Rykten som får allt större spridning på sociala media allt medan förtroendet för etablerad media minskar. Svenska Unescorådet har frågat journalisten och nätkulturexperten Jack Werner om vad medie- och informationskunnighet innebär för honom.

 

 

Vad innebär medie- och informationskunnighet för dig?

En kombination av att vara hemtam i de miljöer där man inhämtar sin vardagliga information och att veta vad det innebär att vara källkritiskt och etiskt medveten om publiceringars tyngd. Att kunna skilja inte bara en debattartikel från en nyhetsartikel, utan även en fejkad mejlavsändare från en autentisk, och att känna sig trygg i att man har verktygen att förstå sin omvärld.

Vad finns det för utmaningar med att vilja värna yttrandefrihet och samtidigt vilja minska desinformation, hat och hot på nätet?

Utmaningarna är många. Det finns gott om lagar som skulle kunna tjäna på en översyn, och kanske anpassas efter den tekniska verkligheten idag. Men vi måste också göra en del intellektuellt arbete.

Vi måste förstå hur kommunikation över internet ser ut och fungerar, vad som är privat och vad som är offentligt, och lära oss skilja mellan vad som är ett representativt uttryck för en nationell opinion och vad som är koordinerade propagandainsatser från små, extrema grupper som försöker framstå som större.

Vi måste förse de som använder sociala medier med de verktyg som behövs för att publicera sig på ett konstruktivt sätt: källkritik, informationskunnighet och medvetenhet om etiska problem. Slutligen måste vi komma ur denna barnsjukdomsperiod, där misstagen medborgare och journalister gör är för dumma och ovana. Vi måste vänja oss vid denna nya verklighet.

Hur tycker du vi bör motverka filterbubblor på internet och sociala media?

Konceptet ”filterbubbla” är ju delvis ifrågasatt inom forskningen, som inte riktigt hittat konkreta tecken på att den fungerar så dramatiskt som det ibland påstås. Filterbubblor, alternativa fakta och faktaresistens har delvis blivit modeord bland de som, kanske lite sent, vaknat upp till den nya verklighet informationsspridning på nätet innebär. Tyvärr gör dessa modeord ingen skillnad, utan diskussionen bör istället handla om hur vi människor – myt- och sägenspridande djur som vi är – ska kunna använda oss av internet utan att göra skada. En aspekt av det är att människor inte av olika kommentarsfält och trådar ska få intrycket att det råder konsensus om någonting som är destruktivt, till exempel att tiggare ska skjutas eller att alla flyktingar ljuger. Det lättaste sättet att själv markera mot sådant är alltid att göra sig hörd – att säga ifrån i det kommentarsfältet. Om du ser någonting, säg någonting.

Apropå Unescos Världsradiodag: har radio forfarande en viktig roll att spela? Hur?

Ljudmediet som sådant är oerhört starkt, dels i och med att det alltid har varit bra för att berätta en historia, men dels också eftersom det i och med smarta telefoner kan bäras runt överallt och konsumeras on demand. Poddarna visar att radion, i en form eller annan, anpassat sig bra efter en verklighet då publiken är kräsen och kräver just den lyssning den själv tycker bäst om. Sveriges Radio har både med sin satsning på poddar och med sina direktsändningar vid stora nyhetshändelser också ofta imponerat.

Jag tror radion – hur den än rent tekniskt kommer se ut – kommer fortsätta spela lika stor roll som texten och den rörliga bilden även 2017 och 2018.

Läs mer om Unescos arbete för medie- och informationskunnighet

Läs mer om Unescos Världsradiodag