Intervju med Marie-Hélène Ahnborg, utbildningsråd för Sveriges delegation vid OECD och Unesco.
Vad är ditt uppdrag i Paris och vilka är dina huvudsakliga ansvarsområden?
Som utsänd av regeringen ska jag representera Sverige och föra fram svenska ståndpunkter i olika Unescosammanhang. Jag ska bevaka arbetet i kommittéer och arbetsgrupper, särskilt inom de frågor som är strategiskt viktiga och prioriterade för Sverige och rapportera om utvecklingen i dessa frågor till berörda departement och myndigheter. Även om jag är utsedd att vara utbildningsråd så är jag också den på delegationen som har andremansansvar för alla Unescofrågor. Det betyder att jag ska bevaka det som händer inom samtliga Unescos verksamhetsområden, d.v.s. förutom utbildning även vetenskap, kultur och kommunikation. Dessutom är det mitt ansvar att samordna svenska expertbesök och andra besök och att fungera som länk i kontakterna mellan Sverige och Unesco.
Hur ser din utbildningsbakgrund ut och vilka erfarenheter har du med dig sedan tidigare?
Jag har dels en beteendevetenskaplig utbildning, dels en lärarutbildning. Båda är mycket användbara alldeles oavsett vad man ägnar sig åt professionellt. Hela mitt yrkesverksamma liv har jag arbetat med utbildningsfrågor – som lärare, rektor, kommunaltjänsteman och på statlig nivå i Skolverket och i Skolinspektionen. Styrnings- och ledningsfrågor har alltid intresserat mig och jag har haft möjlighet att fördjupa mig både utifrån ett systemperspektiv men också när det gäller det egna ledarskapet i rollen som chef i kommunal och statlig verksamhet.
Vilka utmaningar och svårigheter stöter du på i ditt arbete?
Efter att i många år ha arbetat med frågor som jag har kunnat utan och innan befinner jag mig nu i en situation där jag är nybörjare. I Unescosammanhanget är jag inte längre den specialist som jag har brukat vara. Vattensamarbete och havsforskning, illegal handel av kulturskatter, etik och privacy på nätet, reformering och results based management – det är några exempel på frågor som är aktuella i Unesco och som jag måste ha koll på. Det är otroligt mycket som jag har behövt sätta mig in i, både när det gäller sakfrågor men också när det gäller att greppa den mångfacetterade organisation som Unesco är. Ytterligare en utmaning är att förstå sig på diplomatin – denna sublima konstart. Det är för mig ett helt nytt sätt att arbeta på och jag upphör aldrig att fascineras av hur många olika sätt det finns att linda in sitt budskap utan att det blir alltför tydligt att man sågar någon annans.
Vad är det roligaste och mest spännande med ditt arbete?
Just det faktum att jag har möjlighet att bredda mitt arbetsfält och lära mig nytt varje dag, är det som jag är mest tacksam för. Att dessutom få göra det i en mångkulturell miljö gör det hela ännu mer meningsfullt. Det är oerhört nyttigt att inse att alla inte tänker som jag och att det finns många sätt att hantera en fråga på. Tolerans och ödmjukhet är nödvändiga förutsättningar för arbetet i Unesco där representanter för 195 länder kommer samman och fattar beslut i konsensus. Men ibland behövs det också tydlighet och skärpa, särskilt när det gäller att stå upp för de värden som är självklara ur ett svenskt perspektiv men kontroversiella för andra, t.ex. press- och yttrandefrihet, jämställdhet mellan kvinnor och män och ungas rätt till sexualundervisning. Att få bidra i den tydligheten är en oerhörd förmån.
Har du några drömmar du vill förverkliga framöver?
Det jag vill nu är att få fortsätta att utvecklas just där jag är. Eftersom jag reser mycket till hemmet i Stockholm och till London där min dotter bor så drömmer jag mest om att bara vara – på en plats. En hemlig dröm har jag ändå; att ta upp fiolspelandet igen och att spela stråkkvartett. Det är det roligaste som finns.