Manos Antoninis är chef för Unescos rapport Global Education Monitoring (GEM). Vi passade på att ställa några snabba frågor till Manos om rapporten och vad den betyder för Sverige. Läs mer om GEM-rapporten här.
Varför är Unescos rapport Global Education Monitoring så viktig?
Rapporten är ett verktyg som hjälper det internationella samfundet att bevaka utbildning utifrån Agenda 2030 – FN:s agenda för hållbar utveckling. Det gäller framför allt mål 4, som ska säkerställa inkluderande och jämlik utbildning av god kvalitet och främja livslångt lärande för alla.
Rapporten visar både framsteg och utmaningar inom utbildning, och ger en överblick över hur nationella och internationella strategier implementeras. Det är på grund av detta som varje rapport har ett nytt tema. I år ville vi illustrera hur konflikter, utanförskap eller kön kan förhindra någon från att få den utbildning hen har rätt till.
GEM-rapporten vill påverka utbildningspolitik och utbildning världen över. Den visar på det bästa inom utbildning från flera olika länder och sammanhang och bidrar till en nyttig debatt bland beslutsfattare, lärare och skolledare.
Varför valde ni att fokusera på migration och flyktingar som tema för årets rapport?
Agenda 2030 slår tydligt fast att ingen ska lämnas utanför, men barn vars föräldrar till exempel är säsongsarbetare eller har flyttat från en fattig landsbygd till slum i stora stöder hamnar ofta utanför skolsystemet. Barn till invandrare i höginkomstländer har ofta stora utmaningar när det gäller utbildning – det är 30 procent större chans att de inte når upp till minimikraven vad gäller skriva, läsa och räkna jämfört med barn som inte har invandrarbakgrund.
Allra störst risk är det för flyktingar – bland flyktingar i tonåren så är det bara 23 procent som går i skolan. Om inte åtgärder vidtas så kan detta innebära att mål fyra inte uppnås.
Men det finns också positiva effekter av migration. Utbildning kan bidra till att samhället kan hantera de utmaningar som migration och invandring innebär. Utbildning kan utmana fördomar och bidra till att barn och unga får kunskaper om historia och mångfald, lär sig om hur invandrare bidrar till samhället och därmed bidra till öppenhet och kritisk tänkande.
Vad är de viktigaste rekommendationerna i årets rapport?
2019 års rapport – ”Bygg broar, inte murar” – uppmanar alla länder att erkänna alla barns rätt till utbildning oavsett om de är migranter eller flyktingar. Länder måste inkludera alla migranter och flyktingar i sina nationella utbildningssystem och anpassa utbildningssystemen utifrån deras behov.
Det är positivt att många länder redan har ansträngt sig för att genomföra det här – också fattiga länder som Tchad, Etiopien, Rwanda och Uganda. Men rapporten visar också att dessa länder behöver internationellt stöd och bistånd eftersom de bara kan täcka en tredjedel av kostnaderna.
Ett annat problem är att barn i flyktingmottagningscenter har ingen eller begränsad tillgång till utbildning i länder som Australien, Ungern, Indonesien, Malaysia och Mexiko.
I Europa kan vi också notera att invandrare ofta hamnar i sämre skolor vilket innebär en nackdel för dem – dubbelt så många avslutar sin skolgång i förtid jämfört med barn till europeiska föräldrar.
Vad kan Sverige lära sig från rapporten?
GEM-rapporten berömmer Sverige för att möta de utbildningsbehov som migranter och flyktingar har, och för att hjälpa dem att lyckas. Sverige ligger i topp på det index för integration som mäter höginkomstländers förmåga att hjälpa invandrare inom utbildning. Sverige är också ett av få länder som till fullo har ett mångkulturellt utbildningssystem och bland annat hjälper nyanlända över 15 med språkkurser som är lagom långa. Man erbjuder också möjligheter för flyktingar som har arbetat inom sjukvården att snabbare komma ut på arbetsmarknaden genom anpassade åtgärder. Det finns också anpassade lärarutbildningar.
Allra viktigast är att enligt en studie som genomfördes i åttondeklassare i 14 EU-länder så var svenska elever de mest positiva till att invandrare ska ha lika rättigheter – andelen har också ökat mellan 2009 och 2016.
Detta innebär inte att det inte finns utrymme för förbättringar. Rapporten nämner visserligen inte Sverige specifikt, men den lyfter de problem som skolbarn med invandrarbakgrund har när det kommer till skolor i utsatta områden. Detta är en utmaning Sverige delar med många europeiska länder och som har en negativ inverkan på kunskapsnivåerna hos både invandrarbarn och infödda barn.