I samband med FN:s internationella dag för kulturell mångfald för dialog och utveckling 21 maj anordnade Svenska Unescorådet, tillsammans med Kulturrådet, ett rundabordssamtal om Unescos konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturella uttryck (den s.k. mångfaldskonventionen).

Syftet med rundabordssamtalet var att samla berörda organisationer och myndigheter inom kulturområdet för att diskutera frågor som rör mångfaldskonventionen. Tanken är att det blir ett årligt återkommande dialogmöte för information och erfarenhets- och kunskapsutbyte i dessa frågor för att tillsammans kunna utveckla arbetet med att stärka konventionens implementering i Sverige. Samtalet inleddes med information om mångfaldskonventionen samt Sveriges arbete och visioner. Därefter informerade myndigheterna och organisationerna om hur deras verksamhet kopplade till konventionen, vilka verksamhetsområden som behövde utvecklas och vilka insatser som krävs för att konventionens målsättningar ska uppfyllas i högre grad.

Mångfaldskonventionen är den första konventionen på kulturpolitikens område och den enda konventionen på global och internationall nivå som handlar om just kulturpolitik.

Den har en bistånds- och öppenhetsaspekt och den slår fast såväl kulturens ekonomiska som kulturella värde. Trots detta, och trots att många konventionens målsättningar stämmer överens med flera av Sveriges kulturpolitiska mål, är kunskapen om den låg. Den hörs sällan i den allmänna debatten och det är sällan någon som hänvisar till den eller åberopar den.

Hur kan konventionen implementeras i högre utsträckning i Sverige? Sverige uppfyller flera av konventionens mål, men vi har mycket kvar som vi kan förbättra. Hot och hat mot journalister, opinionsbildare och konstnärer är ett sådant exempel.

Rundabordssamtalet var ett sätt att öka kunskapen om konventionen. Samtalet blev mycket uppskattat och givande för de aktörer som deltog. Alla hade olika förkunskaper och förhållandesätt till konventionen, vilket resulterade i många tankar och idéer om hur den inkluderas mer i respektive verksamhet. De flesta av de organisationer och myndigheter som deltog lever, mer eller mindre medvetet, efter konventionen, men de var alla överens om att mer information och kunskap om konventionen krävs.