Visby är ett framstående exempel på en nordeuropeisk muromgärdad hansestad som på ett unikt sätt bevarat sin stadsbild och sin synnerligen värdefulla bebyggelse, som till sin form och funktion klart uttrycker denna betydande mänskliga bosättning.
– Ur Unescos Världsarvskommittés motivering
Med sin ringmur, sitt gatunät och småskaliga bebyggelse från medeltiden är Visby på Gotland en karaktäristisk hansestad. Stadens centrala position i Östersjöregionens handel återspeglas i den välbevarade stadsplanen, som under flera hundra år varit ett besöksmål för den svenska turismen.
Under 1100-talet passerade alla större handelsvägar i Östersjön genom Visby, som genom sin geografiska position kommit att spela en avgörande roll för den svenska marknaden. Det tyska handelsförbundet Hansan hade kommit att helt dominera handeln vid Östersjön och genom att tyska köpmän valde att slå sig ned i staden kom Visby med tiden att bli ledare för Hansans nordöstra städer. Gotland blev därmed en viktig länk i handeln mellan öst och väst och Visby utvecklades snabbt till en storstad. En ringmur i kalksten uppfördes runt staden där storslagna bostadshus och kyrkor byggdes. Många utländska köpmän bosatte sig i Visby, och staden upplevde en storhetstid under 1200-talet.
Under 1300-talet drabbades staden av pesten, och stod sedan i centrum för en rad konflikter mellan regionens olika makthavare. Först under 1700-talet började bebyggelse som lämnats att förfalla istället ge plats åt nya projekt, som skolor och sjukhus. Viss äldre bebyggelse lämnades också kvar och restaurerades.
Staden uppmärksammades för sitt historiska värde redan under 1800-talet genom att den blev ett mål för den nytillkomna svenska turismen. Visby har därmed återigen blivit en mötesplats i östersjöregionen där hela dess stadsbild utgör en påminnelse om stadens inflytelserika historia.
Hansestaden Visby utsågs av Unesco till världsarv 1995.