Svenska Unescopriset går i år till Khazar Fatemi, föreläsare och kulturjournalist med fokus på internationella frågor på bland annat SVT. Khazar Fatemi får priset för sitt outtröttliga engagemang för kulturarv i fara. Vi ställde några frågor till henne för att höra hur priset påverkar hennes arbete och vad som händer härnäst.
Hur känns det att vara årets vinnare av Svenska Unescopriset?
En stark tacksamhetskänsla sköljer över mig. Jag vet vad Unesco står för och att tilldelas detta pris är otroligt hedrande och jag bär den med en stark känsla av stolthet.
Vad betyder det för dig personligen att ha fått utmärkelsen? Vad betyder det för ditt arbete?
Att få denna utmärkelse är för mig en bekräftelse på att den väg jag har valt att gå har varit rätt. Att sprida kunskap om kulturarv genom att väcka tankar, nyfikenhet och framför allt genom att beröra och väcka känslor har varit rätt. Att uppmärksamma mitt arbete har också varit att uppmärksamma de röster och berättelser som mitt arbete bygger på. Jag har påverkats så starkt av de människor jag mött under mina resor och platser jag har varit på. Det är dessa röster och berättelser som burit mig framåt, gett mig mod och ork att fortsätta. De har inspirerat mig att vilja inspirera andra. Denna utmärkelse motiverar mig arbeta ännu hårdare för att få vår omgivning att förstå hur unik, värdefull och utsatt vår gemensamma kulturarv är och hur beroende den är av vår omtanke och skydd.
Varför har du valt att arbeta med kulturarv?
Jag har alltid varit intresserad inte bara av samhällen men också av hur enskilda individer formas. Själv tillhör jag den kurdiska etniciteten, världens största folkgrupp utan ett land men med en stark nation som står på pelare som enligt mig till största del består av kulturarv. I mitt arbete, oavsett vilken del av världen jag har besökt och vem jag har intervjuat, har jag vittnat om hur avgörande kulturarvet är för deras identitet och existens. Ju mer vi vet om vårt kulturarv desto bättre förstår vi inte bara oss själva men också andra. Det är just den här förståelsen och respekten för varandra som kulturarvet skapar och som har lockat mig mest till ämnet.
Vad är ditt bästa minne från arbetet med ”Kultur i farozonen”?
Det har utan tvekan varit de möten jag har haft med kulturräddarna. Deras driv, mod och fantastiska förmåga att återberätta och hålla liv i kulturarvet. Det är bl.a dessa människor som har lyckats föra kunskapen vidare så att vi idag kan fånga det magiska känslan i de världsarv som är bevarade. I dokumentärseriens 12 avsnitt är varje plats unik och jag har för varje avsnitt påverkats starkt och vuxit som journalist men även som person så jag kan faktiskt inte välja. Känner mig så otroligt priviligerad och älskar mitt yrke.
Vad blir nästa projekt?
Mitt livsprojekt har ju nu kommit och det är vår lilla dotter och jag vill så gärna lära henne det kurdiska språket. Mot hösten ser jag verkligen fram emot kommande uppdrag var av en del är att fortsätta sprida kunskap, inspirera och beröra kring ämnet kulturarv genom föreläsningar.