Idag var det 75 år sedan Unesco grundades den 16 november 1945 då 37 länder skrev under organisationens konstitution – idag har Unesco 193 medlemsländer. I Unescos stadgar står följande ”Eftersom krigen har sitt ursprung i människornas sinnen, måste försvaret av freden också byggas upp i människornas sinnen”. För att uppnå fred i människans sinne arbetar Unesco med utbildning, kultur, kommunikation/information och vetenskap. Vad innebär det arbetet i praktiken? Hur är det att arbeta för en stor internationell organisation som Unesco?
Vi pratade med Unesco-svensken Ellen Lekka för att lära oss mer! Ellen har arbetat för Unesco i tio år i olika länder, idag arbetar hon för Unesco i Samoa i Stilla Havet med frågor som länkar kultur med folkcentrerad utveckling och fredsarbete.

Hur började du arbeta på Unesco?
Kulturarv har alltid fascinerat mig. Jag växte upp i Grekland, omgiven av tempel och historia. När jag valde att bli konservator och arbeta med arkeologiska utgrävningar trodde jag aldrig att ett jobb för Unesco skulle vara möjligt – det var en dröm utom räckhåll. Det var först när jag gjorde min master i världsarvstudier (World Heritage Studies) i Tyskland som drömmen blev verkligare, när jag fick chansen att delta på ett möte med Unescos Världsarvskommitté. Plötsligt stod det klart för mig att det är det här jag vill jobba med. Efter en kort praktik på ICOM genom ett Erasmus-stipendium fick jag mitt första jobb på Unescos museienhet.
I vilka länder har du arbetat?
Sedan 2010 har jag jobbat med Unesco inom kultursektorn och fått möjligheten att vara på både huvudkontoret i Paris och i fält på diverse olika landskontor. Jag har arbetat i Sydsudan, vid regionkontoret för Gulfstaterna och Jemen, i Kamerun och i Ekvatorialguinea. Jag har också arbetat med projekt i Egypten och i Jerusalem och har nu nyligen påbörjat mitt nya uppdrag i Samoa.
Vilka frågor arbetar du med?
Först och främst arbetar jag med projekt som länkar kultur med folkcentrerad utveckling och fredsarbete, det kan vara allt från världsarv till kreativa industrier. I Sydsudan var jag ansvarig för ett ambitiöst projekt för freds- och nationsbyggnad vars syfte var att upprätta en offentlig kultursektor som skulle hjälpa det unga landet att stärka sin nationella identitet och skapa bättre förutsättningar för fred. Jag är väldigt stolt över det arbete som gjordes och de resultat som uppnåddes, till exempel etableringen av Sydsudans nationella arkiv.
I Samoa är arbetet inriktat på att stödja sårbara samhällens livsförsörjning, använda kultur för att lösa sociala problem som könsbaserat våld och stödja arbetet med att skydda kulturarvet. Vad som fascinerar mig i Stillahavsområdet är möjligheten att använda traditionell kunskap för att bekämpa konsekvenserna av klimatförändringarna och naturkatastrofer. Vi har mycket att lära från inhemska förvaltningsmekanismer som utvecklats under århundraden av visdom och interaktion med den naturliga miljön.
Vad är det roligaste med att arbeta på Unesco?
Den kulturellt mångsidiga arbetsmiljön är både det bästa och det mest utmanande med en så stor organisation som Unesco. Möjligheten att arbeta med världsledande experter från olika kompetensområden är oerhört inspirerande. Jag tycker också om hur Unesco möjliggör sektoröverskridande samarbete. Detta har jag särskilt uppskattat och trivts med när jag jobbat på fältkontor där man arbetar nära kollegor inom områden som utbildning, kommunikation och vetenskap. Det är på detta sätt Unesco bidrar till världen – genom förmågan att bygga fred i människors sinnen genom utbildning, kultur och vetenskap. Från första parkett har jag bevittnat och upplevt hur riktade åtgärder på gräsrotsnivå skapar möjligheter. Detta i kombination med förändringar på politisk nivå möjliggör reell människocentrerad utveckling – syftet med Unescos arbete världen över.