Idag den 16 mars kommer Svenska Unescopriset delas ut till årets vinnare UNESCO Creative City Östersund och Region Jämtland Härjedalen. Vinsten offentliggjordes i förra veckan och har fått många positiva reaktioner, inte minst lokalt i Östersund med omnejd.
Östersund och Region Jämtland Härjedalen får priset för sitt arbete i Unesconätverket Creative Cities, som förenar städer där kreativitet är en nyckelfaktor för hållbar utveckling. Östersund och Region Jämtland Härjedalen är medlemmar inom gastronomi, ett av nätverkets sju kreativa områden. Prisutdelningen äger rum under vårt årliga möte med Unesco-Sverige, där Unescointresserade och representanter för organisationer i vårt nätverk närvarar.
Bilder och kommentarer från det årliga mötet och prisutdelningen kommer läggas upp på #unescosverige på vår Twitter och Instagram (@unescosverige).
Bland talarna på det årliga mötet finns Eva Friman, föreståndare för SWEDESD och statssekreterare Per Olsson Fridh, Kulturdepartementet. Inte minst kommer också Dag Hartman, projektledare för internationella projekt i Region Jämtland Härjedalen, berätta om arbetet i Unesconätverket Creative Cities och om vinsten av Svenska Unescopriset.
Svenska Unescopriset går i år till Östersunds kommun och Region Jämtland Härjedalen. De har som medlem i Unescos nätverk Creative Cities lyft fram jämtländsk kultur och kreativ gastronomi som nyckel till hållbar utveckling och tillväxt.
Svenska Unescopriset uppmärksammar en individ eller organisation som gjort en framstående insats inom Unescos verksamhetsområden. Östersund och Region Jämtland Härjedalen tilldelas priset för sitt arbete i Unesconätverket Creative Cities, som samlar städer där kreativitet är en nyckelfaktor för hållbar utveckling. Östersund, och Region Jämtland Härjedalen, är medlem sedan 2010 inom gastronomi, ett av nätverkets sju kreativa områden.
Nätverksarbetet har drivits som en regional fråga där stad och landsbygd samverkar kring gemensamma mål inom gastronomi, kultur och turism. Östersund och Region Jämtland Härjedalen har även inspirerat andra städer i nätverket att utveckla medlemskapets lokala förankring. Motiveringen lyder:
Priset ges för ett uthålligt och omfattande engagemang inom Unesco-nätverket för städer och en höjdpunkt i arbetet var arrangemanget av nätverkets globala årsmöte 2016 med Östersund som värd, kompletterat med konferenser inom forskning och gastronomi. Årsmötet blev en stimulans för hela nätverket genom den uppfinningsrikedom och förankring som mötet visade.
Parallellt med årsmötet, vilket besöktes av representanter för över 100 UNESCO Creative Cities från 50 länder, genomfördes festivalen Gastronomy and Culture Week, där jämtländsk kultur och gastronomi stod i centrum.
-”Jag är stolt och glad över att allt det arbete som så många personer lade ner för att bjuda alla deltagare på en annorlunda upplevelse uppmärksammas med detta pris”, säger AnnSofie Andersson, Kommunstyrelsens ordförande, Östersunds kommun.
Priset delas ut på det årliga mötet med Unesco-Sverige den 16 mars.
Idag är det Internationella kvinnodagen och vi passar på att lyfta fram Julia Uddén och Kirsten Leistner – två unga kvinnliga forskare, som båda tog emot L’Oréal-Unesco For Women in Science-priset 2017 vid en ceremoni den 6 mars. Vi har intervjuat årets pristagare om deras forskning och deras personliga erfarenheter av hur det är att arbeta som kvinna i en mansdominerad vetenskapssfär.
Årets pristagare tillsammans med Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning, som höll tal under ceremonin och delade ut diplom. Foto: Emma Burendahl
Julia Uddén brinner för tvärvetenskap i gränslandet mellan neurovetenskap, psykologi och lingvistik, med en ny fråga i sikte: Varför är vissa människor bättre kommunikatörer än andra? Hon har nyligen fått ett femårigt forskningsanslag för att fylla de här kunskapsluckorna, genom att jämföra hjärnaktiviteten hos unga och lite äldre tonåringar. Julias val av yrke präglades av den insikt hon gjorde redan som ung tonårig: att det finns en könsordning som generar sämre lön och villkor för kvinnor. Hela hennes karriär har sedan dess genomsyrats av hennes feministiska perspektiv på samhällsutvecklingen.
Utmanar stereotypa föreställningar
Jag började engagera mig i feministiska frågor i 15-årsåldern. Att det faktiskt fanns en könsmaktsordning var en tung insikt att få redan i så tidig ålder och det färgade mig djupt. Det motiverade mig till att vilja skapa en förändring och jag sökte mig till klassiskt mansdominerade sfärer för att testa mer grundligt om den feministiska analysen faktiskt stämde. Det finns en stark förväntan på att matematiska begåvningar ska vara män. Men faktum är att jag har väldigt lätt för matematik, vilket gjorde att jag sökte till ett mattegymnasium i Stockholm. Där läste vi matte på universitetsnivå och det var, precis som jag förutspått, tyvärr en väldigt manligt dominerad miljö. Jag såg alltså i praktiken hur den feministiska teorin stämde och det motiverade mig ytterligare till att ta nästa steg.
Jag visste tidigt att jag ville forska så efter att ha läst matte på universitetsnivå, började jag som 19-åring läsa läkarprogrammet på Karolinska Institutet.
Där upptäckte jag att hjärnforskning passade mig, eftersom man där använder matematiska analysmetoder. Samtidigt var jag fascinerad av gåtan kring hjärnans funktion. Jag började hjälpa till med experiment på ett laboratorium för hjärnforskning vid sidan av min utbildning och blev helt biten av det – hjärnforskning var verkligen min grej! Forskningen i sig var dessutom mer stimulerande än min utbildning så jag hoppade av läkarlinjen och började forska på heltid när jag var 21 år.
Julia Uddén. Foto: Fredrik Persson
Jag disputerade 2012 inom kognitiv neurovetenskap vid Karolinska Institutet med en avhandling om hur hjärnan bearbetar språkliga sekvenser. Efter det började jag forska på heltid vid Max Planck Institutet för Psykolingvistik i Holland, där mina ögon öppnades upp ännu mer för den här könsmaktsordningen, som i Sverige visade sig vara jämförelsevis svag. I Holland möttes jag av en otroligt mansdominerad forskningsmiljö och det fanns starka förväntningar på att jag inte skulle ta för mycket plats.
Mest plats fick jag ta i de situationer där jag, så att säga, hejade på manliga forskare i miljön, ungefär som en cheerleader.
Kämpar för kvinnors plats
Som student och som forskare har jag ägnat mig åt att försöka flytta gränser genom att till exempel ta plats trots att omgivningen rynkar på näsan. Mina erfarenheter har skapat ett inre driv hos mig, att detta måste gå att ändra på. Jag kämpar inte bara för mina egna rättigheter, utan även för att skapa utrymme åt de kvinnor som kommer efter mig, precis som kvinnor före mig har gjort det möjligt att ens få formellt tillträde till universiteten, som kvinna. Kulturen av skepticism mot kvinnors intellektuella förmågor har gradvis försvagats men lever fortfarande kvar. Ofta talas det illa om kvotering för att det är meriterna som ska räknas oavsett kön. Men säger man så har man inte förstått hur vårt nuvarande så kallade meritokratiska system är uppbyggt.
Om vi kvoterar in kvinnor eller personer med annan etnisk bakgrund är det för att återställa en balans där vita män kvoterats in från början.
Den positiva sidan är att det faktiskt sker förändringar; det här priset är ett bra exempel på det. Men det är viktigt att fortsätta uppmärksamma kvinnliga forskare, inte minst på en europeisk nivå där många länder saknar den relativt jämställda kultur som råder i Sverige. Det är dock fortfarande en lång väg att gå innan forskningen är jämställd i Sverige. Inte minst behöver vi bli bättre på att även uppmärksamma jämställdhetsproblematiken ur ett intersektionellt perspektiv. Jag darrar inför tanken på hur svårt det måste vara att ta sig fram inom akademin när man inte bara är kvinna utan dessutom har en exempelvis icke-europeisk etnisk bakgrund. All min respekt till de som klarat av detta!
Jag blir otroligt glad för den hjälp jag kan få att fortsätta jobba för att jag själv och andra kvinnor ska kunna verka inom forskningen som vi är, utan att behöva anpassa oss till rådande normer som präglats av en mansdominerad kultur. Därför uppskattar jag verkligen initiativet For Women in Science.
Det absolut viktigaste för mig med att vara vinnare av priset är att jag får precis den här möjligheten; en relevant plattform för att prata om min forskning och hur det är att vara kvinnlig forskare.
Forskningsfrågor är manligt präglade
Mina val av forskningsfrågor är inte slumpmässiga, utan det är frågor som jag tror förbisetts på grund av att ett manligt perspektiv har styrt vilka forskningsfrågor som ställs. Min forskning om kommunikation är ett exempel på detta; jag vill ställa andra frågor om språkets evolution, ur ett vidare perspektiv. Jag anser att den nya hjärnforskningen om språket bör utgå från att språket är ett socialt system för kommunikation, till skillnad från tidigare forskning som utgått från ett grammatiskt perspektiv.
Det finns ett ännu tydligare exempel på hur manligt präglade forskningsfrågor är, en studie om hur kvinnors hjärnor förändras under en graviditet, som kom ut för några månader sen. Det sker massiva förändringar i gravida kvinnors hjärnor, framför allt i delar av hjärnan som är intressanta ur ett socialt kommunikationsperspektiv. Jag tror de flesta förstår att det här är en extremt relevant studie, ändå var vi tvungna att vänta tills 2016 innan någon ställde den rätta frågan.
Forskningsvärlden är i mångt och mycket en mansdominerad miljö och som kvinna kommer du få därför tyvärr ofta få mindre uppskattning än vad du egentligen förtjänar. Min strategi handlar om att vara medveten om detta faktum och förstå hur systemet fungerar. På så sätt kan jag ge mig själv den uppskattning jag borde fått utifrån.
Kirsten Leistner är i grunden utbildad energiingenjör. Hon har en doktorsexamen inom kemiteknik och har arbetat och studerat i flera länder, innan hon 2013 anslöt sig till en forskargrupp på Chalmers tekniska högskola, som är en av de bästa inom området för efterbehandling. Den flytten visade sig bli mycket givande för Kirsten och har lett till publiceringar av ett antal artiklar, handledning av flera studenter och senast till extern finansiering som hon kommer att använda för att etablera sig som självständig forskare.
Nyfikenhet skapar utveckling
Jag har alltid varit angelägen om att utforska världen: Att studera utomlands och senare arbeta inom vetenskap gav mig möjligheten att göra detta. Vid det här laget ser jag mig själv som en världsmedborgare efter att ha bott i fyra olika länder. För närvarande har jag en postdoktortjänst vid Chalmers tekniska högskola och jag hoppas verkligen kunna etablera mig som en oberoende forskare vid ett svenskt universitet. Att arbeta som forskare är fantastiskt för mig som älskar att upptäcka nya saker, framför allt sådant som varit okänt tidigare.
Kirsten Leistner. Foto: Fredrik Persson
Min forskning har till största del fokuserat på miljökatalys. Jag arbetar med att göra processer mer miljövänliga. Det innebär exempelvis att göra avgaserna från fordon mindre förorenande eller att producera bränslen och andra kemikalier med användning av färre naturresurser. I mitt nuvarande postdok-projekt har jag återupptagit min forskning om efterbehandling av avgaser.
Att vinna det här priset betyder mycket för mig personligen och jag ser det som ett tecken på erkännande. Det är också mycket viktigt för min forskning eftersom prissumman gör det möjligt för mig att utveckla nya initiativ i min forskning.
Jag kommer även att kunna förverkliga en idé jag har, som jag hoppas kan bidra till att skapa en kvinnlig förebild för unga forskare på Chalmers.
Detta är att bjuda in en framstående kvinnlig forskare inom mitt forskningsområde till ett seminarium här, som talar om de särskilda utmaningar hon stött på som kvinna.
Priset belyser frågan om jämställdhet inom forskning
Samtidigt som jag är otroligt glad över det här priset ser jag det som ett tecken på att jämställdhet inom forskning är ett problem, eftersom det krävs ett pris just för att uppmärksamma dem. Men jag tror också att det är bra att belysa sådana frågor och det är precis vad det här priset gör med frågan om jämställdhet inom vetenskap.
Det är mycket svårt att veta med säkerhet om ens erfarenheter har varit annorlunda på grund av ens kön. Överlag har jag haft turen att inte drabbas av könsdiskriminering. Jag tror att den stora utmaningen för kvinnliga forskare idag handlar om att ta sig upp till högre forskning och ledande akademiska positioner, till exempel att få den första universitetstjänsten efter en postdoktortjänst.
Jag tror att mentorskap och stöd från mer erfarna forskare, och i synnerhet inspiration från ledande kvinnliga förebilder, kan vara ovärderlig hjälp för yngre, kvinnliga forskare som vill avancera inom forskning.
Vetenskapen är könsblind, kvinnor och män är lika bra på att upptäcka sanningen om naturen och universum. Men för alla som vill lyckas inom vetenskap, skulle jag vilja säga att vetenskapen är en karriär med relativt få belöningar. Man bör endast överväga det om man är verkligen brinner för att ta reda på nya saker, och är villig att göra vissa uppoffringar på vägen.
På kvällen den 6 mars offentliggjordes årets vinnare av L’Oréal-Unesco For Women in Science-priset 2017: Kirsten Leistner och Julia Uddén!
Kirsten Leistner och Julia Uddén. Foto: Fredrik Persson
L’Oréal-Unesco For Women in Science-priset med stöd av Sveriges unga akademi syftar till att lyfta fram lovande kvinnor i inledningen av deras forskarkarriär inom naturvetenskap (även medicin), teknik och matematik samt skapa förebilder för kommande generationer. 2017 års pris tilldelas:
Kirsten Leistner
Fil. dr i kemiteknik vid Chalmers tekniska högskola
-för hennes framgångsrika forskning rörande fundamental förståelse av katalysatorers temperaturberoende aktivitet. Hon har gjort en upptäckt som kan leda till utveckling av förbättrade katalysatorer.
Kirsten Leistnersforskning handlar om att minska förorenade utsläpp från person- och lastbilar. Några av de mest skadliga föroreningarna från fordon består av sotpartiklar och kväveoxider. Dessa skadar miljön i form av surt regn och skador på ozonlagret, de bidrar till smog och kan orsaka lungproblem. Tekniker för efterbehandling av avgaser begränsar utsläppen från person- och lastbilar genom att placera en katalysator som fungerar som ett filter i avgassystemet. Dessa katalysatorer består av fasta ämnen som omvandlar förorenande partiklar och kväveoxider till ofarliga gaser. Målet med Leistners forskning är att förstå varför katalysatorer bryts ner under vissa förhållanden, och utveckla bättre katalysatorer som inte lika lätt bryts ned. I sin framgångsrika forskning studerar Leistner bland annat egenskaperna hos zeoliter för eliminering av skadliga kväveoxider i avgaser genom katalys.
Leistners forskning utmärks av både geografisk rörlighet och innovativa samarbeten med stor internationell erfarenhet. Hon har tidigare belönats med flera utmärkelser och hoppas att etablera sig som självständig forskare.
Bakgrund: Född 7 mars 1984. Fil. dr i kemiteknik 2012 vid Université Pierre et Marie Curie, Frankrike, därefter postdok vid Chimie ParisTech, Frankrike, samt vid Chalmers Institution för kemi och kemiteknik.
Julia Uddén
Fil. dr i kognitiv neurovetenskap och Pro Futura-forskare vid Stockholms universitet och Swedish Collegium for Advanced Study (SCAS).
-för forskning som kännetecknas av intellektuell djärvhet och som syftar till att förstå hur människans språkliga kommunikation utvecklas.
Julia Uddéns forskning handlar om kommunikation, och varför vissa människor är bättre på att kommunicera än andra. Studierna omfattar till exempel jämförelser av hjärnaktiviteten hos unga och lite äldre tonåringar med hjälp av hjärnkamera. Tanken är att hjärnans reaktion på klarspråk, jämfört med inlindad kommunikation, förändras under ungdomsåren. För personer med kommunikationssvårigheter, som vid autism, utgör inlindade budskap ett problem. Uddén undersöker hur hjärnans språknätverk kan utvecklas, inte minst under ungdomsåren, för att stärka möjligheterna att kommunicera även för individer med neuropsykiatriska funktionshinder. Hennes nydanande forskning undersöker också hur virtuella miljöer kan användas som hjälpmedel för kommunikationsträning.
Uddéns forskning kopplar ihop naturvetenskap och humaniora på ett nytänkande vis, hon brinner för tvärvetenskap i gränslandet mellan neurovetenskap, psykologi och lingvistik. Uddén har erhållit flera prestigefyllda anslag och gjort en rad insatser för att föra ut sin forskning. Hon har konsekvent etablerat internationella kontakter med ledande miljöer i sitt fält och har stor potential att göra betydelsefulla bidrag till sitt fält med den egna forskargrupp hon nu står i begrepp att bilda.
Bakgrund: Född 12 juni 1985. Fil. dr i kognitiv neurovetenskap 2012 vid Karolinska Institutet, följt av en forskartjänst vid Max Planck Institute for Psycholinguistics i Holland. Tillträder sin tenure track-tjänst som Pro Futura Scientia Fellow vid Stockholm University Brain Imaging Centre (SUBIC) 2017.
Årets pristagare tillsammans med Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning. Foto: For Women in Science 2017
Inom kort publiceras intervjuer med vinnarna på vår hemsida.
Attacker mot konst- och kulturutövare runt om i världen har ökat de senaste åren. Förra året rapporterades 1 028 attacker i 78 länder mot konst- och kulturutövare. Konstnärer måste få arbeta fritt från hot och inskränkningar.
I ett digitalt medielandskap flyttas bilder, åsikter och rykten blixtsnabbt över jordklotet. Men också hat kan mobiliseras snabbt vilket är ett hot mot den konstnärliga friheten. År 2016 rapporterades över tusen attacker mot konst- och kulturutövare enligt en rapport från organisationen Freemuse. Hoten mot konstnärer hamnar ofta i skuggan av attackerna mot andra utsatta grupper som journalister och människorättsaktivister.
Konstnärer har en unik roll i samhället. Konsten kan skapa skönhet och riva ner den, den kan roa och oroa, och ge inspiration till kreativitet. I konsten innesluts samhällets minnen, erfarenheter och berättelser. Därför är just konsten provocerande i odemokratiska samhällen.
Många förknippar Unescos arbete med bevarande av världsarv och kulturarv. Men för att ha ett kulturarv i morgon måste vi ha levande konst idag.
År 2005 antogs Unescos konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar. Den handlar om att erkänna länders rätt och skyldighet att föra en kulturpolitik till stöd för kulturell mångfald. Konventionen främjar interkulturell dialog och respekt för kulturella rättigheter samt att verka för ett stärkt internationellt kultursamarbete.
Konventionen syftar till att konstnärer, kulturarbetare och medborgare i hela världen ska ges möjlighet att skapa, sprida och ta del av ett brett utbud av konst och kultur. Den utgör också ett ramverk för att skapa insatser för inkluderande, rättvis och hållbar tillväxt och utveckling som hjälper oss att uppfylla de globala målen i Agenda 2030. De kulturella och kreativa näringarnas betydelse för ekonomisk och social utveckling erkänns också i konventionen.
Alla 144 länder som är anslutna till konventionen har en skyldighet att implementera och arbeta för att uppfylla dess målsättningar.
Politiker, organisationer och aktivister världen över arbetar för konstnärlig frihet och mot censur med stöd av konventionen.
Rädslan för censur leder ofta till självcensur som är ett allvarligt hot mot yttrandefriheten. Självcensur kan också vara en konsekvens av hot och våld: instrument och konstverk krossas, butiker, teatrar och gallerier bränns ner, konstnärer blir misshandlade eller i värsta fall mördade. Därför är ett ständigt pågående förebyggande arbete nödvändigt för att skapa långsiktigt skydd.
Professor Yudhishthir Raij Isar och statssekreterare Per Olsson Fridh vid seminariet Re|shaping Cultural Policies: Diversity in Arts and Culture − Global Goals and Local Experiences som ägde rum 2 mars. Foto: Niklas Sagrén
Konventionens frågeställningar är högt prioriterade för Sverige både nationellt och internationellt. Därför har Svenska Unescorådet och Kulturrådet i veckan bjudit in ett flertal internationella experter inom konstnärlig frihet och kulturpolitik till Stockholm. Bland annat har ett seminarium organiserat av Svenska Unescorådet, Kulturrådet och Unesco ägt rum under torsdagen.
Det är av största vikt att se att yttrandefrihet också är en möjlighet att ta del av kultur och konst, en medborgerlig rättighet som är essentiell för ett välmående och väl fungerande samhälle.
Mats Djurberg, generalsekreterare, Svenska Unescorådet
Den 6 mars delas L’Oréal-Unesco For Women in Science-priset ut för andra gången i Sverige. Priset är ett samarbete mellan Svenska Unescorådet, L’Oréal Sverige och Sveriges unga akademi med syfte att uppmärksamma två lovande kvinnliga forskare inom naturvetenskap, teknik eller matematik.
Emma Frans är doktor i medicinisk epidemiologi. Hon är även en aktiv vetenskapsskribent och kommunikatör som syns mycket i både media och på sociala medier. Under L’Oréal-Unesco For Women in Science-prisutdelningen kommer Emma vara på plats för att delta i ett panelsamtal om jämställdhet inom forskning.
Jag tycker att det känns viktigt att uppmärksamma jämställdhet inom akademin, även om jag inte själv drivit den frågan aktivt. Det här priset är ett bra sätt att göra det på.
Fakta motverkar rädsla
På twitterkontot Alternativa flashar sprider Emma positiva nyheter om saker som händer i världen, som en motreaktion till de alarmerande nyhetsflashar som ofta dominerar flödet på sociala medier idag. Hon vill bekämpa nyheter som bara speglar människors rädsla och lyfta fram fakta.
– Rädsla gör oss irrationella, vilket utnyttjas av populister. Vi behöver kvinnor och yngre människor inom akademin som sprider kunskap och som får forskningen att nå fler. Jag tror att en av anledningarna till att jag fått så stort genomslag inom vetenskapskommunikation är just för att jag är kvinna; den stereotypa vetenskapsmannen når inte ut till den breda allmänheten.
Jämställdhet inom forskning behövs
Inom akademin förstår man inte vikten av att inkludera kvinnor. Fokus ligger på att sträva efter excellens, istället för jämställdhet. Men systemet som är avsett för att gynna de bästa forskarna, oavsett kön, leder till att de strukturella ojämlikheterna bevaras, eftersom män har lättare att meritera sig inom akademin än kvinnor.
– Det kan vara nedslående att läsa om hur jämställdhetsproblematiken ser ut, inte bara inom akademin, utan även i samhället i stort. Jag hoppas att det håller på att förändras, eftersom det verkligen behövs kvinnor inom akademin. Det är kul och stimulerande att arbeta med forskning och drygt 50 procent av de som doktorerar är trots allt kvinnor; problemet är att kvinnor saknas på de högre positionerna. Som kvinna inom akademin är det viktigt att hitta en bra arbetsgrupp men det som framför allt behövs för att göra akademin mer jämställd är ett övergripande arbete för att få bort den manliga normen inom vetenskap.
Nu finns en ny version av Unescos världsarvskarta tillgänglig att beställa eller ladda ner som PDF. Kartan innehåller även en lista med samtliga världsarv och deras placering samt bilder på utvalda världsarv.
Alla dessa platser, hur olika de än må vara, har en sak gemensamt: som världsarv har samtliga ett särskilt kulturellt eller naturligt värde för mänskligheten och är värda att bevara så att kommande generationer kan lära känna och uppskatta dem.
