Ett privat företag har nyligen, genom ett storskaligt experiment inom geoingenjörskonst avsiktligt dumpat 100 ton järn i Stilla havet i syfte att orsaka algblomning. Unescos mellanstatliga oceanografiska kommission (IOC) är skeptiska till denna typ av storskaliga experiment på grund av bristen på transparens och den osäkerhet som råder runt havsgödningens effekter på sikt.

Denna praktik kallas i vetenskapliga termer för havsgödning (ocean fertilization) eller geoingenjörskonst/geoteknik (geoengeneering). Genom att tillföra järn i havsvattnet kan planktonproduktionen öka, vilket i detta fall förväntas locka laxpopulationer och därmed gynna fiskerinäringen.  Experimentet som genomfördes i juni 2012 uppdagades nyligen.

Geoingenjörskonst, eller klimat-teknik, innebär medveten storskalig förändring av jordens klimatsystem, med syftet att minska den globala uppvärmningen. Det är ett område som fått allt mer uppmärksamhet inom vetenskap och beslutsfattande, men som är förknippat med stor osäkerhet och risker. Ett tillskott av järn i havsvattnet kan göda havet på liknande sätt som näringsämnen från exempelvis jordbruket, och stimulerar tillväxten av alger, växtplankton och andra växter i havet. I teorin kan dessa växters fotosyntes öka upptaget av koldioxid ur atmosfären till havet och därmed bromsa den globala uppvärmningen.

I Unescos förslag om geoingenjörskonst, som publicerades förra året, betonas särskilt vikten av att riskerna med olika geoteknik-aktiviteter räknas in. Unesco föreslår också att man skapar ett internationellt ramverk som försäkrar att forskningsprojekt genomförs ansvarsfullt och med transparens.

I en utvärdering av ett tiotal småskaliga experiment som undersökt effekterna av järn för havsgödning konstateras att havsgödning i stor skala kan ha oväntade och svårförutsedda effekter inte bara lokalt, genom giftig algblomning etc. utan även på avlägsna platser och långt in i framtiden. På grund av den stora osäkerhet som råder runt dess påverkan på exempelvis syrehalten i haven, biogasproduktion och havsförsurning hänvisar Unescos oceanografiska kommission, liksom många andra, till försiktighetsprincipen.

2008 beslutade parterna till konventionen om biologisk mångfald (Convention on Biological Diversity, CBD) att ingen gödning av icke-kustnära vatten skulle utföras innan det fanns starkare vetenskapliga bevis för dess effekter.

IOC slår fast att förutom legitim vetenskaplig forskning, bör inga aktiviteter som involverar havsgödning tillåtas om de strider mot den resolution som antogs i Londonkonventionen och -protokollet. Storskaliga experiment bör genomföras på ett ansvarsfullt och öppet sätt, där fördelar och risker fördelas rättvist. Ett otillåtet experiement på en plats kan ha gränsöverksridande effekter hundratalös kilometer bort. Världshavens tillstånd är enormt viktig fråga som vi inte har råd att spela bort.

» Läs mer om IOC och Unescos vetenskapliga program.
» Läs mer om havsgödning på Unesco.org.