Helena Sångeland är sedan 2023 Sveriges Ambassadör till OECD och Unesco i Paris. Med mångårig erfarenhet av internationellt arbete, inklusive ambassadörsposter i Teheran och Kuala Lumpur, delar hon här med sig av sina tidigare erfarenheter och sitt intresse för geopolitiska frågor.

Kan du berätta lite om din professionella och akademiska bakgrund?
– Jag är civilekonom och har därutöver studerat tyska och statskunskap. Jag började på UD år 1988 och redan året därpå kunde jag åka till min första stationeringsort, Rom. Det följdes av en stationering i Helsingfors innan jag återvände hem för att arbeta med EU-frågor vid utrikesdepartementet. Sedan blev det dags för en stationering i Hanoi, som följdes av en ambassadörspost i Kuala Lumpur under sammantaget åtta år. Jag var Asienchef i fem år, och tjänstgjorde som ambassadör i Teheran samt i Peking och till Mongoliet. Nu befinner jag mig i Paris.   

Vilka delar av ditt arbete är mest intressanta och givande?
– Jag har alltid varit väldigt intresserad av geopolitiska frågor och vad som får länder att agera som de gör samt hur relationer mellan olika länder förändras över tid. Det är frågeställningar som är ständigt aktuella i såväl Unesco som OECD. Under de senaste åren har jag upplevt att arbetet med och för Ukraina i OECD och Unesco är meningsfullt för att ge landet allt det stöd det kan få. En annan central fråga i mitt arbete är rättighetsfrågorna – grundläggande mänskliga rättigheter och till exempel människocentrerat förhållningssätt till ny teknik. I mitt arbete har jag möjlighet att tillägna mig kunskap om den utvecklingen inom bland annat AI och kvantfysik och deras tillämpning, vilket känns väldigt framåtblickande och nödvändigt. Jag har också en ledarroll, som jag tycker är inspirerande om än utmanande. Som ett lag kan en organisation uträtta mycket och när det fungerar som bäst är det fantastiskt roligt.

Vad är en särskilt intressant eller minnesvärd upplevelse från din tid som ambassadör?
– Jag har haft turen att få uppleva unika händelser på varje ort. Till de allvarligare hör det omedelbara arbetet i samband med Estoniakatastrofen 1994, då jag befann mig i Helsingfors, samt arbete med människor som varit hotade och förföljda men som jag har haft förmånen att kunna hjälpa handgripligen. Jag har på nära håll erfarit vilka övergrepp som auktoritära länder är beredda att begå mot oliktänkande.

Helena Sångeland, till höger i bild, bredvid en pojke under ett fältbesök i Iran.

Till de pikantare hör att oplanerat ha fått sjunga och dansa inför den malaysiske kungen. Jag har också roliga minnen från Mongoliet med kamelritter, vida vidder och strupsång. I Iran fick jag uppleva unik kultur och historiska platser samt en gästfrihet utöver det vanliga. Att ha vadat en halv kilometer i det ljumma Stilla havet under stjärnklar himmel med uppkavlade byxor och portfölj i hand för att komma fram till en båt som skulle ta delegationen från en ö till en annan i Kiribati var också spännande.

Vilka fem karriärstips skulle du ge till den som vill arbeta internationellt eller inom en multilateral organisation?

  1. Studera det du verkligen är intresserad av och kanske så småningom hittar du en nisch att fördjupa dina studier i, t ex folkrätt, internationell handel, miljö och klimat eller säkerhetspolitik.
  2. Arbeta med svenskan och lär dig mycket god engelska, därutöver ger franska eller spanska en god grund att stå på. Lär dig gärna ett världsspråk såsom kinesiska, arabiska eller kanske ett för en svensk ovanligare språk, som något slaviskt språk eller varför inte farsi eller bahasa.
  3. Våga pröva något nytt, även det som inte är omedelbart karriärfrämjande: kanske att arbeta en tid i en frivilligorganisation – även en hemma – eller prova på arbeta eller resa i ett land som inte förefaller självklart vid första påsyn.
  4. Var öppen för att prova olika tjänster i organisationen – alla är inte superanalytiskt lagda eller vill stå i rampljuset. De som jobbar i det tysta eller har mer handfasta uppgifter spelar en minst lika viktig roll i en organisation som utrikesförvaltningen.
  5. Underhåll banden till dina närmaste och dina vänner. Om du har den lyckliga förmånen att få uppleva att bo på nya platser med din partner och eventuella barn, desto bättre.

Läs mer om andra svenskar i Unesco genom att följa vår serie ”Svenskar i Unesco” på Linkedin och Instagram!
Med jämna mellanrum publiceras intervjuer med svenskar som är anställda inom olika områden och där man får en inblick i deras bakgrund och arbetsuppgifter. Läs till exempel intervjun med Adina Trunk, kabinettschef för Unescos kommunikations- och informationssektor eller samtalet med Hanna Fiskesjö, som jobbar inom kommunikations och informationssektorn i Unesco.

Två unika arkiv i Sverige har nu erkänts som Världsminnen av Unesco: Karl Tiréns jojkarkiv, en samisk kulturskatt som bevaras på Svenskt visarkiv, och Ravensbrückarkivet vid Lunds universitetsbibliotek, som rymmer vittnesmål från överlevande i nazisternas koncentrationsläger. Dessa arkiv belyser båda den stora betydelsen av att bevara historiska dokument och rätten till sin historia.

– Det är mycket glädjande att Karl Tiréns jojkarkiv och Ravensbrückarkivet har skrivits in som Världsminnen av Unesco. De innehåller vittnesmål som ger oss ovärderlig kunskap om samisk kultur och om Förintelsens fasor och bygger upp vår gemensamma förståelse. Vi är imponerade av det gedigna arbete som har gjorts för att bevara dessa minnen till kommande generationer, säger Maria Wilenius, generalsekreterare för Svenska Unescorådet.

Stationsinspektorn Karl Tirén. Foto: Statens Musikverk

Unik dokumentation av jojk
Mellan åren 1913 och 1915 genomförde stationsinspektorn, konstnären, fiolbyggaren och jojksamlaren Karl Tirén sex resor i den svenska delen av Sápmi där han dokumenterade samisk jojk på fonograf och vaxrullar. Hans arbete resulterade i en av Sveriges mest omfattande insamlingar av samisk jojk, med över 300 ljudinspelningar och fler än 500 nedtecknade jojkar.

Det är första gången ett urfolks kulturuttryck utses till Världsminne, vilket är en milstolpe i erkännandet av urfolks och i synnerhet samisk kultur och historia.

Karl Tiréns samling är en unik och tidig dokumentation av en samisk kulturyttring, något som få utomstående hade tillträde till och vars uttryck länge motarbetades av de svenska myndigheterna. Arkivet finns idag till största del bevarat hos Svenskt visarkiv vid Statens musikverk, men även hos Institutet för språk och folkminnen (Isof) och andra kulturarvsinstitutioner. Det innehåller inspelningar, uppteckningar, brev och manuskript.

Vaxrullar i askar. Foto: Statens Musikverk

Vittnesmål från Förintelsen
Ravensbrückarkivet består av 500 djupintervjuer med förintelseöverlevare som kom till Sverige med Folke Bernadottes Vita bussar våren 1945. Majoriteten av de som intervjuades var kvinnor och de flesta kom från koncentrationslägret Ravensbrück i Tyskland – ett läger som var särskilt avsett för kvinnor och barn. Arkivet innehåller även personliga ägodelar som fotografier, brev och textilier som finns bevarade på Kulturen i Lund.

Fotografi med två kvinnor och en man. Handskrivna anteckningar och blå- och vitrandig fångdräkt som bokomslag. Fotografi på material från Ravensbrückarkivet. Foto: Håkan Håkansson

Intervjuerna genomfördes av personer som själva var förintelseöverlevare. Närheten i tid till de upplevelser som förintelseöverlevarna genomlevt och det vetenskapliga genomförandet gör arkivet till en central källa för historisk forskning. Innehållets känsliga natur gjorde att man förseglade arkivet fram till år 1995. Materialet är idag tillgängligt för allmänheten. Ravensbrückarkivet i Lund  är ett av de mest efterfrågade och använda arkiven i Europa.

Fotografier ur arkivet; en bild av en okänd kvinna med barn, sannolikt en familjebild som ägaren lyckats hålla gömd under fångenskapen i koncentrationsläger. Den undre bilden föreställer en fånge i bergen-Belsen, sannolikt tagen av allierade styrkor. Foto: Håkan Håkansson.

–Det har nu gått snart 80 år sedan andra världskriget avslutades och Förintelses fasor blev kända. I takt med att överlevarna blir allt färre blir deras röster också allt viktigare, inte minst för en yngre generation för vilken Förintelsen kan tyckas så avlägsen att den saknar relevans. Överlevarnas röster gör tydligt hur oerhört skör en demokrati är; hur snabbt den moraliska grunden för ett samhälle kan vittra sönder och göra det otänkbara tänkbart, säger Erik Renström, rektor vid Lunds universitet. 

Världsminnesprogrammet
Unescos Världsminnesprogram syftar till att skydda och tillgängliggöra dokumentarv av särskild betydelse för mänskligheten. Med dessa två nya tillskott har Sverige nu tio Världsminnen, där sedan tidigare följande ingår: Tryckfrihetsförordningen från 1766, Dag Hammarskjölds samling, Alfred Nobels familjearkiv, Ingmar Bergmans arkiv, Astrid Lindgrens arkiv, Stockholm stads byggnadsritningar, Codex argenteus – Silverbibeln och Emanuel Swedenborgs arkiv.

-Våra arkiv ger möjlighet till delaktighet, sammanhang och perspektiv. Därför är det glädjande att dessa två unika arkiv nu erkänts som Världsminnen. Min förhoppning är att det leder till att kunskapen om dem och deras innehåll blir mer kända både för forskare och allmänhet, säger Karin Åström Iko, riksarkivarie och ordförande i Svenska kommittén för Världsminnesprogrammet.

I Sverige finns en nationell expertkommitté med ansvar för samordning av landets befintliga Världsminnen och beredning av nya nomineringsförslag. Vem som helst kan när som helst inkomma med nomineringsförslag till kommittén. Arbetet i Svenska kommittén för Världsminnesprogrammet leds av Riksarkivet. Kommittén föreslår nomineringar till Unescorådet som i sin tur fattar beslut och nominerar till Unesco.

Länkar:

The Ravensbrück archive | UNIVERSITETSBIBLIOTEKET

Svenskt visarkivs webbkataloger – Karl Tiréns fonografinspelningar av jojkning

Svenska kommittén för Världsminnesprogrammet

Memory of the World | UNESCO