Den 31 mars arrangerade Världskulturmuseerna och Svenska Unescorådet en konferens om illegal handel med kulturföremål. Flera internationella experter var på plats för att bidra med nya perspektiv och den senaste forskningen. En av dem var Maria José Miñana, som arbetar vid Unescos program mot illegal handel med kulturföremål.
Berätta lite om dig själv!
Jag heter Maria José Miñana, och arbetar på Unesco inom programmet som ansvarar för att bekämpa illegal handel med kulturföremål. Mitt arbete går ut på flera saker, som kompetensutveckling, utvecklande av partnerskap, insatser för att öka medvetenhet och att stödja stater i deras implementering av 1970 års konvention (Convention on the Means of Prohibiting and Preventing the Illicit Import, Export and Transfer of Ownership of Cultural Property) som jag också kommer prata om nu på konferensen.
Kan du utveckla vad Unesco gör för att stoppa den illegala handeln?
1970 års konvention har ratificerats av 132 länder, nu senast av Benin och Ghana. Unesco ger stöd åt länder i arbetet med att implementera konventionen på olika sätt, exempelvis genom teknisk assistans, kompetensutveckling och satsningar på ökad medvetenhet, men också genom att stimulera internationellt, regionalt och nationellt samarbete. Som du vet är den illegala handeln ett problem som måste bemötas ur flera olika vinklar. Vi behöver inkludera polis, tull, arkeologer och museiverksamma, men också konstmarknaden, vilket är väldigt viktigt att komma ihåg:
– Om inte samlare runt om i världen köpte illegalt importerade och exporterade kulturföremål, skulle ju den illegala handeln inte finnas.
Vilka är de största utmaningarna?
Att bekämpa illegal handel med kulturföremål är en stor utmaning, av flera olika skäl. Till exempel på grund av avsaknaden av konsekvent information om problemet. Eftersom det är en svart marknad är det väldigt svårt att slå fast exakta uppgifter om volymen av föremål som förekommer i illegal handel. Inte heller är skydd av kulturarv alltid en högt prioriterad fråga i olika länder.
– Samtidigt ser vi nu en uppenbar koppling mellan illegal handel med kulturföremål och terrorfinansiering, och därmed ökar också den säkerhetspolitiska vikten av att skydda kulturarv.
Det blir också tydligt hur kulturarv spelar en viktig roll för social samhörighet. Skydd av kulturarv och bekämpande av illegal handel med kulturföremål hamnar därför högre upp på den säkerhetspolitiska agendan. Det bidrar till att medvetenhet om problemet ökar, vilket underlättar internationella åtgärder.
2015 antog FN:s säkerhetsråd Resolution 2199 mot illegal handel med kulturföremål. Vilken betydelse har den haft för ditt arbete?
Resolutionen innebär ett världsomspännande förbud mot handel med kulturföremål från Syrien och Irak. Unesco har startat upp internationella åtgärder för att se till att resolutionen implementeras. I april 2015 arrangerades ett möte mellan Unesco och flera berörda partnerorganisationer. Man kom fram till en handlingsplan för att underlätta implementering internationellt, tillsammans med riktlinjer för länder. Olika länder skickade rapporter om åtgärder som hade vidtagits, och vi följer upp detta på nära håll. Vi arrangerar också många evenemang riktade mot konstmarknaden för att informera om vad som händer.
Varför är det viktigt att skydda kulturarv? Många skulle säkert hävda att skydd av människor borde prioriteras.
Att skydda kulturarv är avgörande, eftersom vi måste skydda mänsklighetens arv för framtida generationer. Men att skydda kulturarv är inte bara viktigt i sig. Med tanke på det som händer i exempelvis Syrien och Irak är det viktigt att komma ihåg kulturarvets roll i återuppbyggande och social kontinuitet för samhällen drabbade av konflikt.
Vad vet du om de som köper dessa föremål? Är de vanliga människor?
På sistone har vi sett en väldigt intressant utveckling. För 50-60 år sedan var det enbart samlare som köpte den här typen av föremål. Nu ser vi hur internet och digitala marknader gör att alla har åtkomst. Det är en stor utmaning, och vi ser hur marknader online säljer föremål från Irak, Syrien, Jemen eller Mali utan kontroll av föremålens proveniens. Det finns tusentals onlinemarknader, vilket gör det svårt att bevaka handeln som sker där. Därför uppmanar Unesco länder att hjälpa till med bevakning, i synnerhet där det finns en betydande konstmarknad.
Vilka framgångar har ni haft, och vilken respons får ni från medlemsländer?
Det finns många olika intressanta initiativ, till exempel i Tyskland där man arbetar med projektet ILLICID. Inom projektet sammanställs konkret nationell fakta om illegal handel med kulturföremål från Syrien och Irak. Det finns väldigt specifik data och siffror på volymer och priser. Men vi skulle behöva fler sådana projekt i flera olika länder för att sammanställa internationell data över mängden aktuella föremål och omfattningen av den illegala handeln på internet.
Förutom att inte köpa dessa föremål, finns det något allmänheten kan göra för att stödja ditt arbete?
Självklart. Om du får syn på handel med kulturföremål från Syrien eller Irak, ska du kontakta Interpol, polismyndighet och Unesco så att vi kan vidta möjliga åtgärder. Men det är även väldigt viktigt att främja sitt eget kulturarv så att framtida generationer upptäcker dess värde. På så vis kan vi alla bidra till att skydda kulturarvet.
Se Maria José Miñanas föreläsning:
Konferensen i Stockholm den 31 mars arrangerades inom ramen för den gemensamma kampanj mot illegal handel med kulturföremål som lanserades i februari av Världskulturmuseerna, Riksantikvarieämbetet, Svenska ICOM och Svenska Unescorådet.
Läs mer om Unescos internationella kampanj #Unite4heritage för skydd och främjande av kulturarv.