Utredare vid Riksantikvarieämbetet som utvärderat det svenska arbetet i Unescos världsarvskommitté 2007-2011 i en nyskriven rapport.

Jan berättar om Sveriges tid i kommittén, som på uppdrag av regeringen nyligen presenterats i rapporten ” Sverige i Unescos världsarvskommité 2007-2011″, vilken återfinns här: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:raa:diva-3939

 

1344

Vad är världsarvskommittén och vad innebär det att sitta med i den?

Unescos världsarvskommitté är den internationella kommitté som arbetar med världsarvs-konventionen och implementeringen av den. Kommittén har 21 ledamöter i form av länder, med ett mandat på 4-6 år. Sverige satt i världsarvskommittén mellan 2007 och 2011.

Kommittén fungerar lite som en styrelse, det är där man fattar besluten om att utse nya världsarv och om skydd och förvaltning av befintliga världsarv. Man diskuterar även hur arbetet med konventionen ska utvecklas framöver. En annan uppgift inom kommittén är att fördela pengar från Världsarvsfonden, en fond som är knuten till världsarvskommittén som får årliga medel från alla länder som skrivit under konventionen.

Hur har arbetet i världsarvskommittén sett ut under 2007-2011 och vilken roll har Sverige spelat i det arbetet?

Arbetet i kommittén under perioden har varit väldigt omfattande. Det har varit många ärenden att ta ställning till både angående nya nomineringar till världsarvslistan och om att skydda och förvalta de världsarv som finns. Mycket av arbetet har också handlat om att utveckla nya rutiner, bestämmelser och policies för världsarvskommittén. Inom detta har Sverige tagit en väldigt aktiv roll.

Sverige har mycket stor kompetens inom flera områden inom världsarv och har därför bidragit mycket med erfarenheter och synpunkter. Exempel på områden där Sverige har mycket kunskap är hur man går till väga för att nominera världsarv till världsarvslistan. Sverige har tidigare hjälpt många andra länder med sina nomineringar och att arbeta fram rutiner runt nominering av världsarv, vilket har gett oss nyttiga erfarenheter inför arbetet i världsarvskommittén. Sverige kan särskilt mycket om nomineringar av transnationella serievärldsarv, det vill säga världsarv som sträcker sig över flera länder. Exempelvis har vi Höga kusten/Kvarken som delas av Sverige och Finland, och Struves meridianbåge som går genom tio länder, däribland Sverige. Sverige har under tiden i världsarvskommittén även deltagit i flera expertmöten, exempelvis i Bahrain.

Något som särskilt utmärkt Sverige i världsarvskommittén är att vi har haft en väldigt stringent hållning om nya världsarv och att besluten om nya världsarv måste fattas utifrån en professionell bedömning och vetenskaplig grund, vilket också står i konventionstexten. Det har ansetts viktigt att det är de bästa och mest betydelsefulla världsarven som får en plats på världsarvslistan.

Vilka har varit de största framgångarna och utmaningarna under denna period? 

Framgångarna för Sverige inom kommittén har framför allt varit på ett generellt plan, att Sverige kunnat vara så pass aktiva och bidra mycket trots att man haft väldigt begränsade medel att arbeta med. Den största utmaningen har varit att jobba utifrån så knappa befintliga medel, och ändå göra ett bra jobb. En annan stor utmaning har också varit att hantera de olika uppfattningar som finns inom kommittén om världsarv och kommitténs roll. En grupp av länder, däribland Sverige, tycker att besluten om världsarv ska baseras på professionell kunskap och vetenskap, i enighet med konventionen. Andra tycker att detta är relevant men att det viktigaste är att kommittén har rätt att fatta besluten som de vill eftersom de är den högsta beslutande instansen.

Nu när Sveriges tid som ledamot i kommittén är över, vilka erfarenheter tar man med sig i det fortsatta arbetet för världsarvsfrågor nationellt?

Både Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket och kulturdepartementet har lång erfarenhet av att jobba med världsarvskonventionen. Genom att sitta i världsarvskommittén har vi fått bättre och djupare kunskaper om och erfarenheter av konventionens tillämpning. Nya och stärkta kontakter har också varit ett positivt resultat av tiden i kommittén. Vi har dessutom inom Sverige på olika sätt fått ta ställning till hur vi ser på och vill arbeta med världsarv vilket har gett en bättre samsyn och bättre policies i Sverige att fortsätta arbeta för världsarvsfrågorna.

» Läs rapporten Sverige i Unescos världsarvskommitté 2007 – 2011.

(Intervju november 2012)