco kommer att få en allt viktigare roll. Unescos uppdrag har blivit tydligare i och med FN:s strategi för hållbar utveckling och då framför allt mål fyra, om allas rätt till utbildning, där Unesco har ett särskilt ansvar.

Det finns inte heller någon annan inom FN-systemet som värnar om det fria ordet på samma sätt som Unesco. Det är helt nödvändigt att det finns en global röst som står upp för forskare, journalister och kulturutövare och försvarar deras yrkesutövande.

Om du blickar in i framtiden, vad ser du då?
Jag ser stora utmaningar, men också att FN och dess organ är helt oundgängliga i en tid då globala problem kräver gemensamma lösningar – corona-pandemin, klimatfrågorna, informationsspridningen över världen. Vi har satt upp höga mål för oss själva i Agenda 2030, och behöver hjälpas åt att nå dem!

En viktig fråga som Unesco tagit sig an är artificiell intelligens, det vill säga förmågan hos datorer och maskiner att lära sig av sina tidigare erfarenheter, förstå naturligt språk och lösa problem. Här finns stora möjligheter men också stora risker. Unesco tar nu fram ett etiskt ramverk för att artificiell intelligens ska stärka samhällsfunktioner som utbildning och sjukvård och inte blir en destruktiv kraft för att kontrollera människor.

Många känner till Unesco främst genom världsarven men det finns ju många andra svenska områden som Unesco uppmärksammat. Finns det något du känner lite extra för?
Jag har skrivit en bok om Astrid Lindgren och hennes arkiv, som ju är utnämnt till ett världsminne av Unesco, ligger mig varmt om hjärtat.

Jag har också besökt flera av de svenska världsarven. Hälsingegårdarna, som lyfter böndernas hantverk, gjorde ett stort intryck på mig. Hällristningarna i Tanum var också helt magiska, jag blev väldigt fascinerad av den komplexa världsbild och de berättelser de gav prov på.

Jag ser särskilt fram emot att lära mig mer om biosfärområdena, som ju utför ett arbete som är helt centralt för genomförandet av Agenda 2030.

Anna-Karin Johansson

Sverige är en av de största ekonomiska givarna av frivilliga bidrag till Unesco och det svenska stödet till Unesco för 2018–2021 är ungefär 1,2 miljarder kronor. Utöver detta betalar Sverige också in en medlemsavgift till organisationen. Stödet följs noggrant upp genom externa utvärderingar, rapporter och en årlig dialog med Unesco.

Men hur fördelas det svenska stödet till Unesco och vilka är de svenska prioriteringarna? Här följer några exempel:

Utbildning
Sverige ger ett flerårigt flexibelt stöd, framför allt för Unescos arbete med god utbildning för alla (mål 4 i Agenda 2030). Stödet har gjort det möjligt för Unesco att snabbt anpassa sin globala verksamhet, bland annat för att hantera effekterna av skolstängningar till följd av covid 19-pandemin. Sveriges stöd har även bidragit till att lärare och lärarutbildare i Södra Afrika utbildats i att undervisa för hållbar utveckling, att 7 000 ungdomar och vuxna i Afghanistan har lärt sig att läsa under 2019, och att 15 miljoner flickor och pojkar i Afrika söder om Sahara fått tillgång till sexualundervisning sedan 2018. Sverige är även en av de största finansiärerna av den årliga rapporten Global Education Monitoring (GEM), som sammanställer global, regional och nationell utbildningsstatistik och ger rekommendationer för att uppnå god utbildning för alla. Det svenska stödet till Unescos utbildningssektor uppgår till ca 750 miljoner kronor.

Kommunikation
Sverige är den största bidragsgivaren till den återkommande rapporten World Trends in Freedom of Expression and Media Development. Rapporten, som handlar om mediefrihetoch journalisters säkerhet, har ett fokus på jämställdhet och kvinnliga journalister. Sverige bidrar också till Unescos insamling av statistik till rapporten samt genomförandet av mål 16.10 i Agenda 2030 som handlar om tillgång till information.

Sverige är även den största bidragsgivaren till Unescos medieutvecklingsprogram (IPDC) som stödjer gräsrotsprojekt. Exempelvis har 17 000 domare och andra medarbetare inom domstolsväsendet i 60 länder utbildats i frågor som rör yttrandefrihet och journalisters säkerhet. Också här möjliggjorde den flexibla samarbetsformen att Unesco snabbt kunde ställa om för att möta covid 19-krisen, bland annat genom medieprojekt för tillförlitlig information om pandemin.

Kultur
Sverige bidrar till att Unesco kan följa upp hur nationell lagstiftning skyddar mångfalden av kulturyttringar i 16 länder och till publiceringen av den återkommande rapporten Reshaping Cultural Policies. Det svenska stödet har även inneburit att Unesco kan anställa mer personal för arbetet med sina kulturkonventioner, till exempel världsarvskonventionen.

Vetenskap
Genom Unescos The World Academy of Sciences finansierar Sverige ett program för forskare på flykt samt olika forskarstipendier för unga akademiker i 66 länder som har svaga forsknings- och innovationssektorer. Genom Unescos Organization for Women in Science for the Developing World finansierar Sverige forskningsstipendier till unga kvinnliga forskare i liknande länder. Genom Unescos havsorgan IOC stödjer Sverige arbetet med FN:s havsårtionde 2021–2030 och olika insatser för att öka kunskaper om världshavet genom marin pedagogik.