Många viktiga frågor lyftes när Svenska Unescorådet i samarbete med Martin Schibbye från Kalityfonden bjöd in till seminarium om journalisters säkerhet den 4 november.

Svenska Unescorådets generalsekreterare Mats Djurberg inledde seminariet med att konstatera att under de senaste tio åren har över 700 journalister dödats och i över 90 procent av fallen har ingen dömts. Straffriheten på brott mot journalister är ett av de stora hoten mot pressfriheten i dag. Situationen är i dagsläget så pass alarmerande att FN beslutat sig för att göra den 2 november till en internationell dag mot straffrihet.

”Journalister är en väsentlig del av demokratins blodomlopp” konstaterade nästa talare, Amelie von Zweigbergk, som är Sveriges representant i Unescos styrelse. ”Samtidigt är de demokratins renhållningsarbetare. De letar upp det smutsiga som ligger och skräpar och som behöver komma upp till ytan.” Detta har grupper med onda avsikter insett, och gjort journalister till villebråd.

Amelie ställde frågan hur man skulle känna sig om ens partner eller barn skulle åka i väg till Syrien för att rapportera om händelserna, och svarade själv att ”jag skulle låsa in personen och kasta bort nyckeln”. Så är det många som tänker, och därför är det så svårt att veta vad som faktiskt händer i dessa områden.

Att hotet mot journalister får konsekvenser för utrikesbevakningen var något som nästa föredragshållare, Magnus Forsberg som tidigare varit säkerhetsansvarig på Svenska Afghanistankommittén, kunde understryka. Efter att Sveriges Radios korrespondent Nils Horner mördades på jobb i Afghanistan den 11 mars i år, har rapporteringen från Afghanistan avtagit. Magnus berättade att det är en lägre närvaro av rutinerade, pålästa korrespondenter vilket innebär att granskningen inte blir lika bra. Redaktionerna är istället beroende av pressmeddelanden och ”citizen journalists”, eller rapporterar inte alls.

Magnus anser att man bör lämna kevlar- och skyddsvästsdiskussionen och istället fokusera på proaktiva säkerhetsåtgärder. Ett proaktivt säkerhetstänk beskrevs som att undvika att incidenter inträffar, snarare än att skydda sig när något faktiskt har hänt. Acceptans är det bästa skyddet, och enligt Magnus är säkerhet att ta tid till att leverera texter av bra kvalitet, samla in råd och skapa ett nätverk med civilsamhället för att bygga upp acceptans.

Frilansjournalisten Terese Christiansson var inne på samma spår och menade att nätverk som har kunskaper och erfarenheter från den aktuella platsen är av stor vikt. Man måste få en förståelse för hur landet är uppbyggt; en förståelse för olika etniska grupper. Ett annat tips som Terese har är jobba långsiktigt och skapa ett eget, lokalt nätverk för att bli oberoende från exempelvis internationella biståndsorganisationer eller militär hjälp. När man är beroende av andra tar man också på sig deras hotbild – och tvärt om.

Både Magnus och Terese tog upp att det är viktigt att tänka på de lokala journalisterna och fixarna. Riskerna för de lokala journalisterna blir större och större – 94% av de journalister som dödas är lokala. Det är de som är kvar på platsen när de internationella reportrarna åker hem, och det kan vara de som får ta konsekvenserna om det blir en twist på storyn som man inte hade räknat med. Speciellt viktigt är den digitala säkerheten i kontakten mellan internationella journalister och fixare, ansåg Magnus.

Tyvärr finns det ingen gyllende regel när det kommer till säkerhet, anser Terese. Enligt hennes erfarenhet är säkerhetssituationen kontextbunden och kan se helt olika ut från land till land. Dessutom kan säkerhetsläget förändras över årstider och från en dag till en annan. Det kan exempelvis vara en helt annan situation i valtider än vad det är mellan två val.

Att säkerhetsåtgärderna måste anpassas till den specifika situationen, konstaterade även Elisabet Cantenys från Rory Peck Trust. Rory Peck Trust har arbetat med säkerhetsfrågor för journalister i över 20 år och har samlat många viktiga erfarenheter – en av dessa är att många frilansare utgår från att samma säkerhetsutrustning kan och ska användas i alla konfliktområden. Elisabet berättade om en frilansare som kom till organisationen för att få hjälp att skaffa en skyddshjälm. Personen hade stor erfarenhet från att rapportera i Pakistan, men skulle nu till en helt annan del av världen. ”Hur vet du att det här är utrustningen som du behöver, och hur vet du att hjälmen i själva verket inte leder till att det är större risk att du hamnar i fara?”, hade personalen på Rory Peck Trust frågat.

Cecilia Tengroth, folkrättsexpert från Röda Korset, berättade att det inte bara är journalister som utsätts för ökade hot och risker. Situationen är densamma för Röda Korsets hjälparbetare; de dödas, de kidnappas, och ambulanser kommer inte fram. Attackerna mot hjälparbetare och journalister är inte bara slumpmässiga. Många attacker är medvetna.

Internationella lagar på området är väl utvecklade. Problemet är inte att det saknas regler, utan att de inte följs. Stater anser att de inte är bundna, fiender struntar i alla regler. En anledning är att det länge inte funnits tillräckligt bra sanktionssystem. Den humanitära rätten börjar från vissa håll att ifrågasättas, och ibland används den på fel sätt. ”Kampen mot terrorismen” används för att sätta dit journalister.

Avslutningsvis berättade Martin Schibbye om några av sina upplevelser och vikten av att journalister gör något konstruktivt av sina erfarenheter. ”Varje dag på pressfrihetsdagen konstaterar vi att fler dör. Vi kan inte bara säga att det bästa sättet att hedra är att fortsätta rapportera, och sedan inte göra det.” Terese Christianson hade en liknande poäng under sitt föredrag tidigare under dagen, när hon konstaterade att visserligen är situationen för journalister just nu illa. ”Men för de som bor i de här områdena, är situationen ännu värre. Det är vår skyldighet att lista ut hur vi ska ta oss runt problemen och fortsätta rapportera.”

Martins förslag är en konkret säkerhetshandbok för journalister, som ska vara färdig i maj 2016. För att stödja processen kan privatpersoner och organisationer förbeställa boken. Mer information finns på Kalityfondens hemsida >

Tweets från seminariet finner du genom att söka på hashtag #journosafety

Text och fler bilder från seminariet på Kalifyfondens hemsida >

Rapporten World Trends in Freedom of Expression and Media Development >