Kristianstads Vattenrike utnämndes till ett biosfärområde år 2005 och år 2010 öppnade de sitt besökscentrum naturum, som den 27/11 fyller tio år. Under coronapandemin har fler människor hittat ut i naturen, det har många positiva effekter för folkhälsan men riskerar att öka nedskräpningen i naturen. Hur har Vattenriket hanterat balansgången mellan en ökad besöksmängd och uppdraget att skydda naturen? Vi intervjuade Åsa Pearce, informationsansvarig för biosfärområdet för att få svar på den frågan!

Vattenrikets informationsansvarige Åsa Pearce under ”Storstädning i Vattenriket”.

Vad arbetar ni med just nu i Vattenriket?

Övergripande arbetar vi med temat ”Upplev Vattenriket” där vi sätter extra fokus på att folk ska hitta ut i Vattenriket. Vi har 21 besöksplatser runt om i landskapet där det finns information och fikaplatser, på så sätt underlättar vi för människor att komma ut och uppleva området. En fara med fler besökare är ökad nedskräpning, därför har vi precis genomfört projektet ”Storstädning i Vattenriket”.

Vilka tankar ligger bakom ”Storstädning i Vattenriket”? Hur bidrar det till hållbar utveckling?

Som biosfärområde är vi ett modellområde för hållbar utveckling vilket innebär att vi tar fram lokala lösningar på globala problem. Nedskräpning är ett exempel på ett globalt problem, haven är fulla av skräp och det har också uppmärksammats i samarbetet vi har med andra biosfärområden runt Östersjön. Eftersom vi fokuserar på att visa folk ut i naturen har vi också ett ansvar att uppmuntra till att ta med sig skräpet hem.

Berätta om aktiviteterna ni hade under ”Storstädning i Vattenriket”!

Vi valde den 19 september som startdatum eftersom det är ”World Clean Up Day” och Håll Sverige Rent-dagen, sen hade vi aktiviteter under en hel vecka. Vi bjöd in till en storstädningsdag där vi utrustade folk med handskar, påsar och plockredskap så att de kunde plocka skräp. Skräpet lade vi på hög vilket gav oss tillfälle att berätta om vad som är det vanligaste skräpet och hur länge skräp stannar i naturen. Vi hade också aktiviteter med olika föreningar under veckan, man kunde exempelvis plogga (plocka skräp och jogga) tillsammans med löpargruppen och plocka skräp med brukshundsklubben. Vi avslutade med en konsert med musikgruppen SKROT som spelade musik på instrument gjorda av skrot.

Vi försöker jobba lustfyllt och erbjuda många olika vägar in i engagemanget. Det är viktigt att folk känner att vi kan göra något åt problemen med enkla medel och inte känna att det är hopplöst. Det är en utmaning när det gäller skräp men jag tycker att vi lyckades engagera många och göra det roligt!

Hur kommer arbetet i Vattenriket att se ut framöver?

Vårt besökscentrum naturum fyller 10 år den 27 november så vi kommer att ha en del festligheter kring det. Bland annat håller vi på med att ta fram en app som heter Silurus som ska lanseras under jubileet. I appen får man möta några av våra ambassadörsarter som är kungsfisken, uttern och tranan. Appen uppmanar till att ge sig ut och uppleva Vattenriket!

Idag var det 75 år sedan Unesco grundades den 16 november 1945 då 37 länder skrev under organisationens konstitution – idag har Unesco 193 medlemsländer. I Unescos stadgar står följande Eftersom krigen har sitt ursprung i människornas sinnen, måste försvaret av freden också byggas upp i människornas sinnen. För att uppnå fred i människans sinne arbetar Unesco med utbildning, kultur, kommunikation/information och vetenskap. Vad innebär det arbetet i praktiken? Hur är det att arbeta för en stor internationell organisation som Unesco?

Vi pratade med Unesco-svensken Ellen Lekka för att lära oss mer! Ellen har arbetat för Unesco i tio år i olika länder, idag arbetar hon för Unesco i Samoa i Stilla Havet med frågor som länkar kultur med folkcentrerad utveckling och fredsarbete.

Ellen Lekka (till höger) på Sydsudans nationella arkiv.

Hur började du arbeta på Unesco?
Kulturarv har alltid fascinerat mig. Jag växte upp i Grekland, omgiven av tempel och historia. När jag valde att bli konservator och arbeta med arkeologiska utgrävningar trodde jag aldrig att ett jobb för Unesco skulle vara möjligt – det var en dröm utom räckhåll. Det var först när jag gjorde min master i världsarvstudier (World Heritage Studies) i Tyskland som drömmen blev verkligare, när jag fick chansen att delta på ett möte med Unescos Världsarvskommitté. Plötsligt stod det klart för mig att det är det här jag vill jobba med. Efter en kort praktik på ICOM genom ett Erasmus-stipendium fick jag mitt första jobb på Unescos museienhet.

I vilka länder har du arbetat?
Sedan 2010 har jag jobbat med Unesco inom kultursektorn och fått möjligheten att vara på både huvudkontoret i Paris och i fält på diverse olika landskontor. Jag har arbetat i Sydsudan, vid regionkontoret för Gulfstaterna och Jemen, i Kamerun och i Ekvatorialguinea. Jag har också arbetat med projekt i Egypten och i Jerusalem och har nu nyligen påbörjat mitt nya uppdrag i Samoa.

Vilka frågor arbetar du med?
Först och främst arbetar jag med projekt som länkar kultur med folkcentrerad utveckling och fredsarbete, det kan vara allt från världsarv till kreativa industrier. I Sydsudan var jag ansvarig för ett ambitiöst projekt för freds- och nationsbyggnad vars syfte var att upprätta en offentlig kultursektor som skulle hjälpa det unga landet att stärka sin nationella identitet och skapa bättre förutsättningar för fred. Jag är väldigt stolt över det arbete som gjordes och de resultat som uppnåddes, till exempel etableringen av Sydsudans nationella arkiv.

I Samoa är arbetet inriktat på att stödja sårbara samhällens livsförsörjning, använda kultur för att lösa sociala problem som könsbaserat våld och stödja arbetet med att skydda kulturarvet. Vad som fascinerar mig i Stillahavsområdet är möjligheten att använda traditionell kunskap för att bekämpa konsekvenserna av klimatförändringarna och naturkatastrofer. Vi har mycket att lära från inhemska förvaltningsmekanismer som utvecklats under århundraden av visdom och interaktion med den naturliga miljön.

Vad är det roligaste med att arbeta på Unesco?
Den kulturellt mångsidiga arbetsmiljön är både det bästa och det mest utmanande med en så stor organisation som Unesco. Möjligheten att arbeta med världsledande experter från olika kompetensområden är oerhört inspirerande. Jag tycker också om hur Unesco möjliggör sektoröverskridande samarbete. Detta har jag särskilt uppskattat och trivts med när jag jobbat på fältkontor där man arbetar nära kollegor inom områden som utbildning, kommunikation och vetenskap. Det är på detta sätt Unesco bidrar till världen – genom förmågan att bygga fred i människors sinnen genom utbildning, kultur och vetenskap. Från första parkett har jag bevittnat och upplevt hur riktade åtgärder på gräsrotsnivå skapar möjligheter. Detta i kombination med förändringar på politisk nivå möjliggör reell människocentrerad utveckling – syftet med Unescos arbete världen över.

Kommittén för biosfärprogrammet i Sverige har beslutat att godkänna Vombsjösänkans ansökan om att bli en kandidat för Unescos biosfärprogram. Vombsjösänkans kandidatur är ett samarbete mellan Sjöbo, Lund och Eslöv kommun. Ett biosfärområde är ett modellområde för hållbar utveckling och har till uppgift att söka lokala lösningar på globala problem. Det finns 714 biosfärområden i 129 länder i världen, varav sju finns i Sverige.

”Det engagemang som finns i biosfärområdena är ett viktigt bidrag i arbetet för att nå de globala hållbarhetsmålen. Att tre kommuner står bakom Vombsjösänkans ansökan är bara ett exempel på hur biosfärområden främjar samarbete och dialog. Jag hoppas att Vombsjösänkans närhet till forskningsinstitutioner och innovationscenter, däribland Lunds universitet, kan leda till ett gott utbyte mellan forskningen och området. Jag hoppas även att samarbetet med forskningen kommer att generera ny kunskap om hållbarhetsutmaningar och deras lösningar”, säger Svenska Unescorådets generalsekreterare Anna-Karin Johansson.

Alla biosfärområden bedriver hållbarhetsarbete utifrån sina unika förutsättningar. Vombsjösänkan har fyra fokusområden, nämligen samspel mellan tätorter och landsbygder, värdefullt vatten, odlingslandskapets ekosystemtjänster samt natur- och kulturarv. Vombsjösänkan är också sannolikt ett av Sveriges artrikaste områden och det förekommer ett stort antal rödlistade arter i området. Området har dessutom starka naturvärden.

Vad händer nu?

Vombsjösänkan har nu fått officiell status som kandidat till att bli ett biosfärområde. Det innebär att området kommer att delta i det nationella biosfärarbetet. De kommer också att inleda ett arbete för att ta fram sin formella ansökan till Unesco om att bli ett biosfärområde. Det arbetet väntas ta flera år, sedan skickas ansökan in av regeringen till Unescos biosfärprogram.

Biosfärprogrammet i Sverige

Syftet med Unescos biosfärområden är att förbättra relationen mellan människor och miljö globalt, samt att skapa ett hållbart samhälle. I Sverige finns idag sju biosfärområden: Kristianstad Vattenrike, Vänerskärgården med Kinnekulle, Blekinge Arkipelag, Älvlandskapet Nedre Dalälven och Östra Vätterbranterna, Voxnadalen och Vindelälven-Juhttátahkka.  4% av Sveriges befolkning bor i ett biosfärområde och biosfärområdena utgör sammanlagt 7% av Sveriges yta. Var tionde kommun ingår i ett biosfärområde.

Sverige har en lång historia av att stötta Unescos arbete inom alla organisationens arbetsområden och är idag den största givaren av frivilliga bidrag. Ett sådant exempel på frivilliga bidrag är det avtal som Sida och Unesco skrev under i oktober i år. Avtalet innebär 25 miljoner kronor svenskt bistånd till Unescos arbete med forskning och vetenskap. Vi hörde av oss till Andreas Admasie, ansvarig forskningssekreterare på Sidas enhet för forskningssamarbete, och ställde fyra frågor om avtalet, vad det kommer leda till, och varför det är viktigt att stötta Unescos arbete med forskning.

Hej Andreas! Vad innebär det nya avtal som Sida och Unesco precis har tecknat?

Det innebär att vi finansierar ett två-årigt program inom Unesco som stärker sex afrikanska länders (Ghana, Sierra Leone, Burundi, Tanzania, Moçambique och Zimbabwe) arbete med att implementera Unescos rekommendation om forskning och forskare. Länderna får också stöd i att sammanställa nationella rapporter om hur de efterlever rekommendationen. På så sätt kommer stödet att leda till en starkare ställning för vetenskap, teknologi och innovation i dessa länder. Avtalet kommer också att bidra till att sprida kunskap om och främja implementeringen av rekommendationen på hela den afrikanska kontinenten. Programmet är ett samarbete mellan Unescos naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga sektorer.

På vilket sätt bidrar detta avtal till mer jämställd, hållbar och inkluderande forskning?

Icke-diskriminering, inkludering, akademisk frihet och hållbar utveckling är ledande principer i Unescos rekommendation om forskning och forskare. Genom att stärka ländernas arbete med rekommendationen och främja implementeringen av den bidrar vi till att framtida forskning följer dessa principer.

Sverige ger redan stora frivilliga bidrag till Unesco. Hur kompletterar detta avtal det stöd som redan ges?

Den största delen av Sveriges stöd till Unesco går till utbildningssektorn, men även arbete som rör press- och yttrandefrihet. Utbildning och forskning hänger såklart ihop på många sätt, och kan även kopplas samman med dessa friheter. Vi har länge velat ha ett forskningssamarbete med Unesco i vilket akademisk frihet är en viktig del. Nu har vi hittat ett upplägg som vi är mycket hoppfulla om. Det normativa arbetet inom områden som icke-diskriminering, jämställdhet, och akademisk frihet tror vi kommer att främja forskning såväl som utbildning, och i förlängningen även press- och yttrandefrihet.

 Varför tycker ni på Sida det är viktigt att stötta Unesco?

Unesco besitter en unik teknisk kompetens och ett stort inflytande. Inom forskningssamarbetet ser vi Unesco som en närmast idealisk samarbetspartner i vår strävan mot att utveckla arbetet med att främja akademisk frihet.

Foto: Edwin Mjwahusi
Dr Donatha Tibuthwa forskar på svamp som en viktig näringskälla. Foto: Edwin Mjwahusi

Unescos biosfärområde Vänerskärgården med Kinnekulle, som är ett modellsamhälle för ett mer hållbart sätt att leva, lanserar under våren flera initiativ för att öka medvetenheten om globala utmaningar inom miljö och andra samhällsområden. Initiativen riktar sig främst till barn och unga.

Mats Djurberg, generalsekreterare på Svenska Unescorådet, säger:

Att förstå sin omvärld och de utmaningar vi kommer att möta framöver är det första steget för att hitta en väg för ett mer hållbart samhälle. Och då måste vi få med oss de som är unga idag. De här initiativen är en viktig del i pusslet för en bättre miljö och ett mer hållbart sätt att leva.
I mars öppnar en utställning, *Här finns liv, på naturum Vänerskärgården vid Läckö slott som visar utmaningar och hållbara aktiviteter genom en app skapad i samarbete med Skövde högskola. Besökare på utställningen får i uppdrag att svara på frågor med hjälp av en 6 meter lång väggtäckande kartbild, illustrerad av Veronica Jensen.

I juni lanseras ytterligare ett initiativ där appen integrerats med Läckö slotts naturstig. Appen lär deltagarna om vilka naturliga superkrafter de har och hur just deras egenskaper kan vara värdefulla för en mer hållbar framtid. Deltagarna får också lära sig mer om FNs globala mål om ekosystem och biologisk mångfald.Satsningen görs i samarbete med Stiftelsen Läckö slott, Dacapo Mariestad, NBV, Högskolan i Skövde, Mariestad, Götene och Lidköpings kommuner tack vare finansiering från Skaraborgs kommunalförbund, John Hedins stiftelse, Grevillis fond samt Sparbanksstiftelserna Skaraborg, Alfa och Lidköping.

Förbokning av besök till utställningsrummet med Kartspelet sker genom naturum fram till Läckö slotts öppning i juni, efter det kan man spontant besöka utställningen under sommarsäsongen. Fri entré vid båda upplevelserna.

Håll utkik efter fler aktiviteter kopplade till *Här finns liv under hela 2018!
Mer information
Läs om finansiärer och program här.

Läs om Unescos biosfärområden här.

Väggmålning och app

Digitaliseringen har lett till en större mångfald inom media, då fler har möjlighet att ta del av information och dessutom bidra till att ta fram och sprida information, enligt Unescos rapport World Trends in Freedom of Expression and Media Development, som nu publicerats för tredje gången. Den ökade mängden av information är dock, enligt Unesco, inte helt oproblematisk, eftersom tillgången på felaktig information och ryktesspridning också ökat. Digitaliseringen har dessutom inneburit att hat och hot både mot journalister och deras källor har blivit vanligare.

Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke välkomnar Unescos rapport, som finansierats av Sverige:

När journalister hotas eller mördas är det samtidigt ett allvarligt hot mot oss alla. Fria och självständiga medier är en grundläggande förutsättning för vår demokrati.

Fördubbling av mord på kvinnliga journalister

Rapporten belyser också bristen på jämlikhet i media. Bara var tredje journalist är en kvinna och när det gäller beslutsfattare inom media är 75% män. Kvinnliga journalister drabbas ofta hårdare av hat och hot på nätet och rapporten visar på en fördubbling av antalet mord på kvinnliga journalister, från fem till tio mord varje år under perioden 2012 – 2016. Bara var tionde journalistmord leder till fällande dom.

Medias självständighet försämras

Ytterligare en oroväckande trend är den ökning av försöken att kontrollera spridningen av information och rapporten noterar att medias självständighet därmed oftare är hotad. Runt om i världen har det också blivit vanligare att websajter blockeras av myndigheter. I många fall görs detta med hänvisning till allt striktare lagstiftning om nationell säkerhet, förtal eller andra inskränkningar av yttrandefriheten. Rapporten slår också fast att även om digitaliseringen har gjort det lättare att sprida information så har det också försvårat för etablerade medier att hitta en hållbar ekonomisk modell, vilket i vissa fall har ökat deras beroende av statligt stöd.

Bakgrund: Unescos arbete för att främja journalisters säkerhet

2012 antog FN en handlingsplan för journalisters säkerhet och frågan om straffrihet för brott mot journalister som samordnas av Unesco. Press- och yttrandefrihet är prioriterade frågor för Sverige inom Unesco. Sverige sitter i styrelsen för Unescos program för medieutveckling IPDC (International Programme for the Development of Communication) 2017-2021.

Mer information

Rapporten finns tillgänglig här.

För alla er som planerar att resa något under semestern har vi valt att sammanställa Unescos råd för ett hållbart resande.

  1. Kultur och miljö är ofta det värdefullaste lokalbefolkningen har att dela med sig av. Tänk på att handel med utrotningshotade djur, växter och antikviteter är straffbart.
  2. Visa hänsyn till lokala sedvänjor. Var nyfiken. Räkna det som självklart att du inte kan göra allt ”som hemma”. Var ödmjuk och visa respekt genom att bland annat korrekt klädsel. Anlita gärna en loka guide.
  3. Ta god tid på dig. Hövlighet och tålamod öppnar ofta dörrar till positiva upplevelser och vänskap. I många kulturer uppfattas brådska som oartigt.
  4. Visa respekt. Undvik att visa eller provocera fram ilska. Att mista självbehärskningen betyder i många kulturer att man förlorar ansiktet och detta är pinsamt! Fråga innan du fotograferar.
  5. Vid en lyckad affär är bägge parter nöjda. Använd humor och tålamod. Kom ihåg att bägge parter ska tjäna på affären. Utnyttja inte motpartens fattigdom.
  6. Ge inte pengar till barn som tigger. Ge hellre till föräldrar, lärare eller lokala humanitära organisationer. Barn som tjänar mycket pengar på tiggeri kan försumma sin skolgång.
  7. Köp lokalproducerat så bidrar du till den lokala ekonomin och lokala traditioner och hantverk kan leva vidare.
  8. Stöd gärna miljömedvetna utflyktsalternativ. Om turen kostar lite mer går ofta de extra kronorna till att bevara miljö- och kulturarv.
  9. Spar på naturresurserna. Ta en snabb dusch istället för bad. Använd luftkonditionering så lite som möjligt, sopsortera om möjligt, köp returförpackningar. Följ upptrampade stigar och vägar och besök gärna lokala naturparker.
  10. Res helst under lågsäsong. Det är lättare att få kontakt med lokalbefolkningen för de har mera tid. Samtidigt bidrar du till att inte anstränga resmålets miljö- och kulturgränser.

Trevlig resa önskar vi på Svenska Unescorådet!

Hållbara tips för resande

Lisa Söderlindh i samband med demonstrationerna för yttrandefrihet efter attacken mot Charlie Hebdo. Foto: Caroline Hammarberg
Lisa Söderlindh i samband med demonstrationerna för yttrandefrihet efter attacken mot Charlie Hebdo. Foto: Caroline Hammarberg

Lisa Söderlindh arbetar på Migrationsverket, men har under de senaste månaderna gjort tjänstemannautbyte på Unescos sekretariat i Paris. Läs om Lisas tid i Paris och hennes råd till andra som vill göra ett liknande utbyte.

Vem är du och varför valde du att göra detta utbyte?
– Jag har länge haft ett intresse för Unescos arbete och det jag kallar ”Unesco-modellen”, det vill säga Unescos breda mandat och uppdrag, mångfalden av nätverk och samarbetsformer och inte minst hur organisationen integrerar perspektiv från olika vetenskaper, forskningsområden, intressegrupper, regioner, länder och befolkningar.
– Genom utbytet ville jag få möjlighet att vidga mitt eget sätt att närma mig frågor som berör och engagerar, däribland migrationsfrågan, och förnya blicken på myndighetens uppdrag och mer specifikt; dess externa kommunikationsarbete där jag har min hemvist.

Hur tror du att erfarenheterna från Paris kommer hjälpa dig i ditt arbete?
– Trots sin begräsning kommer det som jag lärt mig om Unescos verksamhet och ”Unesco-modellen” kunna ge navigering i min fortsatta tjänst på Migrationsverket. Bland annat i form av uppslag och nya infallsvinklar på frågor som visserligen inte är nya men väldigt relevanta, exempelvis konflikten i Syrien och den humanitära krisen som drivit över nio miljoner människor på flykt.
– Migrationsverket har även en specifik uppgift vad det gäller att främja en nyanserad bild av migranter och ett Sverige som med öppenhet tar tillvara den globala migrationens möjligheter. Unesco kan fungera som en inspirationskälla just vad det gäller idéer, metoder och forum för att främja representationen, presentationen och inkluderandet av mångfalden röster i publika sammanhang. Berättelserna som hörs och bilderna som utmålas kräver nya, fler och bredare penseldrag över gränserna. Nu mer än någonsin och i synnerhet i Sverige vars migrationsmodell är en återkommande referens i den internationella migrationsdebatten och ett flitigt rapporteringsobjekt på den globala mediescenen.

Hur har din tid på Unescos sekretariat sett ut och vilka är dina huvudsakliga arbetsuppgifter?
-Den första tiden var jag på det internationella programmet för utveckling av kommunikation, IPDC, vilket gav mig en möjlighet att arbeta med att främja uppbyggnaden av fria och oberoende medier i utvecklingsländerna. Några uppgifter var att producera en rekommendationsrapport utifrån en genusutvärdering av de många medieprojekt som Unesco stöder runt om i världen samt att arbeta med kommunikationen inför en kommande konferens om internetrelaterade frågor kring tillgången till information och kunskap, yttrandefrihet, integritet och etiska dimensioner av informationssamhället.
– Sedan november 2014 är jag på sektorn för samhällsvetenskap och humaniora där arbetet leds av det övergripande målet att främja inkluderande social utveckling, interkulturell dialog och närmandet mellan kulturer. Jag bidrar bland annat till sekretariatets insatser och aktiviteter på migrationsfronten inom ramen för Global Migration Group, GMG, som är ett samordningsforum för globala migrationsfrågor. Annat handlar till exempel om att ge stöd till Unescos fältkontor om migration samt att utforma strategiska kommunikationsplaner och projektförslag.
– Till de mest inspirerande sidorna av arbetet på sekretariatet hör mångfalden av människor, och bredden av perspektiv, metoder och förhållningssätt. Organisationens verksamhetsfält låter sig inte sammanfattas men kan belysas i exempel. Från kristallernas historiska betydelse och röntgenstrålarnas nutida roll, till öbefolkningar som lever under det konstanta hotet av översvämningar till journalisters säkerhet.
– Paletten av projekt, frågor och aktiviteter som Unesco driver är inspirerande samtidigt som omfånget skymmer. I det visionära finns någonting illusoriskt. Å andra sidan är det kanske just det höga taket och drevet för intellektet, det kritiska tänkandet och ett själsligt utbyte som utgör en betydelsefull motpol till den materiella välfärdens dynamik i vad som i mångt och mycket blivit en digitaliserad vardag.

Vilka råd kan du ge andra tjänstemän som vill göra ett utbyte vid Unescos sekretariat?
– För att ta beslutet om att ansöka om utbyte föreslår jag att man ägnar tid åt att skaffa sig en klar bild av vilken sektion inom sekretariatet och vilket specifikt arbetsteam som skulle matcha en bäst, då man arbetar väldigt olika på olika delar av sekretariatet.
– Mitt råd skulle även vara att överväga placering på något av Unescos kontor i utvecklingsländer, de som kallas fältkontor.

Vill du göra ett tjänstemannautbyte på Unesco? Läs mer här >

johanna mactaggartJohanna MacTaggart är koordinator för Unescos biosfärprogram, the Man and the Biosphere Programme (MAB), i Sverige. Här berättar hon om programmet och sitt uppdrag.

Vad är det som gör programmet så viktigt och unikt?
– Biosfärprogrammet är viktigt då det sätter fokus på hållbar utveckling. Det består av ett stort antal utvalda områden i världen, som fungerar som exempel på hur det är möjligt att arbeta i en lokal kontext med globala hållbarhetsfrågor och utmaningar.
– Programmet utmärker sig på flera sätt, bland annat genom den nära kopplingen mellan vetenskap och praktik. Biosfärprogrammet stöder vetenskaplig forskning, och den nya kunskapen kan direkt appliceras lokalt av människorna som lever i biosfärområdena. Det pågår en ständig dialog mellan forskning och lokalsamhälle. Det är också unikt genom att det bygger på lokalt engagemang och lokal förankring. I alla biosfärområden är det en lokal organisation som är navet, och som uppmuntrar och engagerar andra i området att alliera sig med tanken hållbarhet.

Vilka är Unescos möjligheter respektive utmaningar på ditt område som du ser det?
– Unesco har en viktig roll i de här frågorna. Hållbar utveckling uppmärksammas mer och mer runt om i världen, och det finns ett stort behov av goda exempel. Biosfärprogrammet grundades redan på 70-talet och har alltid varit före sin tid, så inom programmet finns mycket kunskap och goda erfarenheter. Vi märker att det blir ett större och större sug efter kunskap om hur man jobbar i biosfäromården, och där kan vi nu bistå.
– Den stora utmaningen är kommunikationen. Biosfärprogrammet och vad det innebär är en komplex sak att kommunicera. Dessutom är nätverket inom programmet väldigt stort. Det finns över 600 biosfärområden och varje område engagerar många. Det är en utmaning att kunna fånga alla goda exempel och synliggöra det som görs!

Vad är din roll inom det här programmet?
– Jag arbetar som nationell koordinator för biosfärprogrammet. Det innebär att jag bland annat stöttar utvecklingen av nya initiativ och coachar de befintliga biosfärområdena i den mån de behöver. Dessutom är jag med och arrangerar olika aktiviteter, så som workshops och biosfärdagar. Jag är stationerad i Mariestad och arbetar även lokalt där som koordinator för biosfärområdet Vänerskärgården med Kinnekulle.
– För närvarande är jag också Sveriges representant i den globala styrelsen. Sverige har en plats i styrelsen från år 2013 till 2017.

Vad är det roligaste och mest spännande med ditt arbete?
– Det roligaste är att få jobba med de här frågorna på alla nivåer: både lokalt och globalt, och att få se samspelet däremellan. Den ena stunden arbetar jag lokalt med exempelvis lärare eller andra aktörer i ett biosfärområde, den andra är det programmets globala styrelse.
– Jag trivs verkligen i min roll som nationell koordinator, eftersom programmet är något som verkligen gör nytta. Det är underbart att arbeta med något som faktiskt gör skillnad och bidrar till en positiv förändring i världen!

EPSON scanner image
Frimärken från Posten. © Posten

Tack för gott samarbete 2013!

Bilden föreställer Stockholms stads byggnadsritningar som fördes in på Unescos internationella register över Världsminnen 2011. Ritningarna visar nästan samtliga hus som byggts eller byggts om i Stockholm 1713 – 1978, och frimärkena kom ut 2013. Unescos Världsminnesprogram – Memory of the World – arbetar för att bevara och tillgängliggöra tryckta och digitala dokument, samlingar etc. genom bland annat globalt expertsamarbete.