Unescos normativa instrument

En av Unescos arbetsmetoder är att medlemsländerna arbetar med så kallade normativa instrument. De kan vara ett uttalande från en konferens (deklaration), en rekommendation eller en konvention.

Dessa instrument har olika vikt; en deklaration har mer politisk betydelse (eller sätter fokus på en ny fråga), en rekommendation ska stödja medlemsländernas arbete med policyutveckling i ett visst område medan en konvention är juridiskt bindande för de länder som väljer att ratificera den. Medlemsländerna rapporterar tillbaka till om hur man uppfyller villkoren i rekommendationer och konventioner, oftast vart fjärde år.

Deklaration

En deklaration kan antas vid ett möte eller en konferens. Det är ett uttryck för att mötesdeltagarnas åsikter eller uppfattningar i en särskild fråga. Deklarationen har politisk snarare än rättslig betydelse. ”Salamancadeklarationen om undervisning för barn med särskilda behov” är ett exempel på en deklaration.

Unescos första deklaration “Solemn appeal against the idea that wars are inevitable” (”En allvarlig appell mot föreställningen att krig är oundvikliga”) antogs 1947.

Rekommendation

En rekommendation antas av Unescos generalkonferens. Den riktar sig till medlemsländerna och är en uppmaning specifikt till dem och är ett uttryck för gemensamma ståndpunkter i en viss fråga. Unescos rekommendationer finns att läsa här. Ungefär vart fjärde år ska medlemsstaterna  rapportera till Unesco om sitt arbete med att genomföra följande rekommendationer:

Rapporter om Sveriges genomförande av Unescos rekommendationer går att fås från Svenska Unescorådet på begäran.

Konvention

Det starkaste internationella instrumentet är konventionen, som blir juridiskt bindande i de länder som ratificerar den. Bakom utformningen av en konvention ligger omfattande och ofta mycket långvariga förhandlingar mellan länderna.

Unescos konventioner antas av generalkonferensen som är Unescos hösta beslutande organ. Generalkonferensen hålls vartannat år.

Världsarvskonventionen – ”Konvention om skydd för världens kultur- och naturarv” – från 1972 är den mest kända Unescokonventionen.

Sverige har undertecknat följande Unescokonventioner

  • Världskonventionen om upphovsrätt (1952) – ladda ned
  • Haagkonventionen om skydd för kulturegendom i händelse av väpnad konflikt, och dess två protokoll (1954) – ladda ned konventionen och det första protokollet samt det andra protokollet
  • Konvention mot diskriminering inom undervisningen (1960) – ladda ner
  • Konvention om åtgärder för att förbjuda och förhindra olovlig införsel, utförsel och överlåtelse av äganderätten till kulturegendom (1970) – ladda ner
  • Konvention om våtmarker av internationell betydelse, i synnerhet såsom livsmiljö för våtmarksfåglar (1971) – ladda ner
  • Konvention om skydd för världens kultur- och naturarv (1972), ”Världsarvskonventionen” – ladda ner
  • Konvention om erkännande av studier, diplom och examina avseende högre utbildning i stater som tillhör Europaregionen inom Unesco (1979) – ladda ner
  • Konvention om erkännande av bevis avseende högre utbildning i Europaregionen (1997), ”Lissabonkonventionen” – ladda ner
  • Konventionen om skydd av det immateriella kulturarvet (2003) – ladda ner
  • Konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar (2005) – ladda ner
  • Internationell konvention mot dopning inom idrotten (2005) – ladda ned

Rapporter om Sveriges genomförande av Unescos konventioner går att fås från Svenska Unescorådet på begäran.


Senast uppdaterad 12 juli 2024