Kristianstads Vattenrike utnämndes till ett biosfärområde år 2005 och år 2010 öppnade de sitt besökscentrum naturum, som den 27/11 fyller tio år. Under coronapandemin har fler människor hittat ut i naturen, det har många positiva effekter för folkhälsan men riskerar att öka nedskräpningen i naturen. Hur har Vattenriket hanterat balansgången mellan en ökad besöksmängd och uppdraget att skydda naturen? Vi intervjuade Åsa Pearce, informationsansvarig för biosfärområdet för att få svar på den frågan!

Vattenrikets informationsansvarige Åsa Pearce under ”Storstädning i Vattenriket”.

Vad arbetar ni med just nu i Vattenriket?

Övergripande arbetar vi med temat ”Upplev Vattenriket” där vi sätter extra fokus på att folk ska hitta ut i Vattenriket. Vi har 21 besöksplatser runt om i landskapet där det finns information och fikaplatser, på så sätt underlättar vi för människor att komma ut och uppleva området. En fara med fler besökare är ökad nedskräpning, därför har vi precis genomfört projektet ”Storstädning i Vattenriket”.

Vilka tankar ligger bakom ”Storstädning i Vattenriket”? Hur bidrar det till hållbar utveckling?

Som biosfärområde är vi ett modellområde för hållbar utveckling vilket innebär att vi tar fram lokala lösningar på globala problem. Nedskräpning är ett exempel på ett globalt problem, haven är fulla av skräp och det har också uppmärksammats i samarbetet vi har med andra biosfärområden runt Östersjön. Eftersom vi fokuserar på att visa folk ut i naturen har vi också ett ansvar att uppmuntra till att ta med sig skräpet hem.

Berätta om aktiviteterna ni hade under ”Storstädning i Vattenriket”!

Vi valde den 19 september som startdatum eftersom det är ”World Clean Up Day” och Håll Sverige Rent-dagen, sen hade vi aktiviteter under en hel vecka. Vi bjöd in till en storstädningsdag där vi utrustade folk med handskar, påsar och plockredskap så att de kunde plocka skräp. Skräpet lade vi på hög vilket gav oss tillfälle att berätta om vad som är det vanligaste skräpet och hur länge skräp stannar i naturen. Vi hade också aktiviteter med olika föreningar under veckan, man kunde exempelvis plogga (plocka skräp och jogga) tillsammans med löpargruppen och plocka skräp med brukshundsklubben. Vi avslutade med en konsert med musikgruppen SKROT som spelade musik på instrument gjorda av skrot.

Vi försöker jobba lustfyllt och erbjuda många olika vägar in i engagemanget. Det är viktigt att folk känner att vi kan göra något åt problemen med enkla medel och inte känna att det är hopplöst. Det är en utmaning när det gäller skräp men jag tycker att vi lyckades engagera många och göra det roligt!

Hur kommer arbetet i Vattenriket att se ut framöver?

Vårt besökscentrum naturum fyller 10 år den 27 november så vi kommer att ha en del festligheter kring det. Bland annat håller vi på med att ta fram en app som heter Silurus som ska lanseras under jubileet. I appen får man möta några av våra ambassadörsarter som är kungsfisken, uttern och tranan. Appen uppmanar till att ge sig ut och uppleva Vattenriket!

Idag var det 75 år sedan Unesco grundades den 16 november 1945 då 37 länder skrev under organisationens konstitution – idag har Unesco 193 medlemsländer. I Unescos stadgar står följande Eftersom krigen har sitt ursprung i människornas sinnen, måste försvaret av freden också byggas upp i människornas sinnen. För att uppnå fred i människans sinne arbetar Unesco med utbildning, kultur, kommunikation/information och vetenskap. Vad innebär det arbetet i praktiken? Hur är det att arbeta för en stor internationell organisation som Unesco?

Vi pratade med Unesco-svensken Ellen Lekka för att lära oss mer! Ellen har arbetat för Unesco i tio år i olika länder, idag arbetar hon för Unesco i Samoa i Stilla Havet med frågor som länkar kultur med folkcentrerad utveckling och fredsarbete.

Ellen Lekka (till höger) på Sydsudans nationella arkiv.

Hur började du arbeta på Unesco?
Kulturarv har alltid fascinerat mig. Jag växte upp i Grekland, omgiven av tempel och historia. När jag valde att bli konservator och arbeta med arkeologiska utgrävningar trodde jag aldrig att ett jobb för Unesco skulle vara möjligt – det var en dröm utom räckhåll. Det var först när jag gjorde min master i världsarvstudier (World Heritage Studies) i Tyskland som drömmen blev verkligare, när jag fick chansen att delta på ett möte med Unescos Världsarvskommitté. Plötsligt stod det klart för mig att det är det här jag vill jobba med. Efter en kort praktik på ICOM genom ett Erasmus-stipendium fick jag mitt första jobb på Unescos museienhet.

I vilka länder har du arbetat?
Sedan 2010 har jag jobbat med Unesco inom kultursektorn och fått möjligheten att vara på både huvudkontoret i Paris och i fält på diverse olika landskontor. Jag har arbetat i Sydsudan, vid regionkontoret för Gulfstaterna och Jemen, i Kamerun och i Ekvatorialguinea. Jag har också arbetat med projekt i Egypten och i Jerusalem och har nu nyligen påbörjat mitt nya uppdrag i Samoa.

Vilka frågor arbetar du med?
Först och främst arbetar jag med projekt som länkar kultur med folkcentrerad utveckling och fredsarbete, det kan vara allt från världsarv till kreativa industrier. I Sydsudan var jag ansvarig för ett ambitiöst projekt för freds- och nationsbyggnad vars syfte var att upprätta en offentlig kultursektor som skulle hjälpa det unga landet att stärka sin nationella identitet och skapa bättre förutsättningar för fred. Jag är väldigt stolt över det arbete som gjordes och de resultat som uppnåddes, till exempel etableringen av Sydsudans nationella arkiv.

I Samoa är arbetet inriktat på att stödja sårbara samhällens livsförsörjning, använda kultur för att lösa sociala problem som könsbaserat våld och stödja arbetet med att skydda kulturarvet. Vad som fascinerar mig i Stillahavsområdet är möjligheten att använda traditionell kunskap för att bekämpa konsekvenserna av klimatförändringarna och naturkatastrofer. Vi har mycket att lära från inhemska förvaltningsmekanismer som utvecklats under århundraden av visdom och interaktion med den naturliga miljön.

Vad är det roligaste med att arbeta på Unesco?
Den kulturellt mångsidiga arbetsmiljön är både det bästa och det mest utmanande med en så stor organisation som Unesco. Möjligheten att arbeta med världsledande experter från olika kompetensområden är oerhört inspirerande. Jag tycker också om hur Unesco möjliggör sektoröverskridande samarbete. Detta har jag särskilt uppskattat och trivts med när jag jobbat på fältkontor där man arbetar nära kollegor inom områden som utbildning, kommunikation och vetenskap. Det är på detta sätt Unesco bidrar till världen – genom förmågan att bygga fred i människors sinnen genom utbildning, kultur och vetenskap. Från första parkett har jag bevittnat och upplevt hur riktade åtgärder på gräsrotsnivå skapar möjligheter. Detta i kombination med förändringar på politisk nivå möjliggör reell människocentrerad utveckling – syftet med Unescos arbete världen över.

Kommittén för biosfärprogrammet i Sverige har beslutat att godkänna Vombsjösänkans ansökan om att bli en kandidat för Unescos biosfärprogram. Vombsjösänkans kandidatur är ett samarbete mellan Sjöbo, Lund och Eslöv kommun. Ett biosfärområde är ett modellområde för hållbar utveckling och har till uppgift att söka lokala lösningar på globala problem. Det finns 714 biosfärområden i 129 länder i världen, varav sju finns i Sverige.

”Det engagemang som finns i biosfärområdena är ett viktigt bidrag i arbetet för att nå de globala hållbarhetsmålen. Att tre kommuner står bakom Vombsjösänkans ansökan är bara ett exempel på hur biosfärområden främjar samarbete och dialog. Jag hoppas att Vombsjösänkans närhet till forskningsinstitutioner och innovationscenter, däribland Lunds universitet, kan leda till ett gott utbyte mellan forskningen och området. Jag hoppas även att samarbetet med forskningen kommer att generera ny kunskap om hållbarhetsutmaningar och deras lösningar”, säger Svenska Unescorådets generalsekreterare Anna-Karin Johansson.

Alla biosfärområden bedriver hållbarhetsarbete utifrån sina unika förutsättningar. Vombsjösänkan har fyra fokusområden, nämligen samspel mellan tätorter och landsbygder, värdefullt vatten, odlingslandskapets ekosystemtjänster samt natur- och kulturarv. Vombsjösänkan är också sannolikt ett av Sveriges artrikaste områden och det förekommer ett stort antal rödlistade arter i området. Området har dessutom starka naturvärden.

Vad händer nu?

Vombsjösänkan har nu fått officiell status som kandidat till att bli ett biosfärområde. Det innebär att området kommer att delta i det nationella biosfärarbetet. De kommer också att inleda ett arbete för att ta fram sin formella ansökan till Unesco om att bli ett biosfärområde. Det arbetet väntas ta flera år, sedan skickas ansökan in av regeringen till Unescos biosfärprogram.

Biosfärprogrammet i Sverige

Syftet med Unescos biosfärområden är att förbättra relationen mellan människor och miljö globalt, samt att skapa ett hållbart samhälle. I Sverige finns idag sju biosfärområden: Kristianstad Vattenrike, Vänerskärgården med Kinnekulle, Blekinge Arkipelag, Älvlandskapet Nedre Dalälven och Östra Vätterbranterna, Voxnadalen och Vindelälven-Juhttátahkka.  4% av Sveriges befolkning bor i ett biosfärområde och biosfärområdena utgör sammanlagt 7% av Sveriges yta. Var tionde kommun ingår i ett biosfärområde.

Sverige har en lång historia av att stötta Unescos arbete inom alla organisationens arbetsområden och är idag den största givaren av frivilliga bidrag. Ett sådant exempel på frivilliga bidrag är det avtal som Sida och Unesco skrev under i oktober i år. Avtalet innebär 25 miljoner kronor svenskt bistånd till Unescos arbete med forskning och vetenskap. Vi hörde av oss till Andreas Admasie, ansvarig forskningssekreterare på Sidas enhet för forskningssamarbete, och ställde fyra frågor om avtalet, vad det kommer leda till, och varför det är viktigt att stötta Unescos arbete med forskning.

Hej Andreas! Vad innebär det nya avtal som Sida och Unesco precis har tecknat?

Det innebär att vi finansierar ett två-årigt program inom Unesco som stärker sex afrikanska länders (Ghana, Sierra Leone, Burundi, Tanzania, Moçambique och Zimbabwe) arbete med att implementera Unescos rekommendation om forskning och forskare. Länderna får också stöd i att sammanställa nationella rapporter om hur de efterlever rekommendationen. På så sätt kommer stödet att leda till en starkare ställning för vetenskap, teknologi och innovation i dessa länder. Avtalet kommer också att bidra till att sprida kunskap om och främja implementeringen av rekommendationen på hela den afrikanska kontinenten. Programmet är ett samarbete mellan Unescos naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga sektorer.

På vilket sätt bidrar detta avtal till mer jämställd, hållbar och inkluderande forskning?

Icke-diskriminering, inkludering, akademisk frihet och hållbar utveckling är ledande principer i Unescos rekommendation om forskning och forskare. Genom att stärka ländernas arbete med rekommendationen och främja implementeringen av den bidrar vi till att framtida forskning följer dessa principer.

Sverige ger redan stora frivilliga bidrag till Unesco. Hur kompletterar detta avtal det stöd som redan ges?

Den största delen av Sveriges stöd till Unesco går till utbildningssektorn, men även arbete som rör press- och yttrandefrihet. Utbildning och forskning hänger såklart ihop på många sätt, och kan även kopplas samman med dessa friheter. Vi har länge velat ha ett forskningssamarbete med Unesco i vilket akademisk frihet är en viktig del. Nu har vi hittat ett upplägg som vi är mycket hoppfulla om. Det normativa arbetet inom områden som icke-diskriminering, jämställdhet, och akademisk frihet tror vi kommer att främja forskning såväl som utbildning, och i förlängningen även press- och yttrandefrihet.

 Varför tycker ni på Sida det är viktigt att stötta Unesco?

Unesco besitter en unik teknisk kompetens och ett stort inflytande. Inom forskningssamarbetet ser vi Unesco som en närmast idealisk samarbetspartner i vår strävan mot att utveckla arbetet med att främja akademisk frihet.

Foto: Edwin Mjwahusi
Dr Donatha Tibuthwa forskar på svamp som en viktig näringskälla. Foto: Edwin Mjwahusi