”Plundring av arkeologiska utgrävningar är bara lönsamt så länge det finns en marknad och efterfrågan. Det som måste göras är att öka medvetenhet om betydelsen av intakt kulturarv för det omgivande samhället”
Som chef för Ancient Near East Museum vid Pergamon i Berlin och medlem i tyska kommissionen för Unesco står Prof. Dr. Markus Hilgert på frontlinjen mot illegal handel med kulturföremål. Den 31 mars besökte han Stockholm för att tala om sitt arbete vid det internationella symposium som Världskulturmuseerna och Svenska Unescorådet arrangerade för att belysa den illegala handeln.
Du är här idag för att prata om illegal handel med kulturföremål. Hur kan den stoppas?
En av de största och viktigaste åtgärderna är att minska efterfrågan på illegalt exporterade föremål. Plundring av arkeologiska utgrävningar är bara lönsamt så länge det finns en marknad och efterfrågan. Det som måste göras, och redan görs inom ramen för Unescos kampanj #Unite4heritage, är att öka medvetenhet om betydelsen av intakt kulturarv för det omgivande samhället, och öka medvetenhet om de skadliga effekterna av plundring.
För att stoppa plundring måste vi självklart också förändra levnadsvillkoren för människor i de drabbade länderna.
Vi vet att plundring förekommer som följd av dels bristande säkerhet men också av ekonomiska skäl. Vi måste försöka undvika att människor tvingas ta till plundring för att överleva.
I en rimlig plan för att stoppa illegal handel måste det finnas åtgärder i drabbade länder, men också i så kallade marknadsländer, där köparna finns. I dessa länder behövs förändring av lagstiftning för att göra illegal handel med kulturföremål mindre lockande, genom hårdare straff och krav på skälig aktsamhet för alla som vill sälja kulturföremål.
Givetvis krävs också åtgärder på internationell nivå. Illegal import och export av kulturföremål är per definition ett internationellt brott, så det är viktigt med internationella nätverk för utbyte av statistik och erfarenhet. Det behövs också mer forskning, vilket vi har förstått genom vårt nationella projekt i Tyskland, ILLICID. Den typ av forskning som vi gör behöver göras även på internationell nivå.
Finns det en stor marknad för illegalt importerade och exporterade kulturföremål i Tyskland?
Det finns en betydande marknad för arkeologiska föremål, och när vi övervakar marknaden efter föremål från östra medelhavsområdet kan vi se att tusentals föremål från dessa länder finns till salu i Tyskland. När man tittar på de priser som betalas kommer man snabbt upp i stora belopp, flera miljoner euro, inom en relativt kort tidsperiod.
Vi kan inte riktigt veta exakt hur mycket som till exempel IS tjänar på illegal handel med kulturföremål, men det vi måste vara medvetna om är att marknaden för arkeologiska föremål är omfattande. Utan ordentlig reglering blir den därför attraktiv för pengatvätt och terrorfinansiering. Om vi utgår från det, liksom observationer som tyder på en betydande svart marknad, blir risken desto mer omfattande.
Vad kan museer göra för att förhindra illegal handel?
Museer spelar en komplex roll, eftersom de kan göra många olika saker på flera nivåer. Till att börja med handlar det om ett etiskt förhållningssätt i hantering och införskaffande av föremål. 2014 slutade mitt museum ta in arkeologiska föremål. Jag tror inte vi kommer ta upp det igen, eftersom vårt fokus ligger på Syrien och Irak, två länder som inte ger möjlighet till laglig export av arkeologiska föremål. Etiskt sett kan inte vi som offentlig institution ta in föremål från sådana regioner. Inte utan att föregå med dåligt exempel, vilket vi inte vill. Det börjar alltid med att jobba etiskt med införskaffande enligt ICOM:s riktlinjer.
Vidare tycker jag att arkeologiska museer har utmärkta förutsättningar för att öka medvetenhet om dubbelheten hos de föremål de visar upp. De kan vara vackra konstföremål, samtidigt är de alltid kulturarv och symboler för kulturell identitet i de samhällen de kommer ifrån. Museer måste visa föremål ur flera perspektiv och alltid vara öppna med att sådant vi kan se i Stockholm, Berlin eller London är del i en kulturtradition utanför Europa. Det är otroligt viktigt att öka medvetenhet om detta. Vad museer dessutom kan göra är att utbilda och skapa ny kompetens.
Satsa på forskning, och var uttalade förespråkare för etisk hantering av arkeologiska föremål.
Har du stött på föremål i era samlingar som du har skickat tillbaka?
Inte i våra samlingar, men det händer att vi får arkeologiska föremål på posten från människor som skriver meddelanden i stil med: ”jag tog med mig den här från Irak för 40 år sedan, jag vet inte vad jag ska göra med den, jag skickar den till er som är ett stort museum och kanske kan få användning av den”.
Naturligtvis tar jag inte dessa föremål och för in dem i samlingarna i smyg. Man måste påminna sig om att även om detta föremål inte togs från Irak med ont uppsåt så var det inte desto mindre en olaglig handling att ta det. Därför kan inte vi som offentlig institution behålla ett sådant föremål. Detta bör vara den naturliga reaktionen för alla museer i liknande fall.
För vad ska jag säga till Iraks ambassadör i Tyskland när han besöker mitt museum och frågar om föremålet? Ska jag säga ”jag fick det på posten och nu är det med i min utställning?” – det kan jag inte göra.
I detta sammanhang vill jag vara väldigt tydlig: kulturföremål som exporteras olagligen från sitt ursprungsland tillhör sitt ursprungsland. Till fullo och utan undantag. Därför måste föremålen föras tillbaka, de är en del av landets tradition och kulturella identitet.
Ibland förekommer argument om att det är bättre att föremål exporteras än att de stannar på platser där de riskerar att förstöras i krig och konflikt. Hur reagerar du på detta påstående?
Jag känner till argumentet, och visst kan jag förstå det i viss mån. Men jag tycker det bygger på felaktiga antaganden. För det första vet vi aldrig hur säker situationen är i vår del av världen. Att tro på evig fred i Europa är en vacker dröm, men ändå bara en dröm.
Vi kan inte rättfärdiga plundring och illegal handel med hänvisning till att vi råkar ha en fördelaktig situation just nu.
För det andra måste vi påminna oss om att inget land ska få sätta sig ovanpå ett annat. Att skydda sitt kulturarv ingår när ett land kämpar för att behålla sin suveränitet och oberoende. Det är inte din eller min sak att diktera villkoren för Iraks suveränitet. Det vore som att säga: ”det där fattiga landet kan inte ta hand om sina barn när det är hungersnöd, vi måste flytta barnen till Europa”. Det skulle vi aldrig göra. Jag hoppas inte det i alla fall!
Detsamma gäller här. Utan internationella överenskommelser och obestridligt medgivande från det drabbade landet kan vi inte bestämma vad som ska göras med deras kulturarv. Om de ber oss om hjälp står vi gärna till tjänst, men vi kan aldrig göra något utan deras medgivande.
Se Markus Hilgerts föredrag från det internationella symposiet:
