Rysslands krig mot Ukraina har gått in på sitt tredje år när Haagkonventionen om skydd för kulturegendom i händelse av väpnad konflikt fyller 70 år. Under kriget har 349 platser av kulturell betydelse förstörts i Ukraina.

Enligt Haagkonventionen kan kulturegendom till exempel vara minnesmärken, arkeologiska miljöer, arkiv, konstverk och vetenskapliga samlingar. Unesco har fram till den 27 mars 2024 kunnat slå fast att 127 religiösa platser, 31 museer, 157 byggnader av historiskt eller konstnärligt intresse, 19 monument, 14 bibliotek och ett arkiv har skadats under Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina.

Haagkonventionen ger bland annat ett folkrättsligt skydd för den kulturegendom som ett land anser ska vara skyddat mot följderna av militära operationer. Materiellt och immateriellt kulturarv utgör viktiga bitar i mänsklighetens pussel och säger något om vilka vi har varit, vilka vi är idag och i förlängningen vilka vi kan bli i morgon.

Hotat världsarv
Ett av de världsarv som är hotade är Sofiakatedralen i Kiev. Byggnaden är över tusen år gammal och blev Ukrainas första världsarv år 1990. Hit har mängder av människor kommit genom tiderna för att finna hopp och stillhet i en föränderlig värld. Många av dessa har också passat på att skriva något på katedralens väggar. Det handlar om över 7000 olika inskriptioner som gjorts på en mängd olika språk. Inskriptionerna är värdefullt forskningsunderlag som kan hjälpa oss att förstå olika tiders handel, utbyte, traditioner och språkbruk.

Göteborgs universitet samarbetar med Ukraina
Det finns dock en överhängande fara för att dessa inskriptioner kan försvinna eller skadas i ryska anfall mot Kiev och Sofiakatedralen. Därför har Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet inlett ett samarbete med Ukraina för att bevara inskriptionerna till forskningen och eftervärlden. Samarbetet inleddes efter en förfrågan från Fedir Androshchuk, chef för Nationalmuseum för Ukrainas historia, och förmedlades genom svenska Riksantikvarieämbetet.

Gunnar Almevik, som är professor i kulturvård och Jonathan Westin, docent i kulturvård, har varit på plats i Kiev för att utbilda ukrainska kollegor att dokumentera inskriptionerna med digital teknik.

Gunnar Almevik, vilka är de bestående intrycken av din och Jonathan Westins tid på plats i Sofiakatedralen och i Ukraina?

– Sofiakatedralen blev som ett mikrokosmos för oss, där vi bodde och arbetade i princip dygnet runt. Vi bodde i den gamla biskopsbostaden på det muromgärdade katedralområdet, med ett skyddsrum i källaren och mittemot katedralen. Vi hade ett mycket gott samarbete med ukrainska kollegor och var också väl omhändertagna och inbäddade i erfarenheter om situationen, men visst är det påtagligt med barrikaderade byggnader, militärer på gatorna och utegångsförbud nattetid. Vi satt i skyddsrum nästan varje dag på grund av Rysslands anfall eller hot om anfall. Det är en terror mot civilbefolkningen.  

Gunnar Almevik menar dock att de främsta utmaningarna på plats var tekniska. 

– Hur skulle vi på bästa sätt dokumentera de här inskriptionerna? Dessutom blev omfattningen av arbetet mycket tydligt på plats. Vi hade helt klart underskattat hur stort det här arbetet är.

Unesco har konstaterat att 349 kulturella platser har skadats i kriget fram till nu, hur bråttom är det att dokumentera detta kulturarv?

– Ja, Unesco dokumenterar kontinuerligt förstörelsen och listan med förstörda kulturmiljöer växer. Även om Sofiakatedralen är ett monument som Ryssland vill göra gällande i sin historieberättelse så visar ju krigspraktiken hur hänsynslös man är i alla avseenden, mot civilbefolkning, miljö, civil infrastruktur och kulturarv.

Vad kan inskriptionerna i katedralen ha för betydelse för det Ukrainska folket och för mänskligheten?

– Historia och kulturarv är inte en marginell aspekt i kriget och för en framtida fred. Sofiakatedralen är invävd i Ukrainas historia som präglas av kulturutbyte och öppenhet mot väst. Här finner vi utöver kyrkslaviska också grekiska och även latin, armeniska, polska, engelska och möjligtvis också fornnordiska språk. Här finns fascinerande dokument, som jordavtal som ristats in och bevittnats på katedralens väggar. En studie av alla bilder av hästar i olika skepnader och kontexter är material för en hel avhandling. Det finns rörande minnesord om rädslor och saknad, som om de vore skrivna idag och inte för 1000 år sedan.

Gunnar Almevik betonar att det är viktigt att göra inskriptionerna tillgängliga digitalt. På så sätt kan språkforskare med en mängd olika specialiseringar få möjlighet att djupdyka i materialet och göra nya upptäckter som kan resultera i att både bilder och texter omtolkas.  

Har du några exempel på inskriptioner som vi kan få ta del av?

”Tyvärr kommer min hand att gå hädan, men verket (skrivet av mig) kommer att finnas kvar här. Den som läser det som står kommer att säga: Herre förbarma dig över denna slav. Amen.”

– Klottret är signerat Alex och daterat till 1600-talet. Det är skrivet på armeniska. Under 1500 och1600-talet fanns många armeniska handelsmän i Kiev och följaktligen flera inskriptioner på armeniska i Sofiakatedralen. Det är sannolikt en mycket välbärgad persons klotter, för detta står skrivet på läktaren där endast högreståndspersoner hade tillträde.

– En annan inskription är ett jordavtal daterad till 1000 talet. En prinsessa vid namn Vsevolozha säljer mark för 700 hryvnias ”inför Sank Sofias präster”. Avtalet ristades i en muralmålning av helgonet Onuphrios, och vidimerades av fyra namngivna personer för köparen respektive säljaren.

Unescos insatser
Sedan Ryssland attackerade Ukraina har Unesco tränat 1600 personer som ska kunna arbeta med just kulturvärden. De har fått träning i att bedöma skador, säkra museisamlingar och historiska byggnader och att bevara det levande kulturarvet.

Vad är din uppfattning om engagemanget för att skydda kulturavet i Ukraina just nu – finns det fortfarande kraft att arbeta med detta?

– Jag känner väl till Unescos arbete och är övertygad om att det kommer ha stor betydelse. Det är ett viktigt arbete. Att upprätthålla samhället med alla dess funktioner är viktigt för Ukraina. Alla bidrar till försvaret genom att jobba på och utveckla det man kan.

Hur kan detta vara till nytta för framtiden – i termer av fredsarbete och nationell identitet, till exempel?

– Min övertygelse är att öppen tillgång till forskningsmaterial och evidensbaserad kunskap är viktigt i och för ett demokratiskt samhälle. Det är i första hand det vi arbetar för. Historia och kulturarv kan användas på många sätt – även förment och destruktivt, som Ryssland gör, men det kan också bidra till en process för konstruktiv förändring, försoning och respekt.

Under tiden i Kiev utbildade Gunnar Almevik och Jonathan Westin en grupp ukrainska arkeologer, arkitekter och konservatorer som arbetar vidare med dokumentationen. Men Gunnar Almevik menar att arbetet kommer att ta tid. Det handlar även om att arbeta fram utformningen av den databas som forskare ska använda för att nå materialet. Forskarna hoppas på att kunna dokumentera och säkra forskningsmaterialet under 2024.

Kommer ni att göra fler resor till Ukraina?

– Vi planerar för en resa nu i maj. Vi har utvärderat resultaten och tanken är att vi ska se om vi kan förbättra arbetsmetoderna på plats. Vi ska också diskutera möjligheter till fortsatt samarbete.

Är detta arbetssätt något som ni kommer att förmedla även till andra länder vars kulturarv riskerar att förstöras?

– Just nu diskuterar vi möjligheten att stödja den arbetsgrupp som arbetar i Kiev med projektet för att de ska kunna utbilda studenter och andra yrkesverksamma inom kulturarvsområdet i Ukraina i digitala dokumentationstekniker. Sofiakatedralens museum utvecklar expertis som de kan dela med sig.

– Vi har tidigare arbetat med digital dokumentation av kulturarv i Antarktis som hotas av förstörelse genom klimatförändringar. Med klimatförändringar och konflikter i världen ökar behovet av dokumentation, men också att data som samlas in framtidssäkras och görs tillgängligt och användbart. I de prioriteringar som samhället tvingas göra så kan vi inte bevara allt, men vi kan säkra aspekter av kulturarv som kunskapskällor.

• 

• 

Så uppmärksammas Haagkonventionens jubileum

Den 23-25 april arrangeras Sveriges museers vårmöte, då Haagkonventionen kommer att diskuteras i en panel med rubriken Skydd av kulturarv ur ett folkrättsperspektiv ledd av Svenska Unescorådets rådsledamot, tillika tf överantikvarie Eric Fugeläng. Mer information om vårmötet och kulturarvsfrågorna kommer du kunna få i Svenska Unescorådets sociala medier.

Den 14-15 maj 2024, arrangerar Nederländerna en internationell konferens i Haag: UNESCO International Conference “Cultural Heritage and Peace: Building on 70 years of The Hague Convention” | UNESCO

Här uppdateras firandet kontinuerligt: Celebrating 70 years of the UNESCO 1954 Convention | UNESCO

Ratificering
Haagkonventionen har ratificerats av 135 medlemsstater i Unesco. Ryssland och Ukraina är två av dem, där Ukraina även har ratificerat det andra tilläggsprotokollet som handlar om förstärkt skydd. Detta har Ryssland inte ratificerat.

Sverige ratificerade Haagkonventionen och dess första protokoll år 1985. Det andra protokollet ratificerades 2017. Sverige ratificerade Unescos konvention om åtgärder mot olovlig export, import och överlåtelse av kulturegendom år 2003.   

Kulturegendom som inte behandlas i enlighet med konventionen under krig kan innebära att t.ex. skadad kulturegendom kan utgöra krigsbrott.

Här kan du läsa mer om Haagkonventionen.

Foto längst upp: Inskription i Sofiakatedralen. Fotograf, Fedir Androshchuk.