Vad kan vi egentligen göra med den dystra statistiken över ett segregerat folkhälsosverige? Arja Leppänen arbetar som processledare för Jämlik vård på Regionalt cancercentrum och har precis avslutat sitt uppdrag som projektledare för införandet av hälsoinformatörer. Hon har ett svar på den frågan.

Hej Arja! Du har varit projektledare för Jämlik Cancerprevention. Vad handlade projektet om?

– Folkhälsan är sämre i socioekonomiskt utsatta områden i Sverige. Det var därför vi startade pilotprojektet i Botkyrka där vi utbildade invånare i kommunen om levnadsvanor och cancerprevention – som vikten av att gå på mammografi och ta HPV-vaccination till exempel. Dessa människor blev så kallade hälsoinformatörer, och förde därefter vidare informationen till andra invånare i kommunen. Detta för att öka kunskapen och förutsättningarna för en bättre folkhälsa.

Projektet började 2015 och har sedan dess implementerats i nästan hela region Stockholm. Dessutom börjar konceptet leta sig in i landet, bland annat i Sörmland och Region Norr. Det är väldigt roligt eftersom projektet gett goda resultat!

Vilka resultat har projektet bringat?

– Genom enkäter har vi kunnat se att invånarna själva upplever en ökad kunskap om just levnadsvanor – framförallt om rökning, kost och alkohol. Vi kan också se ett ökat deltagande i mammografi, cellprovtagning och HPV-vaccinationer i de områden som hälsoinformatörerna har varit verksamma. Det är tydliga tecken på att vi gör något rätt!

Berätta mer om hälsoinformatörerna! Vilka är de? Och vad gör de konkret?

– De är alla typer av människor i åldrarna 16–75 år. De har olika bakgrunder och är allt ifrån skolungdomar, läkare, arbetslösa, sjuksköterskor, ingenjörer och arkitekter. Informationen de delar ut finns på tolv olika språk. Tillsammans har de stått utanför butiker och på torg för att föra hälsoinformationen vidare.

Hur har hälsoinformatörerna kunnat vara användbara i situationen med covid-19?

– Många går runt i trapphus och sätter upp affischer om hur vi bör tänka och agera i den rådande situationen. Det som är så bra är att hälsoinformatörerna ofta är aktiva i de områden där de själva bor. Så de känner ju människorna som bor i området. Många är även aktiva i föreningar, som exempelvis somaliska föreningen, vilket gör att vi kan nå ut med hälsoinformation på ett unikt sätt.

Vilken roll har LUCS haft i projektet?

– Samarbetet med Local Unesco Collaboration in Sweden (LUCS) har varit väldigt värdefullt. Vi har kunnat nyttja kontaktvägar och kanaler som finns via dem, fått viktig kunskap från andra LUCS-medlemmar och mottagit stöd genom hela projektet. Vi har också haft alla våra utbildningar och möten i deras lokaler.

På vilket sätt kan Unescos värderingar speglas i projektet?

– Projektet handlar om jämlikhet, integration och forskning. Det har varit viktigt för oss att arbetet varit interkulturellt och att vi skapat möjligheter för människor att utvecklas. Efter att ha arbetat som hälsoinformatör har jättemånga fått jobb med det som enda referens. Och jag brukar säga så här; det gör inget att de slutar som hälsoinformatörer – jag vill hellre att de kommer in i arbetslivet!

Fakta om LUCS-projekt

Hälsoinformatörerna är ett exempel på LUCS arbete med så kallade kunskapspiloter. Kunskapspiloterna är projekt som utvecklar metoder och skapar av nya praktiker för hållbarhet, social jämlikhet och lika rättigheter. Genom erfarenhetsutbyte mellan forskning, förvaltning och civilsamhälle kan goda resultat från kunskapspiloterna spridas till andra kommuner, regioner eller aktörer.

Läs mer om projektet Jämlik Cancerprevention här.