… särskild rådgivare till Svenska Unescorådet om ESD (Education for Sustainable Development). Carl har haft en lång karriär inom utbildningssektorn och politiken, bland annat som politisk tjänsteman med utbildnings- och forskningsfrågor i regeringskansliet och i riksdagen 1985-2004. Han ingår sedan 2004 i Unescos högnivågrupp för ESD och är sedan samma år särskild rådgivare till Svenska Unescorådet om ESD.

782

Hur kom det sig att du blev rådgivare till Svenska Unescorådet i ESD frågor?
Jag avslutade min tjänst efter 10 år som biträdande statssekreterare på Utbildningsdepartementet 2004. Dåvarande generalsekreterare för Svenska Unescorådet, Johan Lindell, visste att jag var insatt och intresserad i frågor om utbildning för hållbar utveckling och kontaktade mig. Unesco hade då precis inlett arbetet med FN:s decennium för Hållbar Utveckling och det var en prioritet från svenskt håll att visa ett seriöst engagemang för frågorna. Jag hade även av Unescos dåvarande generaldirektör Koichiro Matsuura blivit ombedd att ingå, som en av fyra ledamöter, i en högnivågrupp för att internationellt främja ESD under FN:s decennium för Hållbar Utveckling. Jag har arbetat i utbildningssektorn i 45 år och anser att den är den viktigaste arenan vi har för att skapa en hållbar utveckling.

Vilken roll har utbildning i arbetet med hållbar utveckling?
Genom utbildningssystemet når man ut till över 35 procent av den svenska befolkningen. Det innebär otroliga möjligheter för informationsspridning och förändring. ESD innebär utbildning för hållbar utveckling, inte bara om hållbar utveckling. Barn, ungdomar och vuxna måste lära sig hur de aktivt kan ta ansvar för en social, ekonomisk och miljömässig hållbar utveckling. De måste få ”action-competence”, alltså att kunna stå upp för idéer och agera även när det är obekvämt. Det är också otroligt viktigt att vi utbildar barn och unga med ett pluralistiskt förhållningssätt till utveckling. Det innebär att man ser de tre dimensionerna av hållbar utveckling – social, ekonomisk och miljömässig – i varje problem. För att fatta medvetna val måste man ständigt se olika perspektiv av frågan man har framför sig.

År 2014 avslutas FN:s decennium för Hållbar Utveckling, hur har debatten förändrats sen 2004 när dekaden lanserades?
Inom ESD händer det oerhört mycket mer nu än vad det gjorde 2004. Frågorna har fått ökad betydelse, speciellt i Tyskland, Japan, Storbritannien och Holland. I de länderna har man från politiskt håll åtagit sig att starkt stödja och arbeta för ESD under dekaden och har lanserad specifika ESD-projekt. I Sverige finns det ett politiskt engagemang för frågorna men de har blivit vagare i de nya skoldokumenten. ESD frågor lyfts också fram starkt både av enskilda eldsjälar i skolor och av många organisationer, som till exempel Svenska Unescorådet.

Nästa år avslutas dekaden och samtidigt formuleras FN:s nya Sustainable Development Goals för perioden 2015-2030. Vad är de viktigaste utmaningarna för ESD under den närmaste tiden?
Vi måste inse att ESD blir viktigare för varje månad som går. Så dramatiskt och snabbt går utvecklingen. Här har UD en särskilt viktig roll. Sverige måste lyfta fram ESD när de nya hållbarhetsmålen formuleras i FN. Nationellt bör Skolverket få mer möjligheter och resurser att ta fram forskning om hållbar utveckling och att stödja skolorna i deras arbete med ESD. Alla svenska aktörer måste också bli medvetna om att vi hänger ihop i en internationell rörelse när det gäller arbetet med utbildning för hållbar utveckling. Utbildning måste få en central roll i ett internationellt samarbete och ges högsta prioritet. Inför valet 2014 är det viktigt att alla partier lyfter frågor om utbildning för hållbar utveckling i valrörelsen. Arbetet med ESD är en kapplöpning med tiden, och vi måste öka farten!

(Intervjun gjordes 19 mars 2013)