Internationellt arbete för att skydda kulturarv
Unesco är det FN-organ som ansvarar för kultur. Skydd och bevarande av kulturarv är en viktig del av Unescos arbete. Till grund för arbetet ligger fem konventioner (se nedan). Konventionerna kompletterar varandra och utgör ett viktigt verktyg för det internationella kultursamarbetet. Tre konventioner är särskilt viktiga för att förhindra kulturarvsförstörelse: Världsarvskonventionen (1972), Unescos konvention om åtgärder för att förbjuda och förhindra olovlig införsel, utförsel och överlåtelse av äganderätten till kulturegendom (1970) samt Haagkonventionen om skydd för kulturegendom i händelse av väpnad konflikt (1954) och dess två protokoll (1954 och 1999).
Unescos konvention om skydd för världens kultur- och naturarv (1972), den så kallade världsarvskonventionen, syftar i korthet till att länderna ska bevara sina unika kultur- och naturarv för all framtid. Ett världsarv är en plats, ort eller miljö som på ett unikt sätt vittnar om jordens och människans historia.
Unescos konvention om åtgärder mot olovlig export, import och överlåtelse av kulturegendom (1970) är ett viktigt instrument för att stärka samarbetet kring åtgärder gällande utförsel och återlämnande av viktiga kulturföremål. Konventionen innebär att länder aktivt ska motverka illegal handel av kulturföremål genom bland annat lagar och bestämmelser som tryggar skyddet av kulturarv. Länder åtar sig till exempel att införa intyg som visar att utförsel av kulturegendom är tillåten, att förhindra att museer och liknande institutioner förvärvar kulturegendom som utförts olovligen från en annan konventionsstat samt att tillse att berörda myndigheter samarbetar för att underlätta återlämnande av olovligen utförd kulturegendom. Enligt konventionen ska stater också utbilda allmänheten om kulturegendoms värde.
Haagkonventionen om skydd för kulturegendom i händelse av väpnad konflikt (1954) och dess två protokoll (1954 och 1999) antogs efter kulturarvsförstörelsen under andra världskriget. Det är den första internationella överenskommelsen som skyddar kulturarv vid väpnad konflikt. De stater som ratificerat konventionen och dess två protokoll åtar sig bland annat att inte förstöra kulturegendom vid väpnad konflikt, att inte föra ut kulturegendom från ockuperade områden, att lämna tillbaka kulturegendom som exporterats illegalt samt att kriminalisera medveten kultarvsförstörelse. Konventionen skyddar till exempel monument, religiösa byggnader, arkeologiska platser, manuskript, böcker och arkivsamlingar.
Frågan om kulturarvsförstörelse i händelse av väpnad konflikt har varit i fokus på senare år, efter den omfattande förödelsen i bland annat Syrien och Irak. När kulturarv/världsarv förstörs i väpnad konflikt finns risk att kulturföremål smugglas ut från länderna och säljs illegalt. De tre konventionerna är viktiga byggstenar i att motverka det.
Som ett svar på kulturarvsförstörelsen i Syrien och Irak lanserade Unesco år 2015 informationskampanjen #Unite4Heritage. Syftet med kampanjen är att öka medvetenheten hos allmänheten om kulturarvsförstörelse och illegal handel med kulturföremål samt att visa på kulturarvets betydelse för vår identitet och historia.
Vikten av att förhindra kulturarvsförstörelse har också lyfts av FN. FN:s säkerhetsrådsresolution 2199 från 2015 om finansiering av terrorism fördömer kulturarvsförstörelsen i Irak och Syrien. Resolutionen uppmanar alla medlemsstater att samarbeta med Unesco och Interpol för att stoppa illegal handel med kulturföremål från dessa länder. Ett viktigt verktyg är Interpols databas med information om stulna eller saknade konst- och kulturföremål.
År 2017 antogs FN:s säkerhetsresolution 2347 som är den första att uteslutande adressera kulturarvsfrågor. Resolutionen visar på ett nytt erkännande av vikten av kulturarvsskydd i freds- och säkerhetsarbetet.
Men det är inte bara i krig och konflikt som kulturarv hotas. Även i fredstid finns risk för kulturarvsförstörelse när till exempel länder ska välja mellan infrastruktursatsningar och att bevara värdefulla kultur- eller naturarv. Massturism och naturkatastrofer är ytterligare exempel på hot.
Sveriges roll i att skydda kulturarv
Bekämpning av kulturarvsförstörelse och att förhindra illegal handel med kulturföremål är prioriterade frågor för Sverige. Sverige har ratificerat samtliga tre konventioner[1] . År 2017 valdes Sverige in i kommittén för Unescos konvention om åtgärder mot olovlig export, import och överlåtelse av kulturegendom för perioden 2017-2021.
En viktig fråga kopplad till säkerhetsrådsresolution 2199 är att förhindra att den illegala handeln med kulturföremål får fäste i Sverige. Därför har flera myndigheter bildat en samverkansgrupp som leds av Riksantikvarieämbetet och Unescorådet.
Statens museer för världskultur är svensk partner till Unescos kampanj #Unite4Heritage. Detta som ett led i att väcka uppmärksamhet hos allmänheten om illegal handel. Statens museer för världskultur (SMVK), Svenska Unescorådet, Svenska ICOM och Riksantikvarieämbetet har också lanserat den egna internetkampanjen Hotat Kulturarv.
I Sverige finns femton världsarv. I syfte att stärka deras status har regeringen gett i uppdrag till Riksantikvarieämbetet att i samarbete med Naturvårdsverket och Unescorådet ta fram en strategi för världsarvsarbetet i Sverige. Strategin, som är den första i sitt slag, färdigställdes 2019.
[1] Sverige ratificerade världsarvskonventionen år 1985. Sverige ratificerade Haagkonventionen och dess första protokoll år 1985. Det andra protokollet ratificerades 2017. Sverige ratificerade Unescos konvention om åtgärder mot olovlig export, import och överlåtelse av kulturegendom år 2003.