Biosfärområden bidrar till hållbar samhällsutveckling genom att vara modellområden där nya metoder utvecklas i lokal samverkan. Ett sådant exempel är ElectriVillage i biosfärområdet Vänerskärgården med Kinnekulle. Vi träffade Susanné Wallner för att ta reda på mer.

Vad är ElectriVillage?
Det är en test- och demonstrationsplats där vi försöker hitta sätt att skapa en hållbar utveckling i Vänerskärgården med Kinnekulle. Det är gemensamt initiativ från politiker och näringslivet som lanserades 2015. Initiativet har haft stort fokus på infrastruktur och har bland annat resulterat i världens största solcellsdrivna vätgasstation har byggts i området.

Vad är din roll i projektet?
Jag är utvecklingsstrateg på Mariestads kommun där jag jobbar mycket med Agenda 2030. Jag har som mål att skapa ett helhetstänk kring hållbarhet inom kommunen och vill då bredda engagemanget i samhället kring dessa frågor. Det innebär att jag tittar på olika områden och förmedlar kontakter och kunskap mellan olika parter i samhället, företag, akademi och medborgare men också affärsutveckling inom hållbarhetsområdet.

Bland annat har vi bett kommunanställda, som ofta har väldigt stor kunskap om sina arbetsområden, att skicka in förslag till en klimatåtgärdsbank. Vi fick in nästan 200. I nästa steg skulle vi vilja bredda initiativet så att alla som bor i området kommer att kunna skicka in förslag.

Vad vill man uppnå med ElectriVillage?
Vi utgår från Agenda 2030 och målet är att bli en hållbar kommun. Vi tittar mycket på andra kommuner och lär oss av dem vad som fungerar. Vi ser att vi är bra på många av delmålen men det finns fortfarande många utmaningar kvar. Ett viktigt delmål för oss är att Mariestad ska bli en fossilfri kommun och då är den solcellsdrivna vätgasstationen en viktig pusselbit.

Vad har uppnåtts hittills?
Vätgasstationen är naturligtvis ett mycket konkret resultat. Men vi har också sett att Mariestad har börjat attrahera hållbara företag som vill etablera sig i området.

Tack vare arbetet med ElectriVillage har kommunen som enda område i Norden blivit utvald av Fuel Cell Hydrogen for Europe, att få ett projektstöd från EU för att bidra till en hållbar energiomställning. Projektet handlar om att ställa om tågbanan i Kinnekulle till att drivas på vätgas.

Vad är biosfärområdets roll för ElectriVillage?
Kommunen har ett nära samarbete med biosfärprogrammet och de har bland annat hjälpt till att förmedla kontakter och skriva ansökningar. De kompletterar vårt arbete och har en viktig expertis, framför allt inom många av frågorna som är kopplade till naturen.

Vad är nästa steg?
Nu planerar vi att bygga en förskola med en helhetslösning för värme och energi, den kommer till exempel att ha solceller på taket och få sin energi från vätgas. Vi jobbar också med pedagogerna för att hjälpa dem att lyfta hållbarhet i undervisningen. Det kommer också att finnas en vägg inomhus där man odlar sallad!

Vi är dessutom med i ett projekt med flera olika aktörer, bland annat matbutiker och taxibolag, där målet är att få till bättre leveranser till de äldre i området. Behovet blev tydligt i samband med corona-pandemin men kommer att vara viktigt också på längre sikt för att bibehålla en levande landsbygd. Med samordnad varudistribution sparas både tid och pengar samtidigt som utsläppen minskar.

Svenska Unescopriset går i år till Khazar Fatemi, föreläsare och kulturjournalist med fokus på internationella frågor på bland annat SVT. Khazar Fatemi får priset för sitt outtröttliga engagemang för kulturarv i fara. Vi ställde några frågor till henne för att höra hur priset påverkar hennes arbete och vad som händer härnäst.

Hur känns det att vara årets vinnare av Svenska Unescopriset?
En stark tacksamhetskänsla sköljer över mig. Jag vet vad Unesco står för och att tilldelas detta pris är otroligt hedrande och jag bär den med en stark känsla av stolthet.

Vad betyder det för dig personligen att ha fått utmärkelsen? Vad betyder det för ditt arbete?
Att få denna utmärkelse är för mig en bekräftelse på att den väg jag har valt att gå har varit rätt. Att sprida kunskap om kulturarv genom att väcka tankar, nyfikenhet  och framför allt genom att beröra och väcka känslor har varit rätt. Att uppmärksamma mitt arbete har också varit att uppmärksamma de röster och berättelser som mitt arbete bygger på. Jag har påverkats så starkt av de människor jag mött under mina resor och platser jag har varit på. Det är dessa röster och berättelser som burit mig framåt, gett mig mod och ork att fortsätta. De har inspirerat mig att vilja inspirera andra. Denna utmärkelse motiverar mig arbeta ännu hårdare för att få vår omgivning att förstå hur unik, värdefull och utsatt vår gemensamma kulturarv är och hur beroende den är av vår omtanke och skydd.

Varför har du valt att arbeta med kulturarv?
Jag har alltid varit intresserad inte bara av samhällen men också av hur enskilda individer formas. Själv tillhör jag den kurdiska etniciteten, världens största folkgrupp utan ett land men med en stark nation som står på pelare som enligt mig till största del består av kulturarv.  I mitt arbete, oavsett vilken del av världen jag har besökt och vem jag har intervjuat, har jag vittnat om hur avgörande kulturarvet är för deras identitet och existens. Ju mer vi vet om vårt kulturarv desto bättre förstår vi inte bara oss själva men också andra. Det är just den här förståelsen och respekten för varandra som kulturarvet skapar och som har lockat mig mest till ämnet.

Vad är ditt bästa minne från arbetet med ”Kultur i farozonen”?
Det har utan tvekan varit de möten jag har haft med kulturräddarna. Deras driv, mod och fantastiska förmåga att återberätta och hålla liv i kulturarvet. Det är bl.a dessa människor som har lyckats föra kunskapen vidare så att vi idag kan fånga det magiska känslan i de världsarv som är bevarade. I dokumentärseriens 12 avsnitt  är varje plats unik och jag har för varje avsnitt påverkats starkt och vuxit som journalist men även som person så jag kan faktiskt inte välja. Känner mig så otroligt priviligerad och älskar mitt yrke.

Vad blir nästa projekt? 
Mitt livsprojekt har ju nu kommit och det är vår lilla dotter och jag vill så gärna lära henne det kurdiska språket. Mot hösten ser jag verkligen fram emot kommande uppdrag var av en del är att fortsätta sprida kunskap, inspirera och beröra kring ämnet kulturarv genom föreläsningar.