Oron över minskad akademisk frihet blir allt starkare. För att uppmärksamma detta höll Svenska Unescorådet tillsammans med Sveriges Unga Akademi ett seminarium där exempel på hot mot den fria forskningen i flera europeiska länder lyftes. Richard Sannerholm, ledamot i Svenska Unescorådet och enhetschef på International Legal Assistance Consortium (ILAC), talade på seminariet. Vi passade på att ställa några frågor om den hotade akademiska friheten och vad vi kan göra åt det. 

Hur står det till med akademisk frihet i Europa?

Överlag står det bra till med den akademiska friheten i Europa, men flera orosmoln hopar sig vid horisonten – särskilt om vi ser till utvecklingen i Ungern, Polen och Turkiet. Men det är viktigt att uppmärksamma akademisk frihet även i länder där den inte är hotad i samma utsträckning. Den akademiska friheten är inte skyddad från hot och utmaningar i något land. Vi ser att akademisk frihet utmanas på ett varierat och ibland subtilt sätt – av politiker och populistiska rörelser, ekonomiska intressen och religiösa grupper. Det kan handla om en växande kritik och ifrågasättande av vetenskapligheten i olika forskningsämnen eller kampanjer i syfte att skapa misstro mot vissa forskningsfinansiärer och universitet. Oavsett hur utmaningarna mot akademisk frihet ser ut i olika länder finns det en gemensam kärna som handlar om vilken betydelse forskningen ska tillmätas i samhället, särskilt i länder där forskningen anses gå emot starka politiska intressen.

Varför är akademisk frihet viktigt?

Akademisk frihet är ett mål i sig men är också en grundbult för att överhuvudtaget kunna bedriva forskning. Frihet att välja forskningsinriktning, frihet att bedriva forskning och frihet att kunna kommunicera sin forskning är tre grundläggande delar. Akademisk frihet gör det möjligt för universitet att dela med sig av sin forskning till samhället, det vi i Sverige kallar för universitetens tredje uppgift (vid sidan av utbildning och forskning). En samhällsdebatt som grundar sig på och berikas av forskning uppmuntrar till kritiskt och självständigt tänkande – detta är det mest framgångsrika ”vaccinet” vi har mot fördomar, vidskeplighet, godtycke och populism.

Hur kan vi arbeta för att uppnå akademisk frihet?

I ett europeiskt sammanhang handlar det till största del om att bevara och fortsätta värna akademisk frihet. För de länder i vårt närområde där forskningens oberoende gjorts till ett undantag handlar det om att se till olika möjligheter att erbjuda stöd och insatser, bland annat för utsatta forskare att kunna fortsätta sin forskargärning vid ett annat lärosäte. Samtidigt behövs frågan om akademisk frihet lyftas på global nivå. Unescos Recommendation on Science and Scientific researchers från 2017 är ett viktigt exempel på globalt normativt arbete. Rekommendationen slår fast vikten av akademisk frihet men föreslår också policies och åtgärder som stater borde följa för att värna om och stärka den akademiska friheten.