”1996 blev Laponia ett världsarv, och när Sverige nominerade Laponia och accepterade Unescos världsarvskommittés positiva beslut om att utse Världsarvet tog vi på oss ett långtgående ansvar: Det är inte Unesco som lovat skydda Laponia, det är Sverige.”
Detta skriver vår ordförande Inger Davidson och vår generalsekreterare Mats Djurberg i en debattartikel publicerad i Norrländska Socialdemokraten den 20 mars. Artikeln är skriven med anledning av att det just nu utreds om gruvdrift i området skulle påverka Laponias status som världsarv. I artikeln understryks vikten av att förstå världsarvet i sitt globala sammanhang och inte bara som en nationell fråga:
”Ett världsarv är inte bara unikt utan är också ett exempel och berättar om ett viktigt skede i mänsklighetens historia. Det är därför världsarv är så centrala: om de försvinner innebär det en global förlust för alla.”