Medie- och informationskunnighet (MIK) är en av Svenska Unescorådets prioriterade frågor och därför arrangerade vi, tillsammans med Ulla Carlsson, Unescoprofessor i yttrandefrihet vid Göteborgs universitet, en konferens på temat Medie- och informationskunnighet – En demokratifråga. Konferensen är en del av ett större arbete som Svenska Unescorådet bedrivit tillsammans med Ulla Carlsson.

Drygt 130 deltagare samlades för att diskutera nästa steg för medie- och informationskunnigheten i Sverige. Konferensen visade på vikten av en nationell MIK-politik som samlar olika politikområden och berörda aktörer med tanke på nya strategier för digitalisering och demokrati. Konferensen kan också ses som ett led inför Unescos globala MIK-vecka som arrangeras med Västra Götalandsregionen som värd hösten 2019.  Svenska Unescorådet är en samarbetspartner.

Vi frågade Ulla Carlsson, som har 30 års erfarenhet av medie- och informationskunnighet, om arbetet.

Porträtt
Ulla Carlsson

Vad tyckte du om konferensen, är du nöjd?
Jag är aldrig nöjd – det finns mycket kvar att göra inom medie- och informationskunskap! Men vad beträffar konferensen hade vi som ambition att sammanföra aktörer från olika delar av samhället och det lyckades vi bra med. Medie- och informationskunnighet är en fråga som rör hela samhället och det är viktigt att politiker, civilsamhället, folkbildningsorganisationer och mediaorganisationer träffas för att uppnå en samstämmig bild av vad som behövs göras. Konferensen har tydligt visat att det finns ett behov för ett gränsöverskridande samarbete i frågan.

Varför är medie- och informationskunnighet så viktigt?
Ytterst är det en demokratifråga och en del av samhällets fundament kopplad till yttrandefriheten. Medie- och informationskunnighet har en stor inverkan på den politiska debatten och det offentliga rummet. Det är alltså inte ett mål i sig – utan ett bidrag till arbetet att upprätthålla och utveckla demokratin.

Du har jobbat med medie- och informationskunnighet sedan 1982, hur har frågan förändrats?
Behovet av medie- och informationskunnighet uppmärksammas särskilt i samband med teknikskiften då politiken ofta befinner sig steget efter. Hur ett nationellt MIK arbete ska organiseras har diskuterats länge i Sverige utan resultat. Men det faktum att fyra statsråd (kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke, gymnasie- och kunskapsminister Anna Ekström, justitie- och inrikesminister Morgan Johansson, samt bostads- och digitaliseringsminister Peter Eriksson) talade på konferensen visar att frågan nu ligger betydligt högre upp på den politiska agendan än tidigare.

Hur står det till med medie- och informationskunnighet i Sverige?
Sverige ligger lite efter jämfört med de andra nordiska länderna eftersom vi kanske har varit mer teknikorienterade och därmed valt att lägga mer ekonomiska resurser på datorer och annan teknik än på personalresurser. Vidare kräver medie- och informationskunnighet samarbete mellan olika delar av samhället och flera myndigheter och departementen och här har det varit svårt att finna en fungerande modell. På så vis finns det flera lärdomar att dra från arbetet med medie- och informationskunnighet, också i helt andra frågor.

Vad är den stora utmaningen för medie- och informationskunnighet?
Medielandskapet förändras just nu mycket snabbt och då måste vårt sätt att hantera medie- och informationskunnighet också förändras. Det ställer stora krav på myndigheter. Erfarenheter från andra länder visar att det är mycket viktigt att skapa ett nationellt ramverk för medie- och informationskunnighet så att alla aktörer tillsammans kan skapa och dela en  gemensam referensram. Men ett tydligt politiskt ledarskap är en förutsättning och den här konferensen är en bra startpunkt för det.

Bakgrund
Det var det tredje gången som vi samlade berörda aktörer för att diskutera frågan. Det första mötet ägde rum 2013 och syftade framförallt till att lyfta frågan och bygga broar mellan politikområden. Vid mötet deltog representanter från politiken, myndigheter, akademin och biblioteken. 2016 arrangerades ett uppföljningsmöte med ungefär samma syfte men nu hade MIK-frågan fått större aktualitet och samlade därmed ännu fler deltagare, från politiken, departementen, myndigheter (generaldirektörer), akademin, biblioteken och ordföranden i aktuella utredningar (demokratiutredningen, medieutredningen, digitaliseringskommissionen).

Läs mer om Unescos arbete med medie- och informationskunskap här.